Avey Tare: Down There
AVEY TARE
Down There
Paw/Border
Betyg: 7
Är det Fever Ray? Eller The Knife? Jag lyssnar på »Ghost of Books«, femte låten på »Down There«. Här finns tydliga paralleller med Karin Dreijer Anderssons musik, med manipulerad, maskerad sång och starka technotendenser. Men snabbt känns rösten igen, det kan inte vara någon annan än David Portner, alias Avey Tare, från Animal Collective. Ibland låter det nästan som att bandkollegan Panda Bear medverkar men det är Avey Tare som sjunger mot sig själv, med sig själv, förvränger och laborerar med rösten.
Jämfört med Animal Collective känns texterna ovanligt personliga, det handlar om en syster som är på sjukhus, ett förhållande som spricker, diverse självinsikter. Det finns introverta spår som befinner sig långt ifrån den livsbejakande känslan på de senaste Animal Collective-skivorna, men det är aldrig lika mystiskt som på musiken på filmen »Oddsac« som Animal Collective & Danny Perez släppte på DVD tidigare i år. Inte heller är det lika flippat som på de skivorna Avey Tare gjort utanför Animal Colletive tidigare, med Eric Copeland (Black Dice) som Terristrial Tones eller skivan med Kristin Anna Valtysdottir.
Flera låtar har en sugande puls, som på skivans höjdpunkt, den inledande »Laughing Hieroglyphic«. »3 Umbrellas«, »Oliver Twist«, »Lucky 1« och »Heads Hammock« är andra exempel. Popmelodier som kastas ut, snurrar runt, men som aldrig tar den enklaste vägen. Inga gitarrer eller dylikt, lite klaviatur, annars trummaskiner, beats, beats, synthar, elektronik. Och – viktigast – sång. För det är rösten som gör skivan, sången som klär musiken. Rösterna. En man. Många ansikten.
PM JÖNSSON
2010-10-26
