Mixtapes & Cellmates: Rox




MIXTAPES & CELLMATES

Rox

Nomethod/Border

Betyg: 6

 

Sakta men säkert har svenska popgrupper som The Radio Dept och The Mary Onettes, vuxna män för vilka ungdomen är ett tillstånd snarare än en åldersgrupp, byggt upp en publik utanför landets gränser som bara växer sig större och mer motståndskraftig för varje nytt album de ger ut. Att medlemmarna i dessa band är jämnåriga är logiskt. Det är inte bara ungdomen som långsamt tonar ut i backspegeln på The Radio Depts »Pet Grief« eller The Mary Onettes »Islands« – det är dåtidens Sverige. Drömmen om världens modernaste land. En välmående socialdemokrati som fick ett abrupt slut när vår statsminister mördades i slutet av åttiotalet.

Aldrig tidigare har den här sentimentaliteten, där politiken lägger sitt romantiska raster över vår omvärldsuppfattning, framstått som ett lika eftersträvansvärt tillstånd för svensk popmusik att befinna sig i som på Mixtapes & Cellmates »Sunday«.

Över en ljudmatta så grovkornig att de inbördes instrumenten knappt går att urskilja sjunger Robert Svensson och Matilda Berggren om dagarna som försvann när vi var upptagna med att vänta på att livet skulle börja. Om man lyssnar riktigt noga två och en halv minut in i »Sunday« hör man att det som gör just deras betraktelse unik är att de där dagarna, i deras fall, ägde rum så sent som i går.

NIKLAS ELMÉR

2009-11-17