Whitney Rose: Rule 62




8
av 10
  • Artist
  • Whitney Rose
  • Album
  • Rule 62
  • Bolag
  • Six Shooter/Border


En countrytraditionalist som vågar tänka utanför boxen.

För den som inte har kunnat bestämma sig för om hennes girlgroup-poppiga debutplatta »Heartbreaker of the Year« eller mer countrytraditionella minialbum »South Texas Suite« är att föredra kommer »Rule 62« som en skänk från ovan. Ty den här gången smälter dessa båda aspekter av Whitney Rose samman i en ruskigt tilltalande ljudbild levererad av Mavericks-mannen Raul Malo och gamle Neil Young-vapendragare Niko Bolas.

Den som har sett den Texas-stationerade kanadensaren på scen vet att det som mer än något annat särskiljer henne från flertalet kollegor är hur hon förenar vemodiga hjärtkrossarballader med rungande feminism-anthems, aldrig särskilt långt ifrån ett sväng med kapacitet att välta varenda guppande barstol över ända.

Just svänget accentueras ytterligare på »Rule 62«, då och då med påtaglig soulkänsla. Stundom låter det klart mer Memphis än Nashville. Vidare är körinsatserna från Raul Malo rakt igenom ypperliga, lyssna bara på »You Don’t Scare Me«.

Den artist som Whitney Rose allra främst bör liknas vid är nog Dwight Yoakam. I likhet med honom är hon en traditionalist som vågar tänka utanför boxen, någon som inte låter historieberättandet stå i vägen för betydelsen av dans, dans, dans, någon som inte tar sig på överdrivet stort allvar utan att för den skull någonsin tramsa till det.

Gissningsvis blir det här skivan som etablerar Whitney Rose en gång för alla.




Relaterat

Uppdaterad Sonic-spellista!
En ros i Texas