Ne-Yo: Year of the Gentleman

NE-YO
Year of the Gentleman
Def Jam/Universal
Betyg: 6

Nyligen kickades han som uppvärmare från R.Kellys turné. Enligt Ne-Yo själv berodde det på R:ets rädsla för att bli utkonkurrerad. Ett självgott uttalande kan tyckas, men kanske ligger det något i det. I förhållande till sina croonerkollegor har Ne-Yo:s styrka just varit hans älskvärda tredimensionalitet. Ända sedan debuten 2006 har han stått för en nyare mansroll som rymmer mer genuin romantik och mindre uttjatad »wine and dine«-tradition. Det finns något väldigt charmigt över en manlig r’n’b-sångare som skriver ett ode till den självständiga kvinnan och hur mycket han åtrår henne, som Ne-Yo gör i »Miss Independent«.
   Förutom viljan att förnya traditionella låtteman uttryckte han för något år sen också ett missnöje med det nutida r’n’b-soundet. Tjugoåttaåringen var uttråkad av den inriktning som de urbana produktionerna hade tagit på senare år, och han var otålig att få ge sig in på nya territorier. Till grund för »Year of the Gentleman« ligger till stor del de senaste årens turnéer, inte minst i klubblivets Europa där han sugit åt sig intryck för att ta sin musikaliska värld i en ny riktning.
   Ne-Yo laborerar med okonventionella tempon utan att för den skull bli slav under krystade hypermoderna experiment. Melodierna på hans tredje album lunkar däremot på i ungefär samma fotspår som föregångarna. Guldkornen är för det mesta små och diskreta och ligger i produktionen; som de funkiga akustiska trummorna i »Fade Into the Background« och housebeatet i »Closer«. Han låter så naturlig över det norska producentparet Stargates produktion att man knappt lägger märke till att låten går i 120bpm.
NICOLA PRYKE
2008-09-16