Respektera deras hustle!




Foto: Eva Edsjö



I Kista samlar Marimba Roney så gott som hela RMH-kollektivet för ett samtal om sammanhållning, tålamod och identitetsbyggen. (Ur Sonic #89, november 2016.)

»Här skulle vi kunna ha kontor och utställningar.«

Babak Azarmi tittar sig intresserat omkring i ett öppet, luftigt rum där bilderna till den här artikeln tas. RMH ska snart flytta in i ett nytt space beläget i Kista. Än är det inte klart exakt vilken lokal det blir men hyresvärden tycks vara mån att det blir av, då vi redan nu får tillgång till utrymmen för att göra denna intervju.

Det kan bli Ericssons gamla kontor, vilket skulle vara ytterst symboliskt, hur det gamla Sverige byts ut mot det nya. RMH är i sig en representant för det nya Sverige. Ett kollektiv av människor med blandade bakgrunder och uttryck som utan att be om ursäkt eller kompromissa tar sin plats i kulturen. Kraften de står för går inte längre att förneka eller stoppa.

Med några av Sveriges just nu starkast lysande stjärnor i stallet har RMH utanför gängse branschvägar det senaste året dragit fram som en omskakande, nyskapande stormvind. Varför det onekligen är bästa tänkbara läge att samla truppen för att förstå vad som har hänt och vad rmh egentligen är.

Vi äter take away från den persiska restaurangen i Kista centrum och dricker cava och kaffe. Silvana Imam måste gå efter fotograferingen och kan inte vara med under samtalet (jag får prata med henne efteråt i stället, se separat text här under), men det är motvilligt. Hon funderar i sista stund på att avboka sitt andra åtagande: »Jag vill vara med alla er ju.« Nebay Meles har tyvärr missat sitt tåg från Örnsköldsvik där han bor, annars är samtliga artister och producenter i RMH-kollektivet på plats. Det pratas mycket, skrattas mycket. Nils »Nisj« Svennem Lundberg spelar upp den nya remixsingeln med Silvana och Håkan Hellström som ska släppas under natten, och de andra frågar när de får outa det på sociala medier. Det talas om den kommande Kina-turnén som Erik Lundin och Cherrie ska åka på, och vart de alla ska resa på semester tillsammans i vinter, Thailand kanske? Fast nu vill RMH-bossen Babak Azarmi att alla ska åka till New York och se Kanye Wests show i stället.

Nisj, vad kännetecknar RMH?
Nisj
: Mod. Värme. Trygghet. Glädje. Det låter sjukt klyschigt, men jämfört med andra sammanhang man kan passera igenom tycker jag det känns speciellt när vi träffas.

Vad är det som gör att det blir den här värmen och tryggheten?

Amr Badr: Det är familj, inte bara kollegor. Behöver du någonting eller känner att något är fel i ditt liv, som inte behöver vara musik, kan du fortfarande ta det med allihopa. Jag gör det konstant.

Cherrie: Det är genuint. Det som jag vill för mig själv vill alla för varandra lika mycket. Det är inte ofta man har en arbetsplats där alla har förståelse för en, tycker om en och vill dig väl. Det kommer från en osjälvisk plats. Det pushar oss framåt. Första gången jag och Babak pratade om att han skulle ha hand om mig hade vi ett djupt snack och jag kände mig jättebekväm, jag kunde berätta om mina personliga problem för honom. Jag kan gå till honom och säga »lyssna, jag vill inte släppa den här låten för det känns fel i magen«. Jag behöver inte kompromissa med min konst.

Babak Azarmi: Det finns ingen prestige mot någon förutom mot sina egna idéer och fantasier. Ingen pratar siffror eller att vi gör en låt för att något måste hända. Det är fritt. En viktig del av RMH är också öppenheten vi har. Ingen fastnar i någon musikstil, klädstil eller gamla saker, det är en ständig utveckling.

De senaste två–tre åren har RMH fyllts på från att bara vara Michel Dida, Erik Lundin och Adam Tensta till att bli ett stort kollektiv.

Adam Tensta: Det är en slump. Det har tagit tid att hitta personer som kan relatera till arbetssättet och passa in. Babak har haft tusen möten med skittunga artister, rappare, producenter, men det har inte känts rätt på ett personligt plan.

Babak Azarmi: Jag har aldrig aktivt letat efter artister. Nils kom in genom Adam, Erik och jag hade en gemensam vän, Dida kom in genom Erik, Leslie lärde vi känna då han producerade åt Adam, Cherrie och Amr kom in med Leslie. Det har vuxit fram.

Adam, vilket är ditt första minne av Babak?

Adam Tensta: Jag och en kille som heter Ramy såg alltid Babak i stan. Ramy hade Clarks och Craig David-skägg, och vi tyckte att Babak försökte baita Ramys stil. Han hängde bara med tjejer ute också. Jag hate-ade lite på honom från ett avstånd för stilen och alla tjejer. Första gången jag träffade Babak ordentligt var i en lägenhet i Jordbro. Då pratade vi om att börja spela in låtar. Babak var den förste som lyckades organisera oss tenstagrabbar.

