Musikåret 2009 inleds tyvärr med en riktigt tråkig nyhet. En av rockens i särklass mest stilbildande gitarrister har lämnat oss. Ron Asheton i The Stooges avled i sitt hem i Ann Arbor, Michigan, under någon av årets första dagar – sannolikt av en hjärtattack.
Ron Asheton, som blev sextio år gammal, bildade The Stooges 1967 tillsammans med sin bror Scott (trummor), Dave Alexander (bas) och Iggy Pop (sång). Tillsammans spelade de in klassiska album som »The Stooges« (1969), »Fun House« (1970) och »Raw Power« (1973), samtliga grundfundament för punken, en hel del hårdrock och inte minst tusentals garagerockband. Exempelvis har »Fun House« av Jack White titulerats »tidernas bästa rock’n’rollskiva«. Det finns nog ganska många som är beredda att instämma.
Efter tre inaktiva decennier återförenades The Stooges 2003 och blev en mäkta bejublad konsertattraktion. De gav också ut albumet »The Weirdness« (2007). Så sent som för en månad sedan avslutade de en europaturné.
Lika självklart som man en gång i tiden måste bryta med sina föräldrar hittar man så småningom tillbaka till dem. Man börjar förstå dem, man förlikar sig med deras val och uppoffringar, man ser likheter med en själv som man tidigare gjort det mesta för att förtränga. Och slutligen begriper man i bästa fall varför de skillnader som finns måste få finnas. Eller som Lyle Lovett så poetiskt beskrev sig själv i förhållande till sina föräldrar i en New Yorker-intervju för några år sedan: »I’m the other end of their imagination.«
Börjar de bli svaga är det dags för en själv att visa sig stark, det är man skyldig dem. Det var trots allt de som satte en här, det var de som tog en genom barndomen och stod ut med en i ungdomen. De kanske inte gjorde allt bra, men de gjorde sitt bästa – även när man svarade tillbaka som sämst.
Perssons Pack: Stenad i Stockholm Packet är tillbaka! Ganska vältajmat, så här tätt inpå senare års framgångar för inte helt väsensskilda akter i stil med Håkan Hellström, Säkert och Florence Valentin (Love Antell är rentav medlem i Packet numera).
Än bättre är förstås det faktum att »Öster om heden«, som skivan heter, är förträfflig. Favorit just nu är denna lika klangfulla som inspirerade Annika Norlin-duett; stolt, pampig, ändå eländigt trasig. Albumet släpps i februari. Nedräkningen har börjat.
Anna Järvinen: Äppelöga Skäggrock utan skägg. Anna Järvinen har inga planer på att sluta leverera mirakel. Av första singeln »Äppelöga« att döma får hennes andra album »Man var bland molnen« föga svårigheter att leva upp till förväntningarna som klassiska debuten »Jag fick feeling« skapade.
Det här låter Neil Young, Bob Dylan, The Byrds, vad ni vill. Fast allra främst låter det fantastiskt.
My Morning Jacket: Celebration/Get Down On It På nyårsafton borde man nog ha varit på plats i Madison Square Garden. My Morning Jacket, ballonger, New York och Kool And The Gang-covers är trots allt en rätt fin kombination, sedan spelar det ingen roll att »Evil Urges« visade sig bli det första i bandets diskografi som kan liknas vid en besvikelse.
Nu tar Sonic-redaktionen julledigt! För den som har frågor kring sin prenumeration eller andra spörsmål är vi tillbaka igen onsdagen den 7 januari. Det går även bra att mejla prenumeration@sonicmagazine.com så svarar vi så fort vi får möjlighet.
Så ta väl hand om er så hörs vi när vi råkas! Tills dess, varför inte passa på att njuta av en snabbt ihopslängd animation?
Här intill kan ni se mina och andra skribenters favoritalbum från året som har gått. Men det finns ju annat kul att lyfta fram.
ÅRETS RETRO
George Jones: She Thinks I Still Care
The Complete United Artists Recordings, 1962–1964 Boxen kom i slutskedet av fjolåret men det var först i år den gavs rättmätig uppmärksamhet – i alla fall i Sonic, via Lennart Perssons retrokrönika i #39.
