Fool’s Gold: Fool’s Gold

FOOL’S GOLD

Fool’s Gold

Iamsound/Sony

Betyg: 7

Allt är inte vad det till en början verkar vara.

Fool’s Gold? Låter som ett coverband med Stone Roses-frisyrer. På med plattan. Nu låter det som att vi har att göra med ett i raden av indierocknamn som hakat på rådande afropoptrend. Dessutom med en sångare som sjunger på… tja, vad? Den självbetitlade skivan låter sökt och kitschig, rusiga rytmer med en faux-oriental fäbless, världsmusik från hippa Brooklyn-kvarter.

Så känns det ett tag. Sedan börjar jag lyssna på riktigt. Huvud och armar börjar nästan omärkligt röra på sig. Det svänger, alltså. Helt otvunget. Jag börjar kolla vilka som döljer sig bakom Fool’s Gold och hittar glatt en bekant.

Ett av det senaste årets mest underskattade album är »Person to Person« med Foreign Born från Los Angeles. Jag gav skivan 7 av 10 i betyg i Sonic #47, men den var värd ett betygssnäpp till. Då skrev jag bland annat: »Under plattans tio låtar åker [Foreign Born] åt alla möjliga håll. Underbart! Skir kalifornisk folkpop ena stunden, en rusig egyptisk tamburin den andra.«

Fool’s Golds gitarrist och låtskrivare Lewis Pesacov spelar i vanliga fall just i Foreign Born. Här har han hårdsatsat på stickspåret med tamburinen. Till sin hjälp har han sångaren och låtskrivaren Luke Top, en israel som sjunger på hebreiska (där har vi det!).

Vi har alltså en blandning av afrikanska rytmer från hela kontinenten, Tops bekväma röst på ett språk jag inte förstår, de mässande bakgrundskörerna och det där sugande svänget som genomsyrar allt. Och dessutom – tack och lov – insikten om att Fool’s Gold inte gör det här som ett ironiskt skämt eller med baktankar om att snylta på en musiktradition de kanske inte har full täckning för.

De gör musik för att få i gång rytmerna och humöret, så enkelt är det. Helt utan ironiska ögonbryn och leenden som knapps märks.

Vi återkommer om ett år för att se om jag vill höga betyget på ytterligare en Pesacov-platta. Under tiden lyssnar jag vidare.

ANDERS DAHLBOM

2010-10-19