Nisse Hellberg: En modern man

NISSE HELLBERG

En modern man

Metronome/Warner

Betyg: 8

Jag begriper inte hur – då tyckte jag ändå så sent som en bit in på nollnolltalet att han gick i motsatt riktning – men Nisse Hellberg blir alltjämt, drygt trettio år in i karriären, bättre och bättre. På de tre senaste soloalbumen – »Snackbar blues«, »En tiger i tanken« och så nu då »En modern man« – lyckas han perfekt balansera mellan rockabilly, country, blues och schlagerpop från Metronome Records sextiotal. Sålunda är det logisk att den han i och med »En modern man« ges ut på just Metronome-etiketten.

Det är klichéartat att säga att Nisse Hellberg har hittat hem. Men det är nog vad han har gjort. Han har åtminstone hittat ett uttryck som just nu klär honom väldigt väl. Råbarkad attityd med ett stort mått av tillgänglighet. Min mor, sextiosex och utan någon som helst relation till Wilmer X, älskar »Snackbar blues«.

»En modern man« är möjligen lite tuffare än de två närmaste föregångarna, men det är i så fall hårfint. Här märks framför allt ett obekymrat sväng som den här mannen aldrig haft vidare långt till men som i alla år bara verkar ha väntat på att få presenteras exakt på detta strippade, självklara vis. Nisse Hellberg har aldrig låtit mindre ansträngd. »Wildwood Flower«-referensen i Cash-hyllningen »En man i svart« är bedårande. Och undrar du vad det är för ett välbekant ljus som bländar ögonen när du närmar dig skivan så är det bara Sun Records-loggan som över allting skiner gult och starkt.

PIERRE HELLQVIST

2009-10-06