Ättestupa: Ättestupa

ÄTTESTUPA
Ättestupa
Release The Bats
Betyg: 8

»Oj vilken flashback, mer eller mindre exakt såhär lät samlingskassetterna med svensk industri i mitten av 80-talet… Enhänta Bödlar, Hollow Men, Rummet, Engürdetz, Lille Roger m fl.«
   En vanlig dag blir jag ett levande frågetecken kanske en fem, sex gånger. Något obekant eller förvirrande konfronterar mig; min rygg kröks, mina fötter blir en prick, blott ord som »öh?« slipper mellan mina läppar.
   Anledningarna till denna förvandling kan vara debattartiklar, män på bussen, National Geographic-dokumentärer, skivsläpp… ja, allt möjligt.
   Den senaste veckan är det dock ovanstående citat – min kompis Petters reaktion på göteborgsbandet Ättestupas självbetitlade debut – som orsakat mest huvudbry hos mig. Engürdetz vilka? Lille Roger vem då? Var inte Hollow Men ett aningen baleariskt band från Leeds?
   Ja, där satt jag framför datorn, formad som ett spegelvänt »S«, läste meningarna gång på gång. Musikhistoriens alla nivåer. Ständigt växer de framför ögonen på mig, multipliceras. Svensk industri från mitten av åttiotalet; uppenbarligen ett svart hål på min genrekarta. »Öh?«
   Tursamt nog valde dock Petter att avsluta sitt inlägg med en slutkläm jag kunde relatera till, en slutkläm som fick mig att anta stramare hållning.
   »Ond musik indeed.«
   Indeed. Tonerna Ättestupa kreerar är råa, vindpinade. De är kala dvärgbjörkar som snärtar en på vaderna, underkylt regn som penetrerar märgen, oönskade tankar upp till ytan, död och pina. Eller: En slags analog dronefolk som får mina tankebanor att röra sig i riktning »Cho Oyu 8201m« (Ash International, 2006), Biosphere-mannen Geir Jenssens fältinspelningar från Tibet. I brist på Rummet-jämförelser tar jag till dess liknande, ständiga blåst. Dess naturtrogna, fornhistoriska schamanism. Dess desorienterande upplevelser.
   Bortsett då att »Cho Oyu 8201m« är riktigt vacker på sina ställen, »Ättestupa« är som sagt ond.
   Samt oändligt fascinerande.
   Så införskaffa »Ättestupa« om du kan och törs, låt den riva sår i din själ.
   Personligen har jag redan bjudit in den i mitt liv, så nu återstår bara att be Petter spela in ett blandband åt mig.
JOHAN JACOBSSON
2008-12-02