Jay Sean: All or Nothing




JAY SEAN

All or Nothing

Cash Money/Universal

Betyg: 3

 

Brittisk-asiatiske Jay Sean, eller Kamaljeet Singh Jhooti som hans lagenliga och rätt så mycket sexigare namn stavas, är inte – och kommer med största sannolikhet heller inte att bli – någon vidare kändis för oss i Sverige. Inte nog med att han valt ett av de minst inspirerade artistnamnen man kan tänka sig, hans musikaliska intuition verkar tråkigt nog följa ungefär samma tendens.

Det är synd, för något med honom – må det vara att han är indier och att jag sympatiserar med det uppenbara underdogprojektet i att vara en indier på Lil Waynes bolag – får mig att ändå gilla honom. Men det är svårt att hitta fog för min sympati. »All or Nothing«, som är Jay Seans tredje album men det första som släpps i det enda och största landet som räknas om det är r’n’b-cred man är ute efter, är det svårt på gränsen till ansträngande att hitta så mycket som en låt där melodin går att komma ihåg ens efter flera genomlyssningar.

Såväl musikaliskt som sångmässigt saknar Jay Sean all individualitet. Han låter som någon eller alla andra, svårt att säga vilket eftersom det inte ens finns en tillstymmelse till karaktär att hänga upp jämförelsen på. Är det Chris Brown jag tänker på? Är det Akon? Eller Backstreet Boys? Oklart, helt klart.

Och även om man efter att ha sett »The Carter«-dokumentären i höstas ersatt idén om Lil Wayne som manligt geni med den av honom som oreflekterad knarkare är det lite svårt att förstå vad han ska med Jay Sean i sitt skivbolagsstall att ha? Såvitt jag kan se tillför han ingenting annat än lite exotisk fernissa.

ISABEL NELLDE

2010-02-09