Vilka var era drömmar och tankar då?

Babak Azarmi: Samma som i dag, att få sin musik hörd. Redan då tog vi okonventionella vägar; vi sålde mixtaper på Drottninggatan, drog elledningar från kebabhak för att spela upp musik, väldigt New York-hiphop-inspirerat.

Adam Tensta: Citationstecken på »sålde«. Det blev inte mycket sålt. Men vi var där.

Erik Lundin: Det var det jag såg i RMH. Då var jag fortfarande på utsidan. Jag bodde i USA och brukade komma tillbaka till Stockholm på somrarna. Jag såg dem stå där och sälja sina mixtaper. Det påminde om Texas där folk på parkeringsplatserna körde sin musik ur bakluckan och försöka sälja den. Jag hade inte sett det i Sverige tidigare. Jag tänkte att de var jävligt drivna, riktiga hustlers.

Babak Azarmi: Då handlade det mycket om att söka hjälp, att få bekräftelse från industrin, radio etc. Independentgrejen som vi gör i dag växte fram under åren. Det som vi har i dag – det formades då. Jag tänker inte tillbaka på det som att det var asfett, utan det var en boot camp. Men jag, Adam och Nils kände redan då att det här kan formas till något bra.

Adam Tensta: Och det gav oss extra eld i göten att vi ville visa alla. Det var ingen som ville hjälpa oss, så vi blev tvungna att göra det själva.

Cherrie: I Tensta var det värsta grejen för folk när du [Adam] släppte din video »Bangin on the System«. Jag var en riktig tuggare, jag hängde med de värsta tuggarna. Vi krigade för att se den, gick in på Myspace och letade, den buffrade i fem minuter. Man kunde känna att det var någonting som ni hade skapat själva. Vi var så fascinerade. Och nu sitter jag här med er.

Hur känns det?

Cherrie: Sjukt. Adams »80’s Baby« var soundtracket till mitt liv. Men det känns bra. Jag har hamnat rätt.

Adam Tensta: Alla steg tog så lång tid då. Vi väntade på »Bangin on the System«-videon i två månader. I dag kan en video göras med en Iphone. Då gjorde vi tusen misstag på vägen för att göra tre rätt. Det är därför vi jobbar så effektivt i dag. Jag ser den långa startsträckan fram till 2014 som en och samma lärdomsperiod. Jag tror inte det finns någon med mer erfarenhet av hur man inte ska göra än Babak.

Nisj: Det var inte självklart för dig [Babak] att gå en benhård independentväg. Du sökte internships, gick till större bolag och ville lära dig. Men när det blev uppenbart att ingen släppte in dig, då blev det »jaha, okej, men skitsamma, då köttar jag i stället«. Jag tror problemet med större bolagsstrukturer är att ekonomiska intressen styr strategierna och hur man bedömer konsten. Som artist kan du aldrig veta om de till fullo står bakom dig. Hos oss finns inte budgetar, inga pengar som ligger ute som måste in, Ingen skyldighet att prestera för att hålla samarbetet levande. Det är en enorm trygghet att komma in i en grupp där alla på ett uppriktigt sätt tror på varandra, oavsett dagsform.

Var det inte någon gång under alla dessa år ni kände att ni inte pallar? Eller var tvungna att pausa för att ni måste ta ett vanligt jobb, pengar måste ändå in till mat och hyra?

Babak Azarmi: Vi [Adam och Babak] har inte haft vanliga kneg sedan slutet av 2006. När Adam inte släppte musik och det inte kom in pengar därifrån gick vi in på fotografering, gjorde fester och massor annat under RMH.

Cherrie: Ni hade bokklubb.

Amr Badr: [skratt] Va?

Cherrie: Walla.

Babak Azarmi: Vi har inte jobbat med en artist, vi har jobbat med ett varumärke. Fram till 2014 var Adam flaggskeppet. Allting fick gå efter när han ville släppa något. Men det fanns aldrig ett krav att Adam måste släppa en ny »My Cool« för att jag skulle kunna äta eller att jag annars skulle tvingas byta jobb. På ett stort bolag måste en artist dra in intäkter om de som jobbar där ska få lön. De senaste fyra åren har jag inte plockat en enda krona från en artists gage. Det är pengar från Red Bull eller andra samarbetspartners som har fått mig att flyta. Vi har inte behövt tänka att Leslie, Erik eller Cherrie måste komma med en hit för att vårt skivbolag eller management ska komma i gång.

Jag pratade med dig, Babak, en sommar för cirka tre år sedan. Ni var uppgivna, trötta på att det inte hände här och tittade på att i stället satsa utanför Sverige. Sedan blev det tvärtom. Vad hände?

Babak Azarmi: Silvana kom in. Det blev en boost för alla. Nils och jag hade inte jobbat med varandra på tre år till exempel, han hade gått till radion. För mig är Silvanas betydelse superstor. Jag förstod inte innebörden av feminism innan hon kom in. Det var en personlig utveckling innan det var en utveckling yrkesmässigt. Och om man personligen växer och människor man jobbar med ser det växer det snabbt yrkesmässigt också. Med Silvana kunde vi för första gången sätta all vår kunskap på test. Hennes första EP gav mig personligen boosten av att »okej, jag har det här«.

