Queens Of The Stone Age: Era Vulgaris




QUEENS OF THE STONE AGE
Era Vulgaris
Interscope/Universal
Betyg: 5

Hårdrockskivorna samlade mer och mer damm. Jag gick vidare, återvände vid ett par tillfällen i de sena tonåren till genren, men sålde rubbet och förträngde nästan rötterna. När vänner långt senare pratade om stonerrock muttrade jag att norska Motorpsycho och japanska band med liknande influenser var mycket bättre. Kyuss hade något visst men det var inget band som satte några spår hos mig, och när nya plattan med Kyuss förlängda arm Queens Of The Stone Age trycks in i stereon är det med blandade känslor. Ahhh, riff, men för mycket tradmetal, väl?

Tja, det är en svagare skiva än genombrottet »Songs for the Deaf«. Ledarhästen Josh Homme verkar vara en man med integritet och avslappnad inställning till musikbranschen, men han kör fast i vedertagna mallar. Och han är en rätt träig sångare, det är bättre när Mark Lanegan hoppar in – tyvärr på för få låtar. Queens Of The Stone Age skulle vinna mycket med fler instrumentala färger.

Men bandet är effektivt när de slänger ut riff som tuggande bankas in i märgen. »Sick, Sick, Sick« är Beavis & Butthead-rock av högsta märke. »Into the Hollow« har ett mumsigt riff och sköna slingrande gitarrer. Ett hårdare The Soundtrack Of Our Lives, ungefär. »Make It Wit Chu« har hämtats från sidoprojektet Desert Sessions, en ovanligt snäll historia, sömnig boogiesoulpop. Annars är Desert Sessions-skivorna helt klart att föredra om man suktar efter flum och spontana infall.

Flertalet låtar har tilltalande byggstenar. Läckra vändningar. Täta byggen. Det torra soundet har sina förtjänster. »Run Pig Run«, som avslutar skivan, ekar av komplex progrock á la King Crimson. Men i det stora hela är det alldeles för mycket förutsägbar alternativrockestetik. Ut i öknen igen. Jamma. Dansa runt elden. Åkalla ödlorna.

PM JÖNSSON

2007-06-08