Bash & Pop: Anything Could Happen

När The Replacements gick skilda vägar sommaren 1991 bildade den då tjugofyraårige basisten Tommy Stinson bandet Bash & Pop, vars energiska Four Roses & Cola-slirigheter lät ungefär som det kunde ha gjort ifall hans gamla band hade renodlat Faces-sidan av sin repertoar. Deras enda album »Friday Night is Killing Me« från 1993 är till stora delar alldeles utsökt. Vid sidan av Paul Westerbergs två-tre bästa plattor det klart mest inspirerade någon av Replacements-medlemmarna gjort utanför bandet.
När det återförenade The Replacements ännu en gång gick skilda vägar sommaren 2015 såg då fyrtioåttaårige Tommy Stinson anledning att väcka liv i Bash & Pop på nytt. Om än bara till namnet, och till attityden, ty medlemmarna är utbytta – i sättningen i dag finner vi bland andra Memphis-karaktärer som Luther Dickinson (North Mississippi Allstars, The Black Crowes, son till Jim Dickinson) och Steve Selvidge (Lucero, The Hold Steady, son till Sid Selvidge).
Egentligen är det nog så att dagens upplaga av Bash & Pop rent musikaliskt låter bättre än gårdagens, mindre stapplande, mer självklar. Men så har Tommy Stinson gått igenom en del sedan det senast begav sig. Han har sett sin bror Bob Stinson gå bort alldeles för tidigt, han har sett myten runt The Replacements växa bortom fattning, han har längre än de flesta sett insidan av Guns N’ Roses dårskap, han har levt runt och har levt bra men är nu tillbaka på ruta ett. En del skulle i det läget bli nervösa eller rent desperata men Tommy Stinson fyller i stället glaset med någonting livsförstärkande och resonerar med en axelryckning; »anything could happen«. Han har ju sett det med egna ögon, om och om igen.
Efter några väl studioinstängda soloskivor är det onekligen befriande att höra honom i en så här uppsluppen och liveliknande ljudmiljö. Det är bara vanlig barrock’n’roll med punkens intensitet och en allomfattande själ som är lätt att sympatisera med. Det finns väldigt mycket att må bra av, ännu mer du vill skruva upp volymen till oanständighet med, men träffar hårdast gör den nonchalant countrystrykande vinterballaden »Anytime Soon« där Tommy Stinson plötsligt känns som vår tids värdigaste arvtagare till Willy DeVille.
Låt oss nu hoppas att det inte behövs ytterligare tjugofyra år och ännu ett havererat Replacements-försök för nästa Bash & Pop-giv.