Robert Forster: The Evangelist




9
av 10
  • Artist
  • Robert Forster
  • Album
  • The Evangelist
  • Bolag
  • Tuition/Border


En storartad triumf för en av de senaste tjugofem årens verkligt stora låtskrivare.

Inget musikrelaterat dödsfall har drabbat mig lika hårt som Grant McLennans frånfälle den 6 maj 2006. Det var som att själva essensen i det som var ungdomens fascination och förälskelse för popmusik dog. Jag minns att jag spelade »Bachelor Kisses« den kvällen, om och om igen, utan att få ro.

Nu var det ju Robert Forster det här skulle handla om, men ingen framställan om Forster kan lämna Grant McLennan utanför. De båda hör oavlåtligt samman. Låtskrivarparet Forster/McLennan blev en sorts ersatz-Lennon/McCartney för oss som blev populärkulturella slavar under det håglösa åttiotalet. Så många helt oundgängliga låtar! Så mycket känslor! Som sammantaget blev, ja, ett soundtrack till all fåfäng jakt på kärlek, skapande och vuxet liv.

»The Evangelist« är Robert Forsters femte soloplatta; hans första på tolv år. Den är på samma gång enkel och svår att ringa in. Enkel för att Forster skrivit tio oerhörda låtar som går rakt in i mörkaste rummet i ens hjärta. Och svår för att den är mer än så. Här finns en ton som tangerar den krönika Forster skrev för australiensiska tidskriften The Monthly någon månad efter McLennans död. Samma återhållsamma sorg; samma skarpa livsteckning. Är det här en elegi över McLennan? Eller är det en temaplatta om en apostel i Australiens utmarker? Inget av det; eller båda på samma gång?

Samtliga tio låtar kräver att få bli spelade. Här finns en lyster och en stark kraft i musikens färdriktning. Detta är ett hantverk av yttersta virtuositet. Och allra okuvligast lyser »Let Your Light In, Babe«, som Forster skrivit tillsammans med McLennan. Det är en klassisk poplåt som nästan sliter en i stycken med sin pregnans och sin förmåga att framkalla bilder, känslor, liv.

Jag skulle vilja säga att det här är Forsters allra bästa album. Och då älskar jag ändå hans två första soloplattor, »Danger in the Past« från 1990 och »Calling From a Country Phone« från 1993. Ja, större delar av »The Evangelist« vidrör faktiskt Forsters allra bästa låtmaterial från The Go-Betweens-eran. Det är »Spring Rain«, »The House That Jack Kerouac Built« och »Love is a Sign« ånyo, fast på nytt vis.

»The Evangelist« är en storartad triumf för en av de senaste tjugofem årens verkligt stora låtskrivare.




Relaterat

Vänner för livet