Fem fullmatade CD som får en att undra hur det var möjligt – i synnerhet som George Jones var ute på vägarna mest hela tiden, när han inte var ute och svirade – att på tre år spela in sådana massiva mängder högkvalitativa hjärtekrossare. Materialet på den här boxen skulle för i stort sett vilken artist som helst utgöra grundbulten av en skivkarriär, och mer därtill. För »The King of Broken Hearts« är den korta perioden på United Artists mest en parentes. Men inte vilken parentes som helst.
De såväl kvicka som bråddjupa duetterna med djupt underskattade »tvillingrösten« Melba Montgomery gör i princip all annan countrymusik, och musik på det stora hela, överflödig. Nu väntar vi oss att Bear Family gör en lika fin box på karlns följande och än mer produktiva Musicor-år, där man förvisso måste gallra lite hårdare men också kan hitta hans antagligen starkaste låtmaterial.
De kosmopolitiska visrockbohemerna Herman Dune berikar vårt land med en spelning på Debaser Slussen i Stockholm den 27 februari.
Den franskschweiziska duon – David-Ivar Herman Dune och Neman Herman Dune – är just nu på tapeten med albumet »Next Year in Zion«. Låten »My Home is Nowhere Without You« var med på »Sonically Speaking vol 42«.
* Morrissey kommer uppträda på Hovet, Stockholm, den 24 juni. (Via SvD.)
UPPDATERAT: Inte bara Stockholm föräras ett Morrissey-besök i sommar, även Borås (Åhaga, 18/6) och Göteborg (Lisebergshallen, 22/6) har honom att vänta! * Marit Bergman kommer i vår att ge sig ut på en soloturné. Datum och platser:
8/4, Reginateatern, Uppsala
9/4, Konsert & Kongress, Linköping
10/4, Konserthuset, Göteborg
11/4, Fairfest, Vänersborg
12/4, Rival, Stockholm
13/4, Scalateatern, Karlstad
16/4, Växjö Teater, Växjö
17/4, Victoriateatern, Malmö
18/4, Victoriateatern, Malmö
19/4, Sagateatern, Borås
22/4, Spegeln, Gävle
23/4, Sigurdsgatan 25, Västerås
24/4, Kulturens Hus, Luleå
25/4, Nocks, Skellefteå
26/4, Idun, Umeå
* Antony and the Johnsons spelar på Cirkus, Stockholm, den 19 mars.
De brukade kallas »byfånar«. Men numera bör man kanske använda, de möjligen lite snällare, epiteten »original« eller »excentriker«. Ni vet, individer som i en stad sticker ut. Som vägrar rätta in sig i ledet och se ut, bete sig eller leva som alla andra. De som alla andra gärna glor på och pratar om men inte lika gärna umgås med.
I det småländska pälsrike där jag växte upp fanns det bland annat en medelålders kvinna som lite allmänt kallades »Uffe«, eftersom hon på de flesta av dygnets tider kunde ses strosa längs med den breda Storgatan stolt bärandes på en bandare som på okristlig volym dundrade ut »Sextiosju, sextiosju«, »Kär och galen« och andra Lundell-hits. Där fanns även en »Jesus«, som mässade om sin namnes stundande återkomst och delade ut rikliga mängder flygblad om detta till alla som kunde vara intresserade (märkligt nog ganska få, trots att detta var i utkanten av det så kallade bibelbältet).
Det fanns fler. Och trots att det snart har gått tjugo år sedan jag lämnade orten indikerar de rapporter som mor då och då ringer in att de flesta av dem alltjämt berikar – i somligas ögon raka motsatsen – stadsbilden.
I Little Rock, Arkansas, hette på åttiotalet motsvarigheterna till »Uffe«, »Jesus« och deras likar Elton och Betty White – ett kärlekspar där han var en svart tjugo-nånting och hon en trettio år äldre vit dam med fantasifullt färgat hår. Faktum som säkerligen var nog för att höja ett och annat ögonbryn i den amerikanska Södern, men… det fanns mer. De två föredrog att gå omkring på gatorna blott iförda minimala badbyxor respektive bikini. Därutöver bedrev de en musikalisk mission baserad på instrumentet ukulele och söta sånger som huvudsakligen uppehöll sig under bältet. Några låttitlar: »The Little Dicks Fit Me Best«, »I’d Rather Not Have Oral Sex«, »Woman, Your Smell, It Makes Me Well«. Ja, tänk er en gullig sorts version av Eddie Meduza – om det nu alls är möjligt.