Erik Lundin: Silvana har varit viktig för mig främst för att hon fick mig att tänka på andra delar förutom min rap och musik. Silvana var involverad i allt som hade med hennes hantverk att göra – hur musiken skulle låta, showen, kläderna, ansiktsuttryck. Då fokuserade jag på rappandet och musiken och lämnade över resten till Babak och Thomas [Gunnarsson]. Jag hade blivit bekväm i rollen att bara ge låtar i stället för att se helheten, artisten. Silvana kom in och drog ärevarv runt mig, jag som hade varit med i rmh så länge. Jag blev sporrad och motiverad: »Fan, jag borde gå in i alla bitarna för att hitta rätt.« Jag började kolla på namnbytet, omslaget, vilka historier jag ville berätta. Det blev tydligare och enklare för Babak och andra att jobba med mig när jag själv hade mer kött på benen ifråga om vad jag ville med allt.

Förutom att Silvana har haft en påverkan inom gruppen kan man konstatera att hennes framgångar har krattat för er andra också kommersiellt.

Babak Azarmi: Absolut.

Nisj: Det som Silvana statuerar så bra är att allt hon gör är en manifestering av vem hon är, hon letar överallt i sig själv. Hon har inte hittat på en person. När du [Erik] var Eboi var det självklart du, men en version eller en del av dig. När du gick över till Erik Lundin rymdes hela dig, din humor, det akademiska språket, din slang, allt.

Erik Lundin: Även dessförinnan med Adam var det tydligt vem han var, var han stod när det kom till droger, alkohol, vegetarianism, barns rättigheter. Men när Silvana kom in började jag bry mig mer. Jag tryckte på och förstärkte knapparna som var jag och lyfte upp dem.

Babak Azarmi: Det var det långa arbetet med Adam som ledde till att Silvana kunde manifestera sig själv som hon gjorde. När Silvana kom var hon inte så personifierad i vem hon var i allting. Det jobbet som gjordes med Adam, den långa boot campen, det kunde appliceras på Silvana direkt. Alla dessa år innan hade jag haft tid att reflektera, och det var enkelt att sitta med Silvana som hade mycket styrka och vilja att vara sig själv.

Adam Tensta: Framgångarna nu beror på att RMH har varit redo först nu.

Leslie Tay: Vi är alla så pass unika i våra sätt att vi alla har behövt den här tiden till att utvecklas till där vi är i dag. Alla har jobbat på egna håll innan, därför är det så genomarbetat och hållbart.

Cherrie: Jag tror fett mycket på energier. Jag vet att det låter flummigt men saker som hänt i våra liv har gjort att vi kommit samman, vi vill det så mycket att universum har gett oss det. De personerna som är med i RMH och det som har hänt, det var meningen.

Babak Azarmi: Konsten vi gör är ett identitetsbygge. Det finns mycket svensk rap som är jävligt bra men hos ingen annan hör jag att personen har hittat sin identitet, en rappare som berättar en historia som jag som lyssnare kan växa med. Vi har under ett och ett halvt år fått minst tio mejl varje vecka från media, då är man inte het för stunden utan jag tror att det betyder att man som konstnär anammar något som händer i samtiden och att man hittat sin identitet.

Nisj: En annan förklaring till framgångarna är Joel [Nyström, gör samma jobb som Babak]. Det är första gången på tio år som Babak tagit hjälp av någon. Babak har blivit bättre på att be om hjälp och delegera.

Babak Azarmi: Joel var en gåva från ovan. Jag blev bättre på allt när Joel kom in. Hans förmåga att lägga tanke, arbete och kärlek i samma korg är enastående. Leslies ingång i RMH var också en stor förändring. På gott och ont visade Leslie oss vägen. Leslie ringde och sa »jag åker om två veckor till London för att plugga, om inte du kan hjälpa mig med musiken«. Han hade grym musik som han suttit på länge. Jag frågade vad han ville göra och han ville bli sajnad. Jag trodde noll på det för honom men visste att hans största dröm var att bli sajnad, så vi sajnade med ett visst skivbolag.

Leslie Tay: Universal.

Babak Azarmi: Det var mycket som hände det året, 2014. Det visade oss allihop att independentsättet vi sysslar med är så rätt, och Leslie hade en stor del i det. Det som kommer fram i dokumentären om Leslie, som jag identifierar mig mycket med och som personifierar RMH i dag, är att en dröm kan gå i uppfyllelse enbart genom det man själv har, utan yttre faktorer.

Vem är vem i RMH?
Leslie Tay
: Jag är studioråttan.

Amr Badr: Ja, han frågar inte hur jag mår utan »var är nycklarna?«.

Babak Azarmi: Under de senaste fyra åren har jag bara varit i studion med Leslie, inte någon annan. Det är bara i studion jag kan fånga honom.

Cherrie: När det kommer till arbetsmoral är det ingen i Sverige som jobbar så mycket som Leslie. Och allt han gör håller i kvalitet.

Babak Azarmi: Leslie är på sitt tredje projekt när man själv är på det första.

