Let’s Wrestle: Nursing Home

LET’S WRESTLE

Nursing Home

Full Time Hobby/Border

Betyg: 7

Det sägs att Thomas Henry Thynne, 5:e Markis av Bath (1862–1946), hade en tam anka.

Det sägs även att Thomas Henry Thynne gärna företog promenader om och kring Longleat – hans »stately home«, hans »great country house« – tillsammans med sin tama anka.

Det sägs slutligen att under andra världskriget spanade Thomas Henry Thynne ivrigt och ofta efter tyska stridsflygplan, allt medan han mumlande »snälla ni, släpp en bomb så att min anka får en damm«.

Sant eller ej; ett härligt exempel på engelsk excentricitet. Stram, korrekt, klädd i tweed.

London-trion Let’s Wrestle bestod länge av Wesley Patrick Gonzalez (sång, gitarr), Mike Lightning (bas, sång) och Darkus Bishop (trummor). Skivdebuten skedde 2007 och alstret ifråga var en alltigenom mäktig sjua vid namn »Song for Abba Tribute Record«. Den följdes sedan snabbt av ungefär fyra singlar, två EP:s samt en fullängdare vid namn »In the Court of the Wrestling Let’s« (2010). Oljade och produktiva blixtar; den egentligen hittills enda motgången i Let’s Wrestle-historien inträffade 19 januari i år då Mike hoppade av för att satsa på sina studier. Hans plats togs emellertid snabbt av Sam Pillay.

Sprillans färska »Nursing Home« räknar sålunda Let’s Wrestle-album nummer två, det spelades in av Steve Albini i Electrical Audio och det sällar sig snällt till massan av engelska excentriciteter.

Ty när »Nursing Home« är som bäst – och det är ofta – är den lika älskvärd och hatthylla som någonsin Thomas Henry Thynne. Wesley Patrick gnyr fram rader som »in my dreams there were Pokémon beating me up/I punched Pidgeotto right in the face« (»In Dreams Part II«) och »one day I’d like to find/a rockstar in my room« (»There’s a Rockstar in My Room«)… och man gnyr gärna med. Runt omkring honom briserar samtidigt gitarrer, basar och trummor i ekon av Groove Farm, Swell Maps, The Times, The Fall och Buzzcocks – sannerligen toner att vissla på medan du och din tama anka är ute och spatserar.

Varför då det förhållandevis låga betyget? Jo, det kommer sig av att Let’s Wrestle har gjort »Nursing Home« bättre förut, den är en återgång till deras allra tidigaste alster. »In the Court of the Wrestling Let’s« var en lyckad utveckling – en lekplats för nya arrangemang och oprövade idéer – så varför denna regression?

Nåväl, förmodligen är detta bara ett stickspår. Minns att Thomas Henry Thynnes sonson är Alexander Thynn, 7:e Markisen av Bath (1932-); ökänd förespråkare av polyamori och hängiven labyrintentusiast. Vem vet vad som komma skall?

JOHAN JACOBSSON

2011-05-17