Daniel Adams-Ray: Svart, vitt och allt där emellan

DANIEL ADAMS-RAY

Svart, vitt och allt däremellan

Lagom/Universal

Betyg: 7

I Snook gjorde Daniel Adams-Ray och Oskar Linnros en urban och medveten hiphop för ekonomiskt bortskämda och filosofiskt missnöjda innerstadsungdomar.

Duon var aldrig tillräckligt autentisk för att uppskattas av kritiker. Alltid lite för intelligent och smal för att uppslukas av den breda publiken.

Det krävdes att de skulle separera, och var för sig på sitt håll manifestera sina musikaliska olikheter i en närapå identisk popmusik, för att omvärlden skulle förstå hur särpräglat begåvade de båda var. Efter att Oskar Linnros »Vilja bli«, som kort efter att den gavs ut intog toppen på svenska albumlistan, vuxit till en samtida svensk klassiker debuterar nu också Daniel Adams-Ray med ett album som konkurrerar med hans forne bandkamrats om titeln »årets svenska popalbum«.

Likheterna mellan deras respektive debutalbum är slående, men skillnaderna är samtidigt påfallande många. Där Linnros rör sig i ett melankoliskt och väldigt svenskt gränsland mellan Orups schlagersoul och Peter LeMarcs livslånga kärlek till Willie Nelson löper Adams-Ray gatlopp genom en parallell musikhistoria där vykort från Sundbyberg och Götgatan bytts ut mot frankerade kuvert från Nairobi och Lidingö.

Daniel Adams-Ray har inte samma träffsäkra vardagsromantiska iakttagelseförmåga som sin barndomskamrat, men hans musikaliska nyfikenhet och oförutsägbarhet imponerar desto mer. »Dum av dig« – George Harrissons »Got My Mind Set on You« framförd av The Fatback Band – är en kongenial, svensk poplåt. Och »Medan vi faller« – med ett oemotståndligt stråkarrangemang och en basgång så svindlande bisarr att den förtjänar att tas in för psykisk utvärdering – står raklång, sida vid sida om allting på »Vilja bli«.

NIKLAS ELMÉR

2010-11-02