Sex krönikor i en






 

Mars är snart här och Johan Jacobsson hade tänkt att ta tillfället i akt och vårstäda bort några Word-dokument. Här är resultatet.

 

Tolv timmar Kranky

Upplägg: En krönika i samma stil som »Forskning med tveksamma framsteg«. I tolv timmar, från 18.00 till 06.00, hade jag tänkt lyssna på skivor släppta av det Chicago-baserade bolaget Kranky. Eftersom Kranky är kända för att uteslutande ge ut atmosfärisk »head music« hoppades jag att hallucinationerna skulle börja framträda någon gång vid fyrablecket. Och dessa hallucinationer var sedan planerade att skrivas ner, till alla läsares stora skrattfest.

Slutsats: Musik kan ta dig till platser dit knark aldrig når.

Varför denna krönika aldrig kommer att se dagens ljus: För lik »Forskning med tveksamma framsteg«.

 

Det är ett helvete att vara musikjournalist

Upplägg: Dagligen dimper nya musikaliska kickar ner i Sonic-redaktionens brevlåda. Minst en gång i veckan kliver ett nytt band fram ur skuggorna och talar med buller och bång om att de existerar. Detta är förstås helt underbart, men samtidigt finns det inte en chans för en normalt funtad person som jag att hinna med att ge allt ovanstående den uppmärksamhet det förtjänar. Vilket i sin tur innebär att vissa konstellationer (som Heart (Attacking), Chloë och Cat & Dog Dialogue för att ta tre exempel av många) aldrig tagits upp av mig, trots att de är utsökta. Samtidigt ger då denna krönika mig chansen att ta igen lite av det jag missat och droppa namn till höger och vänster.

Slutsats: På ett sätt är det faktiskt ett helvete att vara musikjournalist.

Varför denna krönika aldrig kommer att se dagens ljus: Vem tror jag att jag är? Vem bryr sig om mina lyxproblem? Sitter artister där ute i Sverige och är sura på mig för att jag aldrig uppmärksammar dem? Knappast.

 

Slaget om stereon

Upplägg: Maria, min fru, får huvudvärk av mina mest brusiga och ljudkonstnärliga skivor. Vill jag till exempel lyssna på Jazzkammer, Henrik Rylander och Dead Letters Spell Out Dead Words får jag vänta tills hon somnat. Detta leder då in i en överlevnadsmanual för par som inte delar exakt samma åsikter om vad som är bra musik.

Slutsats: Vet ej. Människor har olika smak, kanske?

Varför denna krönika aldrig kommer att se dagens ljus: Jag börjar misstänka att om jag skriver meningen »i vårt vardagsrum« en gång till kommer jag släpas inför rätta av en arg folkhop som tröttnat på mitt privatliv. (Släpas inför rätta för en »intern«-utredning, hoho!)

 

Bob Dylan i »Fame Factory«

Upplägg: Vi följer Bob Dylan under en säsong av »Fame Factory«. Från uttagningen till livet på skolan i Skara och uppträdanden framför de obönhörliga domarna dokumenteras hans framfart av en Johan med tangentbordet doppat i humor-saft. (Dylan är alltså tänkt att hela tiden vara just Dylan.) Helt enkelt ett tankeexperiment som ruckar ord som »äkta« och »falsk« i grundvalarna.

Slutsats: Den hade jag tänkt vara upp till läsarna.

Varför denna krönika aldrig kommer att se dagens ljus: Jag kunde inte komma på något sätt att motivera varför Dylan ställde upp i »Fame Factory«. Och även om jag löste detta problem återstår faktumet att han aldrig skulle bli antagen.

 

Om objektivitetsivrare

Upplägg: Ett försvarstal för »känsloporrig fanzinejournalistik« (för att låna ett uttryck av Per Johansson). Dessutom en förklaring varför »pretentiös« inte är ett fult ord och ett raljerande över varför folk som hela tiden hävdar att till exempel skivrecensioner »bara ska behandla hur musiken låter« är torrare än fnöske.

Slutsats: Ganska uppenbar vid det här laget, eller hur?

Varför denna krönika aldrig kommer att se dagens ljus: Jag orkar fan inte dra den diskussionen ett varv till. »Live and let live« är mitt nya motto.

 

Hur man skriver krönikor

Upplägg: En metakrönika i vilken vi får följa en frustrerad Johan som kämpar mot deadlines och idétorka. I dagboksform tar läsarna del av hur han sliter sitt hår fram tills dess att han inser att texten redan är skriven.

Slutsats: Ingen.

Varför denna krönika aldrig kommer att se dagens ljus: Kom igen, hur patetiskt skulle inte det vara? Så uppenbart att inspirationen saknats. Det enda som vore värre är att publicera sina förkasta…