Daniel Johnston and Beam: Beam Me Up!!




 

DANIEL JOHNSTON AND BEAM

Beam Me Up!!

Hazelwood/Border

Betyg: 7

 

Det är trettio år sedan Daniel Johnston spelade in sina första hemmagjorda kassetter och det är väl dessa inspelningar som fortfarande rankas högst i den komplexfyllde låtskrivarens diskografi.

 

 

De senare årens skivor har varit ojämna även om det alltid finns guldkorn. Producenter och musikkompisar har tagit sig an Daniel Johnstons musik på olika sätt, från subtila arrangemang till skränigt rockkomp. På turnén för två år sedan med bland andra Mark Linkous, James McNew och Jad Fair fick man lite av varje. Konserten jag såg på Sticky Fingers i Göteborg var otroligt bra. Jag har sällan blivit lika rörd av livemusik.

Hur det gick till när Daniel Johnston kom i kontakt med den holländska elvamannaorkestern Beam vet jag inte, men det är ett originellt grepp att förena stråkar och blås med Johnstons trasiga röst och nakna popmelodier. Tre låtar är tidigare outgivna, resten hämtas från gamla skivor – både från lo-fi-eran och senare faser.

Sången ligger långt fram, vilket enbart är positivt. Han sjunger bra, sjunger ut orden och även om orkestern kan strutta i väg likt en yster New Orleans-parad eller vara en lekfull kammarensemble står musiken sällan i vägen för Daniel Johnstons röst. Välkända låtar som »Beatles«, »Walking the Cow« och »True Love Will Find You in the End« får nytt liv, de två förstnämnda i småjazziga versioner som fungerar över förväntan. Det är fint med blåsinstrumenten och stråkarna som flyger omkring i bakgrunden och oftast förstärker känslorna i låtarna, som på »Syrup of Tears« och »Devil Town«.

 

 

PM JÖNSSON

2010-05-18