Nisj: Leslie är en person utan gränser. Han kan vara Max Martin, R. Kelly, l.a. Reid, han kan vara vem som helst.

Erik?

Erik Lundin: »Han man ska passa sig för«, har man fått höra. Det sas att jag skulle dra ner folk i skiten på det här bolaget. [skratt] Nej, men jag gillar att ta på mig ledarrollen när det behövs. Jag försöker anamma den mer. Jag är ändå äldst här…

Cherrie: Low key-komikern. Hans skämt sitter alltid som en smack.

Babak Azarmi: RMH:s wordsmith. Alla översättningar går genom Erik. Han är den ende som kan sitta på en soffa i en klubb och skriva rhymes.

Erik Lundin: Det var ett tag när det inte fanns mycket annat som tog mig framåt förutom skrivandet. Allt eftersom vi växte, och speciellt med Adam, kom vi in på andra musikstilar, mode, konst som jag inte alltid kände mig hemma i eller kunde något om. Men jag hade full kontroll på skrivandet, det har varit tryggheten hela tiden.

Adam?

Alla: Pappa.

Adam Tensta: Men var jag pappa innan jag blev pappa på riktigt?

Michel Dida: Ja, alltid.

Cherrie: Du är den mesta low key-människa jag känner.

Nisj: Adam är lojal. Det finns ingen så osjälvisk person som du. Du har aldrig krävt din tid eller din plats, det har aldrig handlat om bara dig, du kan alltid låta någon annan komma före.

Cherrie?

Cherrie: Jag är från orten, rakt av. Jag har varit väldigt hård under mitt liv, varit med om och sett mycket. För mig är det en styrka att vara så känslig som jag är i min musik och här. Att prata om energier och känslor, om att inte må bra och depression. Det är viktigt för mig för att där jag kommer ifrån är det inte vanligt och tabu. Nu i RMH har jag anammat den delen av mig själv, personligen och i min musik. Så jag skulle säga ortenhippie.

Nisj?

Nisj: Jag har ingen aning. Eller jo, jag är Pirlo [fotbollsspelaren].

Amr Badr: Ja, han är fördelaren.

Michel Dida: Nils är arkitekten. Kirurgen. Han kirurgerar ljud.

Amr Badr: Och vad ska vi säga om dig, Michel? Michel-Modellen.

Nisj: Poeten.

Babak Azarmi: Michel är kameleonten. Han som har flest vänner inom alla olika klasser. Michel är nog den som väldigt synligt gjort en klassresa. Han har vänner som är sjuttio år, arton år, punkare, grabbar i Rinkeby, stureplansfolk, han är RMH:s nätverkare.

Amr Badr: Jag är clownen!

Cherrie: Nej, glädjespridaren.

Amr Badr: Jag tar gärna också Max Martin. Det är jag och Leslie här som jobbar ren populärpop.

Leslie Tay: Tuggummi.

Amr Badr: Jag kom i grund och botten från popen in i r’n’b. När Leslie ringde och sa att han ville ha med mig på Cherrie-projektet sa jag först »Fan va kul!«. Det var en stor dröm att få jobba med Leslie. När han sa att vi skulle göra r’n’b på svenska skrek jag »nej, aldrig i livet«. Jag älskar r’n’b men det var aldrig något jag trodde skulle funka på svenska i Sverige.

Adam Tensta: Jag var i studion med Amr för första gången för några dagar sen. Jag har aldrig tidigare jobbat med någon som hållit en sådan positiv ton.

Cherrie: Jag svär, det är sant. Ni [Nisj och Amr] är de normalaste producenterna. Producenter i Sverige annars är psykotiska, de mår inte bra. De sitter med ryggen mot och säger inget.

Babak?

Babak Azarmi: Vad hette serien som gick på TV, han som kunde bli alla?

Michel Dida: Du menar »Drakbändaren«? »Drakvändaren«? [alla faller ihop av skratt] Okej, jag tänkte på filmerna »Draktränaren« och »Airbender«.

Nisj: »Drakbändaren«, »The Dragon Bender« Det lät som en helt annan typ av film som du hittat på en helt annan sida av internet. [fortsatt fniss]

Babak Azarmi: Jag har i alla fall anammat allas delar. Till exempel är Amr den ende som jag rakt av kan skämta med på alla möjliga sätt. Med Leslie är jag i hans superpopvärld, med Nisj i hans minimalistiska ljudlandskap, och med Silvana kan man komma på alla världserövringstankar.

Cherrie: Hon är Kanye West.

Finns det någon speciell händelse från det senaste året som påverkat er extra mycket?

Cherrie: På Way Out West i år hade Erik sin spelning dagen innan min. Det var en av de sjukaste grejerna jag varit med om. Energin som var där, något kom över mig, jag kände det i hela kroppen och hade kvar den känslan till min spelning natten efter. Det var nästan läskigt, jag kommer aldrig glömma det.

