©Sonic / Sampler Media AB 2000-2016 | All rights reserved | Sonic, Box 466, 129 04 Hägersten, Sweden | +46 (8) 702 15 50

annons:
Banner

annons:
Banner

annons:
Banner

Nya Håkan-skivan blixtbelyst
Av Pierre Hellqvist   
Lördag 20 augusti 2016, 08:41
ÅSIKT
Plötsligt låg den där, en länk till »Du gamla du fria« (släpps nästa vecka) i mejlkorgen. Så, vi kör väl.

dugamla.jpg#10 DREAM
Ljudcollaget som leder oss in... inte vilket som helst. George Jones nämns ju. Mamma Hellström tonar fram. En »What would the world be without rhythm? God made the world and he gave it to a beat«-röst.

I SPRICKORNA KOMMER LJUSET IN
»Det är så jag säger det«-rytmik i hasorna. Återhållen sång. Kallades »Gryning« när skivbolagsboss Isse smög in den i ett DJ-set på Woah Dad-kontoret härom veckan.

Läs mer...
Tio videor just nu: Peter Bjorn and John, Metallica med flera
Av Sonic-redaktionen   
Fredag 19 augusti 2016, 10:13
TIPS

Billie Marten: Lionhearted

 

Läs mer...
Så, Way Out West-sammanfattningen
Av Sonic-redaktionen   
Söndag 14 augusti 2016, 18:36
ÅSIKT

Sonic-skribenter listar de bästa konserterna.

 

L-P ANDERSON

 

Morgan Delt

Stay Out West, Gothenburg Studios, torsdag

Halsbrytande psykedelia, lika tung som listig. Avslutande »Some Sunsick Day« från kommande plattan »Phaze Zero« är lika sinnesutvidgande som tredje bardot i Den tibetanska dödsboken.

 

Sleaford Mods

Stay Out West, Gothenburg Studios, lördag

Elektronisk minimalistpunk som slår stenhårt från ett nottinghamperspektiv. Humor och aggression blandas smakfullt och duon har en ljudbild påminnande lite om ett mer skruvat The Fall.

 

Läs mer...
Vältajmat ursinne
Av Pierre Hellqvist   
Onsdag 10 augusti 2016, 09:57
TIPS

algiers1.pngalgiers2.pngEn av de allra mest framemotsedda spelningarna på den saltstänkta soarén Way Out West som startar i morgon är den med Algiers natten mellan torsdag och fredag. För som vi har väntat på ett Sverige-besök från den punk- och gospelfuriösa Atlanta/New York/London-combon. Vi inkluderade trots allt bandets självbetitlade, explosiva och sanningssägande debutalbum på vår årsbästalista i fjol. Inte utan anledning. Det är en skiva som, tyvärr, känns ännu mer aktuell och ännu mer angelägen i dag. Well, Pierre Hellqvist pratade med bandet i fjol. Den texten, ursprungligen publicerad i Sonic #84, tyckte vi det kunde passa att släppa ut här och nu.

 

– Anledningen till att det här bandet existerar har med frustration att göra. Främst över den politiska situationen. Vi ville helt enkelt ha någonstans där vi kunde uttrycka vår bestörtning på ett produktivt sätt.

Ryan Mahan befinner sig på ett hotellrum i San Francisco. Bandet han spelar bas och diverse klaviatur i gjorde kvällen innan en spelning på klubben The Independent i stan. Snart ska de kuska vidare. I rummet, runt högtalartelefonen, cirkulerar även sångaren Franklin James Fisher och gitarristen Lee Tesche (relativt nytillkomne trummisen Matt Tong, med förflutet i Bloc Party, märks däremot inte av).

Den som har hört den Atlanta-bördiga men numera London- och New York-stationerade truppens rödglödgade hybrid av gospel, punk, industriellt skronk, existentialism och obekväma samhällsanalyser vet att den bultar av vrede. Från Algiers självbetitlade debutalbum viner pisksnärt efter pisksnärt mot beslutsfattare och den stora massans oförmåga att göra något åt orättvisor, förtryck, inte minst rasfrågor. Trots allt mänskligheten har gått igenom. Trots allt vi vid det här laget vet.

Tack vare molande groove, ettriga handklapp, sakrala körer och bomblarmsgitarrer känns låtarna emellertid aldrig enbart teoretiska eller mästrande. De är både medryckande och atmosfäriska, engagerande och förebådande, inkännande och sorgsna. Nina Simone möter Birthday Party. Nästan otäckt vältajmat knyts historia ihop med nutid. Skivan släpptes mitt under en exceptionellt orolig period av polisbrutalitet och upplopp på flera håll i USA. En händelse som nästan såg ut som en tanke.

Läs mer...
Mitt liveår i femton låtar
Av Pierre Hellqvist   
Måndag 8 augusti 2016, 10:45
ÅSIKT

konserter2.pngBeyoncé: Freedom
Friends Arena, Stockholm, 26 juli

En lika grandios som fullkomligt utmattande uppvisning i den nya arenarockens möjligheter (och, för de artister som nu inte råkar heta just Beyoncé, omöjligheter). Begreppet »total konstnärlig kontroll« har inte gjort sig påmint med samma epilepsiframkallande frenesi sedan en Prince i toppslag lirade bort byxorna på oss allesammans. Det reses ibland invändningar i stil med att Bey är »för perfekt« eller »för mycket maskin«. Well, det där handlar i själva verket mest om vissa individers rädsla för kvinnlig styrka. Hon är förmodligen Donald Trump och det framväxande hatets svåraste motståndare. Hon är framför allt ett geni. Så gott som allt i showen övertygade, det mesta långt mer än så (öppningen med »Formation«, någon?), men inget krossade på samma vis som den ymnigt vattenstänkta ångvält till protestanthem som heter »Freedom«; »Hey! I'ma keep running/Cause a winner don't quit on themselves«

Grimes: Flesh Without Blood
Münchenbryggeriet, Stockholm, 24 februari

Omöjligt att säga exakt vad Grimes är men hon har väldigt mycket som ingen annan har och gör ännu mer som ingen annan gör. En DIY-generationens Madonna, en Roland Sp-404SX-muterad Prince-avkomma, en Tingeling vars stoft de facto ger publiken vingar. Och: har roligare på scen än alla andra. Skulle ha varit perfekt festivalavslutare på, säg, Way Out West i år.

