Den ofarliga basens land






Pet Shop Boys på Storsjöyran blir en påminnelse om att i Sverige får ett beat inte bara vara ett beat.

Den här texten var tänkt att handla om hur fint det är att se symbiosen mellan en stilig british gentleman och en gammal rejvare klädd som en kravallare. Hur eleganta popsånger varvas med blytung techno. Jag vet inte om den där basen ens är laglig. Hur en charmerande Neil Tennant inte ger ett enda tecken på att ha tråkigt, trots att det bara är några hundra personer på torget i Östersund.

Men samma vecka meddelas det att Into The Factory, en mindre variant av Into The Valley, får ställas in eftersom polisen tror att besökare börja få för sig att de kan flyga och hoppa ut genom fönstret. Festivalen Cult Cosmic blev stormad av civilare trots att arrangörerna haft en, som de själva säger, bra dialog med polisen. I ett facebookinlägg menar DJ:n Calle Wersäll att folk kläddes av nakna, drogs in i skåpbilar och en konstinstallation förvandlades till kiss-station för urinprov.

»Liknande tillslag har aldrig gjorts på Grammisgalan, Gröne Jägaren, Sturehof eller i riksdagen men jag gissar att antalet misstänkta skulle bli lika många«, skriver han.

Jag har varit på Into The Factory och föregångaren Camp Cosmic tidigare. Det är enorma mängder piller, uppsprängda ögon och dimmiga blickar.

Det vill säga lika mycket droger som en utekväll på valfri nattklubb i Stockholm, Umeå, Malmö eller Göteborg. Eller på Gagnef-festivalen, eller Summerburst. Droger finns i rakt nedstigande led från makten till gatan.

Men den elektroniska musiken är tydligen där en sorts gräns går. Relationen mellan popmusik och dansmusik ska vara glasklar, enligt maktens korridorer.

Forskaren Rasmus Fleischer menar att tillslagen är ett upptrappat kulturkrig och motiven ekonomiska – där fester, med tillstånd eller inte, punktmarkeras för att de »på allvar tar publik från innerstadens kommersiella nattklubbar« skriver han på sin blogg. Kanske.

Eller är det för att dansmusiken är visuell? För att musiken i mesta möjliga mån försöker gestalta hur det skulle vara att stå utanför sin kropp, att just flyga, lyftas upp eller känna tillhörighet? Det är mycket enklare att göra tillslag mot en rörelse där lyssnaren genom ett beat kan föreställa sig någonting, där fienden har en pin som säger att man gillar att drömma.

På Into The Factory skulle några av den elektroniska musikens viktigaste figurer spela: från Juan Atkins, som kan sägas ha grundat Detroit-techno, till Jeff Mills, från Moodyman, Nina Kravitz och Bicep till den svenska musikscenens främsta: Johanna Knutsson, Le Fleur, The Field och Svenska Disco Kyrkan. Nu blev det inget av det. Into The Factory säger att de aldrig mer kommer att anordna en festival i Sverige.

Jag tänker på den där uppenbarligen farliga basen som klubbtuffe Chris Lowe spottar ur sig från sitt keyboard. Pet Shop Boys har alltid varit speciella tack vare sin kombination av motpoler – där Neil Tennant är en stilig musikalbög har Lowe stått för dansmusiken. Resultatet har varit bombastiska, drivna popsånger men med en stor andel dansmusik. En yta av pop och en spännande aura av smala referenser. Det märks inte minst i konsertens nyremixversioner av »It’s a Sin« och »Left to My Own Devices«, nattens absolut bästa stunder. Men här på Storsjöyran är det ofarligt. Vakterna kan inte hjälpa att dansa med i pophitsen. En tror jag har tagit med sin fru. Nästa dag buntas konserten i DN ihop med Per Gessle och Johnossi och kallas för festivalens »generiska utbud«.

Det är med en sorts blandad känsla jag går ifrån Pet Shop Boys i duggregnet halv tre på natten. De har kommit igenom säkerhetskontrollen för accepterad underhållning. De skulle kunna gå ner sig i kickdrums och det skulle fortfarande ses som fullständigt otänkbart att man skulle göra ett tillslag backstage.

För att den inte ska trakasseras måste musiken alltså gå igenom någon form av reningsbad. Ett beat får inte längre bara vara ett beat – hur populärt det än är. Det måste ramas in och tämjas av en stor scen, gärna ha några popmelodier och framför allt: polisen måste kunna dansa med.