Erik Lundin: Jag drog in gäst på gäst – Adam, Michel, Silvana, Cherrie la den svartvita flaggan över mig som en mantel, alla som jag har vuxit med så länge. Det var sjukt mäktigt att veta att allt är in-house. Jag såg också reflektionen i ögonen på publiken, hur fett de tyckte att det var. Men det mäktigaste i år för mig var vår egen show Block Party. Återigen för att allting finns inom RMH, att vi själva kunde göra en sådan show. Vi hade inte behövt andra gäster. Efter den showen var jag som i ett töcken, länge, och tänkte på vad vi kan göra. En annan sak jag burit med mig i år är att alla
är ute och gör sin grej samtidigt. Att jag fick släppa min debut samtidigt som broder Dida, att jag sitter på ett hotellrum i Malmö och vet att Leslie också är där, Cherrie är i Finland, Silvana i Norge, Adam i Växjö, Dida i Norrköping.

Jag tycker det ofta finns en besk eftersmak i hur media och kultureliten tar upp hiphop, som blivit tydlig med er. Tänker på när jag var på en medel/överklassig innerstadsfest och de skrålade med i »Tabanja« utan att ha en aning om vad Cherrie sjunger om på riktigt. Eller hur Erik Lundin har omhuldats. Jag kommer ihåg att du [Erik] berättade en gång om ett mindre framträdande där några kom fram och sa »vad fint hår du har«…

Amr Badr: [skratt] Leslie skulle aldrig klara av det där.

Ni blir ett slags alibi »jo, men vi har rasifierade ’vänner’ och står upp för mångfald. Vi älskar Erik Lundin och Silvana Imam«. De som lyssnar förstår inte orden och innebörden av vad Erik säger, eller känner inte till några andra rappare.

Erik Lundin: Jag ser problematiken, men jag är ändå hundra procent säker på att det är bättre än att det bara hade tagits emot väl av orten. Vi tänkte att »Suedi« var en byggsten, vi får klättra långsamt. Att den togs emot på ett bredare plan direkt är fortfarande mycket bättre.

Babak Azarmi: Vi har haft många samtal om vilka det är som lyssnar på Erik. Förstår de texterna eller inte? Är det för intellektuellt eller inte? Vi har pratat om alla vinklar som går. Till slut landar det i att de som anammar Eriks musik kommer att växa med vad som händer i vårt samhälle i dag, vad som händer i orten, oavsett om de bor där eller inte. En utveckling och öppenhet som vi vill stå för.

Erik Lundin: Det som kallas ortenrap, gangstarap, det är en promille av orten. Precis som med stenkastning, det är tjugo–fyrtio ungdomar av tusentals ungdomar. Nittio procent av alla går till sina jobb, håller inte på med kriminalitet, hänger inte i centrum.

Babak Azarmi: RMH gör musik för den delen av orten som inte hörs och ses någonstans i media, så har det alltid varit. Adam bytte namn till Adam Tensta för att när det googlas på Tensta ska det inte komma upp bilbränder utan positivitet också.

Cherrie: Jag är somalier och i Sverige har folk, även andra invandrare, en väldigt skev bild av somalier. Mitt största mål med min skiva var att nå unga somaliska tjejer, jag vet att det gör någonting för dem att lyssna på mig och det var fett viktigt för mig. Allt annat som kommer med är en bonus. Låt alla som vill ta del av musiken göra det. Om en människa som innan aldrig har kunnat relatera till min sorts musik eller till mina killkompisar som tuggar i centrum lyssnar på mig nu, då har jag fört dem närmare varandra. Vi vill ändå föra människor närmare genom musiken.

Leslie Tay: En sak jag kommer ihåg när jag skulle släppa min EP var att jag tyckte det var väldigt nervöst för när man släpper det ger man liksom ifrån sig ägandet av musiken och överlåter det till andra. Om de är från orten eller inte spelar ingen roll, du har gett ifrån dig musiken och kan aldrig välja din publik.

Nisj: Detta är en ny situation för RMH. Det har varit uppförsbacke i tio år och vi har levt med ett underdogperspektiv. Det som du [Marimba] påpekar är en jätteviktig poäng som vi behöver tänka på inför framtiden. Vi har nu hamnat i en annan del av etablissemanget. Helt plötsligt når man ut till en bredare publik och man får en annan input. Det går inte att undvika distorsionen som uppstår när något blir större, men då får man justera lite om det behövs och vara selektiv med vad av det som når konsten. Okej, Berit på Östermalm gillar dig [Erik]. Tack, vad härligt! Kommer det att förändra ditt syfte? Nej.

Vad betydde grammisnomineringarna och priserna?

Cherrie: Det var inte så stort. Det var kul att vara där med sina kompisar. Jag minns när Babak ringde mig för att berätta att jag var nominerad, jag blev arg och sa »nej, nej, varför?«.

Babak Azarmi: Jag bryr mig väldigt lite om priser över huvud taget men jag blir sjukt glad för andra jag bryr mig om.

Nisj: Innan galan satt jag och Babak i en bubbelpool på Grand Hotels spa och försökte hitta en anledning att gå. Jag vann själv en Grammis [Årets producent] och det är svårt att beskriva känslan. Men om någon i branschen eventuellt blev irriterad av vår samlade framgång glädjer det mig. Jag sa till Babak i mitt tacktal: »De vill inte se dig vinna grammisar men det är för sent nu, de har gjort bort sig.« Babak har varit dedikerad till det här i över tio år, det han gör för Sverige är unikt. Han äger den här industrin. Vissa fattar inte det förrän de ser hans artister lyfta statyetter. Vissa pratar bara det språket.