Läs mer...
Tio videor just nu: Jessy Lanza, NAO med flera
Av Sonic-redaktionen   
Måndag 8 augusti 2016, 05:31
TIPS

Kodie Shane: Losing Service

 

Läs mer...
James Burton, en spellista
Av Sonic-redaktionen   
Söndag 7 augusti 2016, 19:01
TIPS

presleyburtonNY.jpgTelecaster-tornadon som utan att på något vis överglänsa dem får alla klienter att låta ännu lite bättre.

Japp, vi talar förstås om James Burton.

Denne hovleverantör av hot licks är sannolikt mest känd som motor i Elvis Vegas/sjuttiotalsband (»Play it, James!«-utropen från Elvis torde ingen någorlunda medveten person ha missat) eller som viktig kugge hos såväl Gram Parsons som Emmylou Harris. Men den som bara lyssnat på lite mer än så lär känna till Burtons betydelse för alla från The Everly Brothers till Merle Haggard. Då inte bara i egenskap av lika eldfängd som sparsmakad gitarrist, James Burtons insatser på dobro fick under några år hela den amerikanska kontinenten att vibrera.

Läs mer...
Way Out West, tio år
Av Sonic-redaktionen   
Lördag 6 augusti 2016, 10:57
TIPS

wow1.pngwow2.pngÅh, Way Out West - som inleds på torsdag - firar tioårsjubileum i år. Hur kul har vi inte haft där? Okej, i stötar har vi haft rätt tråkigt också. Kanske speciellt de tidiga åren innan festivalens infrastruktur - mat, toaletter, bankomater - riktigt hade satt sig. Och den där Black Keys-spelningen var jävlar ingen vidare spirituell upplevelse.

Men annars: ett sant nöje. Och när det funnits dödpunkter i musik-, mat- eller dryckesutbud har närheten till Majorna, Linnéstan och övrig civilisation alltid givit den rastlöse, hungrige eller törstige en räddningsplanka. Till och med vädret har för det mesta varit anständigt, med göteborgsmått.

För att uppmärksamma den mestadels smakfullt kurerade festivalens jubileum har vi satt ihop en tvåhundra låtar omfattande spellista med musik från band och artister ur årets program, och utöver det delar vi nedan även med oss av avsnittet ur vårt göteborgsnummer där nio skribenter minns varsin favoritspelning från Way Out Wests nio första år.

 

Amen Dunes, 2014

Med lysande lo-fi-psykedeliska indierockmästerverket »Love« i bagaget kom New York-bandet Amen Dunes till Way Out West, eller snarare Stay Out West, för en exklusiv Sverige-spelning. Jag ville för allt i världen inte missa. Fastän speltiden var satt till två på natten på Trädgår’ns lilla scen (samtidigt som populär svensk mainstreamdansakt körde på den stora) var jag övertygad om att många skulle bege sig dit och att det kunde bli svårt att komma in, så jag sprang som en dopad elitlöpare från Pustervik genom Vasastan. När jag andfådd kom fram var det bara jag där. Innan bandet gick på hade ytterligare ett femtontal personer hunnit ansluta sig. Amen Dunes genomförde en trollbindande spelning i rakt nedstigande led från Velvet Underground. Ifall den ägt rum på Pustervik tidigare på kvällen hade Amen Dunes garanterat frälst en omfångsrik alternativrockpublik. Eftersom jag efter konserten var så upprymd över det jag fått bevittna, ihop med det faktum att bandmedlemmarna saknade växel och verkade såväl ledsna som snopna över att ha fått spela inför en nästintill obefintlig publik, gav jag bandet en femhundring för en singel...

L-P Anderson

Läs mer...
Uppdaterad Sonic-spellista!
Av Sonic-redaktionen   
Torsdag 4 augusti 2016, 08:40
TIPS
spellista160804.pngSonic-spellistan den 4 augusti har fyllts på med åtskilligt nytt sedan den förra (från 26 juli, har du missat den kan du lyssna här!). Ingen bör ju missa kaliforniska garagerockarna The Mystery Lights. Eller Nas & Erykah Badu-samarbetet. Eller nya Maja Gödicke-singeln. Eller Way Out West-aktuella r'n'b-hoppet NAO...

The Mystery Lights: Follow Me Home
Nas & Erykah Badu: This Bitter Land
NAO: Happy
Ian Sweet: #23
Dinosaur Jr: Goin’ Down
Warpaint: New Song
Maja Gödicke: Rokoko
Tove Lo: Cool Girl
Läs mer...
Tio videor just nu: Refused, Beach House med flera
Av Sonic-redaktionen   
Måndag 1 augusti 2016, 10:36
TIPS
Ryley Walker: The Roundabout

Läs mer...
<< Första sidan < Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Nästa > Sista sidan >>

Resultat 1 - 10 av 3267
egenbanner_sonic86.jpg
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner