Ullevi inifrån




Foto Lennart Alexandersson: Thomas Wal, foto Håkan Hellström: Pao Duell/Rockfoto



Ullevis fastighetstekniker om hur Bob Dylan hamnade i arenans elcentral och vilka preferenser Madonna har beträffande toalettsitsar. (Ur Sonic #87, 2016.)

Tänk på konserter i Göteborg och snart tänker du på Ullevi.

En sommarkväll på landets största arena är något extra, en happening och folkfest som färgar av sig på hela staden.

Drygt tvåmiljoneråttahundratusen besökare har gått på de femtioåtta evenemang som ägt rum på Ullevi, även känt som Nya Ullevi, sedan arenan började med konserter 1982 (exklusive de hundratusentals människor som efter tidningens pressläggning varit på Summerburst och de båda Håkan-gigen). Många av er som läser det här har säkert varit på någon eller några Ullevi-konserter genom åren.

Ingen lär dock ha varit på samtliga.

Ingen utom Lennart Alexandersson. Lennart jobbar som fastighetstekniker på Ullevi. Arenan är hans arbetsplats. Att han nu har varit på samtliga spelningar betyder inte att han sett alla spelningar. Snarare tvärtom.

– För några år sedan hann jag titta när Pink gjorde sin repetition och det såg så himla fräckt ut, säger han. Jag tänkte se showen, men tyvärr blev det stopp i ett avlopp.

– Det dyker alltid upp något. Det kan vara hissar som fastnar eller det kan gå sönder en grind på läktaren. Det kan vara någon överviktig person som fastnat i en spärr. På en gala gick brandlarmet i garaget, någon hade slagit sönder ett sprinklerhuvud. Då kom jag inte upp ur garaget förrän fem på morgonen. För mig är det en lugn kväll att behöva gå ut och smörja ett lås. Det är värre när publiken blir drabbad.

Han började arbeta på Ullevi – som invigdes 1958, lagom till fotbolls-VM – på sjuttiotalet. Det finns inte många utrymmen på arenan som Lennart inte har koll på. I Ullevis inre har han en verkstad där han kan fixa till det mesta som världsartister kan tänkas behöva i serviceväg. I januari fyllde han sextiofem.

– Mycket har ändrats de här åren med hur vi arbetar, men jag har hela vägen haft en väldigt förstående ledning. Vi får se hur länge jag fortsätter.

Vilken är din favorit av alla världsartister som spelat på Ullevi?

– Jag var fascinerad av Gyllene Tider, det var sagolikt fint. Och jag gillar Stones. Men ska jag välja en måste jag säga att jag blev heltänd på killen som var förband 1982. Dansken.

Kim Larsen?

– Just det. Han var fantastisk.

 

Lennart har en hel låda full med anteckningsböcker sparade från åren med alla storkonserter på Ullevi. Kanske sätter han ihop alla minnen till en bok en vacker dag. Till dess delar han här med sig av några minnesvärda ögonblick från Ullevis musikhistoria.

Från ett perspektiv som publiken sällan får uppleva.

 

The Rolling Stones, 1982

– Våra första konserter. För oss som jobbade med arenan var det en utmaning som heter duga. Det var så stort. Det fanns farhågor om att det skulle bli en anstormning vid entréerna, att folk skulle trängas. Jag minns att vi satte upp hur mycket kravallstaket som helst. Sedan var det en helt annan anda på den tiden när det gäller artister och festande. Stones ville ha mycket vin, sprit och öl i logerna, det var många whiskeyflaskor på bordet. Och eftersom det var mycket folk i rörelse hade vi en egen vakt i entrén som skulle ha koll på vem som kom in till logerna. Men han blev tydligen trött och somnade! Så när vi kom till jobbet andra dagen var det tomt på alkohol.

 

Bob Dylan, 1984

– Det är fascinerande att gå in i artisternas loger och se hur de väljer att möblera. I Elton Johns loge var det stora fina kandelabrar med ljus på bordet och ett väldigt stort fotografi av prinsessan Diana. När Bob Dylan kom in i logen vände han direkt eftersom det fanns fönsterrutor där inne. Logerna är egentligen omklädningsrum som byggs om helt inuti inför konserterna. Rutorna var dels frostade och hade gardiner, dels vette de mot ett område som var helt avstängt. Men det spelade ingen roll för Dylan. Då var det bara för mig att leta upp ett annat möjligt utrymme för honom på arenan snabbt som attan. Till slut hamnade han i en elcentral, nere vid löpargången under arenan.