Erik Lundin: För mig var textförfattarpriset stort oavsett. Det har jag aktivt velat ha. Jag och Babak har jobbat ihop i åtta år. Vi har suttit många höstar och sagt nu är vi inne i kvartal tre, vad händer? Det har inte gått vägen av olika anledningar. Att veta att vi nu har hittat rätt och att det går att översätta till nomineringar och priser, det var skönt. Vi har följt det hela vägen ut, vi var inte galna alla åren vi fortsatte och försökte hitta rätt i den här terrängen.

Michel Dida: Dissa hela svängen.

Babak Azarmi: Det härliga är att allting gjordes kompromisslöst. Allt från Adams albumnominering, att han proddade den med Nils och gjorde den så minimalistisk som det bara gick, till Eriks nomineringar och Silvana som musikaliskt inte har böjt sig en enda gång.

Ni har gjord tydliga ställningstaganden för hbtq, feminism och antirasism, flera av er berättar historier om de fattigaste i vårt samhälle. Samtidigt har ni setts i reklam för Samsung, Ikea och Volvo. Hur ställer ni er gällande att behöva få in kapital men också stå upp för saker?

Babak Azarmi: Det har inte handlat om att få in pengar. Samsung handlade om att göra en teknisk grej som ingen annan i världen tidigare gjort. Vi vill hänga med i teknologiska utvecklingen. Ikea var för att Silvana haft en dröm att skådespela. Nu fick hon göra en kortfilm med Ikea där vi fick gå in i produktionen mycket. Vi har inte pengarna att satsa på videos med sådan produktion. Volvo gjordes för att Silvana ville att det skulle svida i svennevolvomannens ögon. När den kom ut skrevs det på Twitter till Volvo: »Varför väljer ni en feminist och antirasist för er reklam?« Då svarade Volvo först: »Nej, men vi använder bara hennes musik.« De samtalen som kom från mig till personen som skötte Volvo-kontakten efter att jag såg den tweeten, jag la alla hot som jag kunde på att den här kampanjen kunde åka ner vilken som helst om de inte kunde stå för att de använde Silvana. Innan hade jag suttit med kreatörerna och cheferna för Ikea och ställt tusen frågor, inget skedde genom ett pr-bolag. Alla varumärken som vi associeras med är verktyg för oss till att göra specifika grejer. Vi vill inte lägga tak på vår kreativitet. Självklart, alla stora varumärken gör någon smuts. Men jag tror att när folk som oss kliver in kan vi sätta press på de här bolagen, vi kan vara med och påverka utvecklingen.

Adam Tensta: När jag tänker på de här sammanhangen tänker jag på representation. Plattformar som vi [svarta/rasifierade] inte är representerade i, men som RMH har en möjlighet att bli sedda och hörda genom. Det är viktigt inte bara för oss utan för de som aldrig har fått chansen. I mitt fall till exempel att som pappa skriva krönikor för Vi Föräldrar, den absolut vitaste plattformen jag någonsin sett. Jag har vetskap om hur svarta pappor porträtteras i Sverige och nu har jag en möjlighet att göra någonting åt det. Det finns hur många outforskade rum som helst som vi kan träda in i. Jag är glad att jag har ett team omkring mig som inte är rädda för att göra det. Jag bryr mig noll om någon påstår att jag har sålt ut mig för det ena eller andra. Det är inte för det, utan för att jag har chansen att förändra.

Cherrie: Om det bara handlade om pengar skulle vi inte dissa spelningar. När det ringer företag och arrangörer om gigs säger Babak att vi måste göra en backgroundcheck, veta varför de vill ha oss.

Babak Azarmi: Det finns ett ansvar hos oss själva också, oavsett konstnärlig kompromisslöshet eller representation. Vi har gjort tre reklamer men tackat nej till trettiotre på grund av att de inte rimmar med våra värderingar.

Hur tänker ni framåt? Vad händer nästa år?

Babak Azarmi: Ärligt talat har vi inga planer.

Amr Badr: Jag har aldrig några mål. Det är sant. För det blir så jävla kul när grejer händer.

Michel Dida: Du är mållös bror.

Nisj: En fördel med RMH är att man kan vara mycket kvickare. Om du ska göra något nästa år behöver du inte bestämma nu hur du känner eller planera det.

Babak Azarmi: Att vi är flexibla är en stor anledning till att vi lyckas med det vi gör.

Adam Tensta: Bokförlagsavtal. Vet inte om böckerna kommer nästa år, men det har påbörjats.

Erik Lundin: Jag har fått erbjudande från förlag, men jag har inte kämpat så här länge med musiken för att efter en EP släppa det och bli författare. Först kommer det en ep till snart och det naturliga sedan vore ett album. Vi får se. Böcker kommer sedan.

Michel Dida: Silvanas dokumentär kommer på bio.