Den 16 januari går Art's Birthday 2009 av stapeln och radiovågor jordklotet runt vibrerar redan av lycka! Ty Art's Birthday är ett radioevenemang ihopkokat av Europeiska Radiounionen och Sveriges Radio, ett radioevenemang som bjuder på »en gränsöverskridande och visuell musikalisk upplevelse som tar avstamp i olika typer av elektronisk musik och ljudkonst«. Inte illa, eller hur? Se till att ratta din apparat eller styr din webläsare till rätt frekvens redan nu! Dessutom kommer Art's Birthday 2009 att bjuda på en hel del väldigt spännande konserter på Södra Teatern och Kägelbanan i Stockholm. Bland många namn i programmet återfinns nämligen Fennesz, Pistol Disco, Sten Hanson och Hans Appelqvist. Inte illa, åter igen! Än bättre blir allt tack vare att de spelningar som är bokade att genomföras i Södra Teatern - som Fennesz - är gratis och utan åldersgräns. (Kägelbanan-gigen är också gratis, men de måste man fyllt arton för att få bevista.) Inte illa, det heller! Minns dock att biljetter till evenemangen inte går att få tag i på förhand, så det är först till kvarn som gäller. Se alltså till att även plocka fram din sovsäck och dina varmaste sockor redan nu!
Mer information hittar du på sr.se och sodrateatern.com.
Vad pysslar egentligen Regina Spektor med just nu? * Först och främst kommer uppföljaren till 2006 års »Begin To Hope« släppas i början av 2009, om allt går som det ska och om vi fattat saken rätt. Inga officiella nyheter finns att tillgå i detta ämne vid denna tidpunkt. Hoppas dock att »One More Time With Feeling« är med på plattan, den är fin.
* Sedan har vi Nickel Eye, Strokes-basisten Nikolai Fraitures soloprojekt. Nickel Eyes debutplatta har - till skillnad från ovan nämnda alster - ett releasedatum (27 januari) och ett namn (»The Time of the Assassins«). Dessutom medverkar Regina på den, det är så sant som det är sagt.
* Sist men inte minst är Regina bokad till nästa års Hultsfred!
Det här har varit Sonics lilla Regina Spektor-uppdatering, ha en fortsatt trevlig tisdag!
Musikåret 2009 inleds tyvärr med en riktigt tråkig nyhet. En av rockens i särklass mest stilbildande gitarrister har lämnat oss. 
Lika självklart som man en gång i tiden måste bryta med sina föräldrar hittar man så småningom tillbaka till dem. Man börjar förstå dem, man förlikar sig med deras val och uppoffringar, man ser likheter med en själv som man tidigare gjort det mesta för att förtränga. Och slutligen begriper man i bästa fall varför de skillnader som finns måste få finnas. Eller som 
Packet är tillbaka! Ganska vältajmat, så här tätt inpå senare års framgångar för inte helt väsensskilda akter i stil med Håkan Hellström, Säkert och Florence Valentin (Love Antell är rentav medlem i Packet numera).
Boxen kom i slutskedet av fjolåret men det var först i år den gavs rättmätig uppmärksamhet – i alla fall i Sonic, via Lennart Perssons retrokrönika i #39.
De kosmopolitiska visrockbohemerna 
* 
De brukade kallas »byfånar«. Men numera bör man kanske använda, de möjligen lite snällare, epiteten »original« eller »excentriker«. Ni vet, individer som i en stad sticker ut. Som vägrar rätta in sig i ledet och se ut, bete sig eller leva som alla andra. De som alla andra gärna glor på och pratar om men inte lika gärna umgås med.
Den 16 januari går Art's Birthday 2009 av stapeln och radiovågor jordklotet runt vibrerar redan av lycka! Ty Art's Birthday är ett radioevenemang ihopkokat av Europeiska Radiounionen och Sveriges Radio, ett radioevenemang som bjuder på »en gränsöverskridande och visuell musikalisk upplevelse som tar avstamp i olika typer av elektronisk musik och ljudkonst«. Inte illa, eller hur? Se till att ratta din apparat eller styr din webläsare till rätt frekvens redan nu!
Vad pysslar egentligen 