 

Bruce Springsteen & The E Street Band, 1985

– Jag har ingen kontakt med artisterna mer än att jag rör mig i närheten. Vissa artister är väldigt noggranna med att hålla sig till sin krets. Bruce är tvärtom, han går omkring bakom kulisserna som en vanlig anställd. Samma var det med Rolling Stones, framför allt trummisen har jag tjenixat en del med.

– Under Springsteen-konserten hade jag ett par stolar i värmecentralen där man kunde dra sig undan när han höll på. Jag minns såväl att jag under »Twist & Shout« sa till en kollega »Ser jag i syne eller börjar dörren att svänga?« »Sköjjar du?!« Den gjorde ju det. Jag gick upp i logerna och en tjej kom springande och skrek: »Ullevi rasar, Ullevi rasar!« Allting gungade. Jag sprang ut till en asfaltsgång där försäljare stod. Arenan pulserade så mycket att jag kunde köra ner hela benet i en spricka i asfalten. Jag funderade på var jag skulle ställa mig om allt rasade. Vajrarna till pylonerna som höll upp läktarna svängde som gummiband. De har aldrig rört sig tidigare. Många fick en känsla av att det här kommer inte att gå. Det var en mycket otäck stämning. De där inne på arenan var inne i sitt hoppande, de fick tack och lov inte känslan som vi fick utanför.

 

The Beach Boys, 1991

– Första konserten efter Springsteen, arenan hade hunnit byggas om och säkras upp. Det kom inte så mycket folk [den konsert med minst antal besökare på Ullevi genom åren efter Kent 2014] så scenen förlades till ena långsidan. Jag kommer så himla väl ihåg att de skulle måla dekoren bakom scenen men att färgen tog slut för dem på natten innan konserten. Med våra kontakter raggade vi upp Alcro som kunde ta sig in på sitt lager mitt i natten och leverera all färg som behövdes.

 

The 3 Tenors, 1996

– Deras team hade ordnat en stor vagn som tenorerna [José Carreras, Placido Domingo, Luciano Pavarotti] skulle vistas i på kortsidan som loge. När det började närma sig evenemanget checkade jag av läget och frågade om de hade placerat vagnen på lämpligt ställe för vatten och avlopp. Deras gubbar tittade på mig som »vaddå?« De har de inte tänkt på. Vatten till vagnen kunde jag fixa, avloppet var värre då vagnen inte stod över en brunn. Då fick jag improvisera och sätta plastsäckar på avloppsröret utanför. När påsen släppte var det bara att byta säck. Allt löser sig.

 

Madonna, 2012

– När Madonna varit här tidigare har det alltid funkat bra med logerna. Nu senast fick jag veta att hon ville ha nya toalettsitsar monterade samtidigt som de skulle ha plastemballaget kvar. Jag hade all möda att med en liten kniv pilla ut sprintarna ur plasten. Sedan dömde hennes manager ända ut hela logen vi ordnat, så när jag kom till jobbet hade vi under natten fått fixa fram ett stort partytält där hon skulle vistas. Samtidigt måste Madonna ha en toalett, så då hade de raggat tag i en stor vagn med väldigt exklusiva toalettstolar. Fortfarande ville hon ha kvar emballaget på toaringarna, men problemet var nu att det var en annan toamodell än tidigare. Så jag tvingades ge mig ut på stan och hitta nytt. Till slut fick jag tag i nya sittringar och gjorde om montaget.

– Efter att allt hade varit klart i några timmar och spelningen skulle börja ringde det från ledningscentralen och någon skrek i örat: »Lennart, det är problem med Madonnas toalett!« Då visade det sig att vagnen med toan hade ett eget vattensystem med blåfärgat vatten och det dög inte alls. Jag skulle alltså då greja så att hon fick ofärgat vatten. Jag har alltid lite vattenslangar liggande, så jag rusade in i verkstan och hämtade slangar och drog in till toavagnen. Varje gång hon spolade fick jag stå precis bakom väggen på utsidan till toalettstolen och fylla upp med vanligt vatten så länge hon var i vagnen. Jag har fortfarande kvar sitsen hon inte använde. Den ligger någonstans i gömmorna på Ullevi.

 

Håkan Hellström, 2014

– Under Håkan hade jag faktiskt inte så mycket att stå i. De var en sådan underbar publik den kvällen, jag gick bara omkring och njöt av atmosfären. Nu har jag inte varit på såmånga andra arenor i världen, men jag vet inte vad som kan mäta sig med stämningen på Ullevi en vacker sommarkväll. Det är något magiskt över det hela.