Babak Azarmi: Allting är stort för oss men två stora grejer kommer förändra kultursverige. Didas utveckling. Han håller på att hitta sig själv fullt ut, vad som är han, som är hans egen berättelse. Han har det i sig, det vet han och alla. Det är han som får Erik och Silvana att höja sig textmässigt.

Michel, vad händer nästa år?

Michel Dida: Jag kommer släppa musik. [skratt] Jag ska även bli staty.

Cherrie: Du sa två saker, Babak. Vad är den andra?

Babak Azarmi: Stipendiet The Third Culture Kid [ett stipendium som ska bidra till att berika unga visionärer inom områden som konst, musik, mode och företagande]. Allt som vi tidigare bestämde oss för att göra skulle checkas av inom tre år. Det har checkats av. Nu börjar vi på en ny lista. Varje år sedan tjugo år tillbaka är det någon hiphopare som har lyfts mer än andra. Det som blir vår utmaning, som jag är övertygad om att vi kommer fixa, är att vara här för att stanna. Konsten som vi utövar – det handlar bara om att göra tidlös konst.

 

RMH

RMH står för Respect My Hustle och grundades av Babak Azarmi 2004. Thomas Gunnarsson var delägare 2006–2012. Det är ett bolag men har olika delar: RMH Management (management), RMH Sound (skivbolag) och Ideas by RMH Creates (det visuella, events och för jobb med andra varumärken). Det finns inga skrivna kontrakt mellan bolaget och artisterna. Silvana Imam har även en licensdeal med skivbolaget Refune och Leslie Tay är sajnad till förlaget Sweden Music. Babak och Leslie driver även produktionsbolaget You-Meh som Cherrie och Amr Badr är kopplade till.

 

CHERRIE

ålder: 24.
född: Oslo. Bodde först i Finland, flyttade som nioåring till Rinkeby, Stockholm. Debuterade 2014 med »Intro« och gästade även Abidaz. Slog igenom med singeln »Tabanja« som nominerades till Årets video på Grammisgalan. Cherrie nominerades också till Årets Nykomling. Hyllade albumet »Sherihan« släpptes i april. Öppnade nyligen för Jhene Aiko i Los Angeles.

 

LESLIE TAY

ålder: 27.
född: Malmö.
Debuterade med »Vems fel« 2014. ep:n »12 år« kom året därpå och även två inofficiella släpp under namnen »Skisser & sms« del ett och två. Leslie har producerat bland andra Jaqe, Cherrie, Norlie & KKV och Silvana Imam. Har nominerats till Grammis och fått Musikförläggarnas Stipendie. Leslies tidiga musikaliska drömmar och delar av hans uppväxt skildrades i dokumentären »Leslie
– killen som kommer att glänsa«, som visades på SVT 2008.

 

ERIK LUNDIN

ålder: 34.
född: Stockholm.
Har tidigare rappat under namnet Eboi innan han i november 2015 debuterade som Erik Lundin med kritikerrosade EP:n »Suedi«. Vann p3 Gulds Hiphop/Soul-kategori samt två Grammis, för Textförfattare och Hiphop. Nominerad i tre kategorier vid Musikförläggarnas pris och vann för Textförfattare. Är aktuell med singeln »De ba blev så« och just släppta EP:n »Välkommen hem«.

 

SILVANA IMAM

ålder: 30.
född: Litauen. Flyttade som fyraåring till Jakobsberg, Stockholm.
2013 släpptes Silvanas debutalbum »Rekviem« men det var när hon gick med i RMH och släppte två EP »När du ser mig – Se dig« och »Jag dör för dig« som hon slog igenom stort. Vann Musikförläggarnas pris Årets Textförfattare 2015 och hennes liveframträdanden har lett till bland annat att hon fick Guldmicken av P3 och en Grammis som Årets Artist 2016. I april släpptes albumuppföljaren »Naturkraft«. Silvana har gästat radioshowen Sway In The Morning i New York. Är aktuell med remixsingel med Håkan Hellström.

Dina kollegor i RMH säger att du är Kanye West. Vad säger du?
– Jag vill tro att när jag kom till RMH kom jag in med ett nytt perspektiv, att ifrågasätta strukturerna, innan var det bara massa snubbar. Jag är väldigt stolt över att ha påverkat RMH och RMH har i sin tur kraft att påverka Sverige. En annan sak är att jag är artist, fullt ut. Jag fokuserar lika mycket på alla delar, tänker på varje detalj, inte bara musiken. Det finns en tanke bakom allt, masken och vingarna jag har på scen. Jag kommer från queersammanhang, där måste du ha en analys.

Om det är så uttänkt, försvinner inte känslan och det spontana?

– Aldrig. Det är uttänkt för att jag är smart, jag är intelligent, jag vet vad de bilder jag använder symboliserar och vad jag vill säga med mitt uttryck. Det finns en mening med det. Det kommer inifrån. Det är inte en strategi för att uppnå något.

Varför har det gått så bra för RMH senaste året?

