Milosh: iii




MILOSH
iii
!K7/Playground
Betyg: 9

Min första reaktion när Michael Miloshs tredje album vevade i gång premiärvarvet var mest en trött suck. »Har han inte släppt det där än?«, liksom.
   Förra skivan, »Meme«, var från början och nästan ända till det bitterljuva slutet en enda lång – förvisso djupt gripande och musikaliskt utsökt – uppgörelse med och redogörelse för ett brustet hjärta.
   Och här, två och ett halvt år senare, bara harvar han vidare i samma lojt sentimentala tempo.
   Men. Sedan. Efter ett par lyssningar händer något. Jag fastnar. Hör saker bortom den sedan senast oförändrade ytan av dovt puttrig electrosoul. Låtarna växer upp ur anonymitetens jämntjocka undervegetation, vecklar ut sig som sorgligt vackra blommor.
   Tydligen spelade han in merparten av skivan under en ettårig vistelse på en ö i Thailand. Musikens bärande teman och inspirationskällor är dels isolation och ensamhet, dels de vackra dykupplevelserna i havet.
   Att läsa detta i efterhand är som att få lösningen till en klurig ekvation – för visst var det detta jag hörde! Alltså det kluvna i att strikt världsligt befinna sig i ett paradis men i slutändan ändå mest sitta att grubbla över samma saker som hemma i Toronto.
   I vilket fall blir Milosh bara bättre och bättre för varje album, »iii« är följaktligen hans bästa. Hittills.
PATRIK LINDGREN
2008-09-09