 

Foo Fighters, 2015

– Då hade jag ett kritiskt läge. Det var premiär för säsongen och det visade sig att när anläggningen stått stilla hade folk smugit in och använt toaletterna utan att det var riktig snurr på vattensystemet, vilket gjorde att det uppstod problem. När konserten precis skulle börja ringde de från ledningen och sa att det sprutade vatten bakom scenen. Jag hittade ingen läcka. Det visade sig i stället att det var ett huvudstopp på avloppsledningen, vilket innebar att det inte skulle gå att använda publiktoaletterna på hela västra sidan. Dessutom hade vi kontor som började bli vattenfyllda. Vi fick sätta ut vakter på toaletterna samtidigt som jag försökte få tag i en spolbil för att lossa stoppet. Men slamsugarna satt fast med bilen i köer ute vid Torslanda. Jag var rätt skärrad vid det här laget, spolkillarna gjorde vad de kunde och vi lyckades till slut få slut på stoppet. Precis när jag pustade ut knackade en åskådare mig på ryggen: »Är galan inställd? De säger att någon ramlat ner från scen och brutit benet…«

 

Ullevi genom åren

 

Datum, artist, publiksiffra.

 

1982-06-19 The Rolling Stones 56 610
1982-06-20 The Rolling Stones 55 567
1983-06-11 David Bowie 61 206
1983-06-12 David Bowie 58 914
1984-06-09 Bob Dylan/Santana 51 118
1985-06-08 Bruce Springsteen & The E Street Band 64 312
1985-06-09 Bruce Springsteen & The E Street Band 62 544
1991-07-02 The Beach Boys 18 093
1992-07-08 Genesis 20 233
1994-08-27 Pink Floyd 51 305
1995-07-07 Rod Stewart 29 997
1996-07-26 The 3 Tenors 42 000
1996-08-09 Tina Turner 33 323
1997-08-02 U2 48 006
1997-08-16 Michael Jackson 47 315
1998-06-27 Elton John 25 447
1998-07-31 The Rolling Stones 57 662
2000-08-05 Tina Turner 56 112
2001-06-24 AC/DC 50 520
2002-07-27 Rhapsody in Rock (Robert Wells med gäster) 36 702
2003-06-21 Bruce Springsteen & The E Street Band 57 441
2003-06-22 Bruce Springsteen & The E Street Band 58 310
2003-08-09 The Best of Rhapsody in Rock (Robert Wells med gäster) 40 339
2004-05-30 Metallica 55 802
2004-06-12 Paul McCartney 36 272
2004-08-07 Gyllene Tider 58 977
2005-07-09 Iron Maiden 56 022
2005-07-29 U2 58 478
2006-07-01 Robbie Williams 56 967
2006-07-02 Robbie Williams 57 245
2007-08-03 The Rolling Stones 56 821
2008-07-04 Bruce Springsteen & The E Street Band 57 942
2008-07-05 Bruce Springsteen & The E Street Band 58 620
2008-07-26 Iron Maiden 56 132
2009-06-21 AC/DC 57 205
2009-07-31 U2 57 887
2009-08-01 U2 60 099
2009-08-08 Madonna 59 400
2009-08-09 Madonna 59 600
2010-06-05 Green Day 27 800
2010-07-23 Pink 31 142
2011-07-01 Iron Maiden 56 245
2011-07-03 The Big 4: Metallica, Slayer, Megadeth, Anthrax 55 696
2012-07-04 Madonna 40 000
2012-07-27 Bruce Springsteen & The E Street Band 66 018
2012-07-28 Bruce Springsteen & The E Street Band 66 561
2013-07-12 Gyllene Tider 42 223
2013-07-20 Robbie Williams 61 449
2013-08-17 Roger Waters »The Wall« 32 016
2014-05-30 Summerburst (David Guetta, Steve Angello, Tiësto m fl ) 25 000
2014-05-31 Summerburst 25 000
2014-06-01 Kentfest: Kent + uppvärmare som Tove Lo, Junip, Nina Persson och Alina Devecerski 15 000
2014-06-07 Håkan Hellström 69 349
2015-05-29 Summerburst (Avicii, Axwell & Ingrosso, Afrojack m fl ) 30 000
2015-05-30 Summerburst 30 000
2015-06-12 Foo Fighters 51 995
2015-06-23 One Direction 42 716
2015-08-22 Metallica 63 036

Sammanlagd publik genom åren: 2 817 791

(De just avverkade Summerburst- och Håkan-spelningarna hann vi vid pressläggning inte få med publikuppgifter om, men vi vet nu att Summerburst hade 30 000 åskådare per kväll och att de båda Håkan-gigen besöktes av 70 091 respektive 70 144 personer.)




Relaterat

Chic
4 x 2005