De semesteröppna restaurangerna är ännu stängda, de kilometerlånga stränderna tomma.

Det enda som bryter igenom den totala tystnaden är naturen - vågorna, vinden, måsarna och, givetvis, de svartskalliga fåren.

Det är lätt att förstå Ingmar Bergman när han, som efterlängtad sommarpratare i P1:s »Sommar« 2004, sade sig ha flyttat ut till Fårö för att ägna sig åt sin skivsamling.

Ty här ute, i detta stilla lugn norr om Gotland, är det ju som krattat och klart för den koncentrerade musikupplevelsen.

- Det är över ett år sedan jag senast lämnade Fårö, sade den nu framlidna mästerregissören. Nu är jag Fårögubbe för gott. Mitt viktigaste sällskap här är musiken. Det är det jag sysselsätter mig med.

Han sade inledningsvis att han skulle spela den vackraste musik han visste, den musik som följt honom genom livet, och lät sedan smått tårögd under de efterföljande nittio minuterna.

- That was fucking crap. They could have played four more songs instead of that fucking annoying noise. 

Det är lätt att hålla med honom.

För när My Bloody Valentine nu ger sina första konserter sedan juli 1992 väljer de att avsluta med en lätt panikframkallande version av ett av deras enskilt största ögonblick - »You Made Me Realise«.

Det är ett nummer där de drar ut det ursprungliga mellanpartiets halvminut av oljud till en plågsam och över tjugo minuter lång imitation av Nazitysklands bombräder över den engelska huvudstaden under Andra världskriget.