Luomo: Convivial




LUOMO
Convivial
Huume/Dotshop.se
Betyg: 5

Egentligen är jag ett fan av den här finländarens dystrare och mer dubbiga alter ego Vladislav Delay. Så pass att jag har svårt att föreställa mig att det kan rymmas en Vladislav och en Luomo (och, för all del, en Uusitalo) i en och samma person.
   Kanske är det en finsk erfarenhet, dualismen som kommer av att vara väststat men samtidigt en del av björk- och vodkabältet och närmaste granne med öst. Vladislav framstår som den tungsinte kusinen från någon finsk-rysk gränsstad som i bästa Pan Sonic-stil förlorat sina illusioner i en matkö antingen före eller efter murens fall. Luomo låter som en smådekadent och ganska bekymmerslös europé, eller rättare sagt som en bekymmerslös europé ter sig när han eller hon fantiseras fram i en rysk matkö. Det är lite för slickt, lite för tillrättalagt, helt utan skuggor och därför rätt så tråkigt.
   Jag förstår inte varför Sasu Rippatti, som är den gemensamma nämnaren för alla alias, envisas med att upprätta vattentäta skott mellan sina musikaliska delpersonligheter. För även om »Convivial« stundom är oemotståndligt bra house med technorötter så räddas intrycket nästan uteslutande av de vokala insatserna. Robert Owens, Jake Shears och Johanna Livanainen får stå för hjärtat och för dynamiken medan Luomo levererar distanserade, lite för hårt kontrollerade kulisser. Resultatet är bitvis frustrerande eftersom så mycket hänger på sånginsatserna som kunde vara värda en tydligare producentinsats.
   En liten smula Vladislav hade gjort susen. Samtidigt kvalificerar sig nog »Robert’s Reasons« som en av mina favoritlåtar det här året, det blir ju väldigt bra när kontrasterna fungerar.
   Sammantaget ger det här albumet med sina slitningar mellan housig värme och kylig techno ett rätt schizofrent intryck. Fast det kan man å andra sidan kanske vänta sig av en artist med tre så pass skilda alias.
JENNY SÖRBY
2008-10-28