– Babak hade nio års erfarenhet när vi träffades – när de två energierna möts, en artist som vet allt om sitt uttryck och en person som vet allt om branschen, skapas magi. Det fanns ett tomrum som behövde fyllas. Jag har burit på en frustration största delen av mitt liv över hur samhället ser ut. Jag har nu en outlet att få uttrycka det som jag tror att många känner och då identifierar sig folk med det. Tror alla artister på RMH har fyllt ett sådant tomrum.

Vad har RMH betytt för dig?

– Allt. Det har förändrat mitt liv. Jag har äntligen fått infrastrukturen för att få ut mina tankar och känslor, en plats för mitt skapande. Det vi har gemensamt är konsten och våra drömmar. Alla gör det från hjärtat, ingen bryr sig om att tjäna asmycket pengar. Vi har framgångar i den stora branschen men fortsätter att bete oss som independent.

Varför valde du att släppa genom Refune och inte RMH Sound?

– Jag ville åt deras kontakter, jag gjorde en låt med Pusha T till exempel. Jag ville testa hur långt jag kan gå utomlands. Men de fick aldrig förändra eller komma med åsikter om musiken.

Hur tänker du kring att du gjort reklam för Ikea och Volvo?

– Det finns två vägar. Antingen måste du vara väldigt konsekvent, gör inte något samarbete med något företag och då kan du inte heller som konsument gå och handla på Ikea. Eller så använder du dig av det spacet. Ikea når ut till människor som inte jag når ut till annars. Och jag fick skriva manus, skådespela, testa en uttrycksform som jag är intresserad av. Dessutom, hur ska jag bekosta min turné? Jag kan inte ta ett till jobb, jag är aldrig ledig. En flagga kostar trettontusen att trycka, jag har tryckt tolv. Men samarbetet gav inte extremt mycket pengar, det handlar främst om att nå ut till fler, att ta den platsen.

 

BABAK AZARMI

ålder: 34.
född: Shiraz, Iran. Kom till Sverige som sjuåring.
RMH:s grundare och hjärta. Manager för samtliga i kollektivet.

 

ADAM TENSTA

ålder: 33.
född: Stockholm.
Debuterade med singeln »Bangin on the System« 2006 och året därpå albumet »It’s a Tensta Thing« som gav ett flertal hits som »They Wanna Know«, »Dopeboy« feat. Eboi och framför allt »My Cool«. Skivan innebar också en grammisvinst. Adam har sedan dess släppt albumen »Scared of the Dark« (2011) och »The Empty« (2015) som båda grammisnominerades, samt specialprojektet »The Last Days of Punk« (2014, endast vinyl). Adam har även gjort smycken och är krönikör för Vi Föräldrar.

 

NEBAY MELES

ålder: 18.
född: Stockholm.
Är enligt honom själv den observante i RMH. Kom med genom att han skickade in bidrag till Red Bulls talangjakt Nästa Nivå, som Babak och Adam är involverad i. Ingen av kuratorerna valde Nebay, men RMH haffade honom. Har ännu inte officiellt debuterat utan medverkat på andras låtar och remixer.

Nisj: Han var sexton när han kom in i RMH, och han kan få Erik att skriva om verser, han kan få mig att ifrågasätta om jag är en bra producent. Man älskar honom och är rädd för honom.

Amr Badr: Nebay ger mig verkligen hopp om hur hiphopsverige kan se ut. Hur han lägger orden, hans flow, det tar mig någonstans.

Cherrie: Han är så smart, han är som femtio bast i huvudet. På RMH Block Party var han helt överlägsen, bäst av alla.

Babak Azarmi: Med Nebay ser jag samma process som med Erik. Han går just nu igenom många olika perioder, testar sig fram. Hittills de här tre åren har Nebay haft klart ett instrumentalt album, en grime-EP, en jazzskiva, men han vill inte släppa det, går in i studion igen, för han har inte helt hittat vad som är han ännu. När det väl kommer komma ut kommer det bli…

 

NILS »NISJ« SVENNEM  LUNDBERG

ålder: 28.
född: Umeå.
Producent som länge arbetat med Adam Tensta, och även legat bakom Silvanas EP:s och albumet »Naturkraft«. Nisj har även en karriär som radiotekniker. Är bror till Winhill/Losehill-sångaren Jonas Svennem Lundberg och just nu aktuell med remixen till »Du fria« med Håkan Hellström och Silvana Imam.

 

AMR BADR

ålder: 26.
född: Stockholm.
Amr och Leslie Tay kände varandra och för tre år sedan började de jobba på Leslies debut-EP samt Cherries debutalbum. Amr producerade även en av förra årets största svenska låtar, Norlie & KKV:s »Ingen annan rör mig som du«.

 

MICHEL DIDA

ålder: 28.
född: Stockholm.
Singeln »Höru mej bae« blev 2015 års största hiphophit. Debut-EP:n »E du dum« släpptes samma år. Långt innan dess hade Dida gjort sig ett namn genom gästverser, mixtaper och facebookbloggen En horunges bekännelser där han skrev dikter. Förutom RMH-artister har han även turnerat med Style of Eye och har under 2016 levererat två singlar tillsammans med Herbert Munkhammar.




Relaterat

Cherrie: Araweelo
Uppdaterad Sonic-spellista!