Kodie Shane: Young HeartThrob




7
av 10
  • Artist
  • Kodie Shane
  • Album
  • Young Heartthrob
  • Bolag
  • Epic/Sony


R’n’b-präglad och lågintensiv mellantempohiphop från tjugoårigt Atlanta-löfte.

Det är svårt nog att växa upp. Svårt nog att begripa vem du är, vad du vill bli, var någonstans du hör hemma. Så, det är ingen självklar sak för den som aspirerar på att bli eller redan är artist att hitta den där perfekta brytpunkten mellan attityd och sårbarhet, mellan att spela svåråtkomlig men innerst inne vara uppfylld av romantiska svärmerier, mellan medfödd och självvald identitet. Och om du väl lyckas lokalisera nämnda, inte sällan superkänsliga, brytpunkt är det ännu svårare att ge uttryck för den på ett såväl personligt som trovärdigt sätt i texter och toner. Annorlunda uttryckt: det är knixigt att låta lika unik som du är som människa.

Redan med sina tidiga EP- och mixtapesläpp stack unga Atlanta-rapparen och Lil Yachty-skyddslingen Kodie Shane ut i det massiva hiphopflödet genom att förkroppsliga åtminstone delar av ovanstående och hon fortsätter att göra det på vad som är hennes första riktiga album.

»Young HeartThrob« ägnar tjugoåringen åt en r’n’b-präglad och lågintensiv mellantempohiphop som inte är superlätt att ringa in men huvudsakligen kretsar kring förälskelsens olika dimensioner och faser. I »Love & Drugz II« tar den sig formen av ett tillbakalutat självföraktsanthem, försöker i »High Speeds« kontrollera av kärlek utsöndrade hormoner och hanterar i »Flex on Me« bland annat svartsjuka. Inte sällan uppehåller sig lyriken vid sexualitet – artisten kallar sig själv »queer as fuck« – och smusslandet med densamma;

 

»She said if her man knew she was here then he would kill her
He would kill her«

 

I detta är Kodie Shane på en och samma gång påträngande och soft, urstark och någonstans osäker. Få spår är lika rakt igenom angelägna och lekfulla som fallet var med 2016 års femspårsutgåva »Zero Gravity«, det känns kanske inte heller som att hon har hittat helt rätt än, vad nu det innebär. Det där sista momentet där allting sitter saknas alltjämt. Men Kodie Shade har någonting. Hon har ju inte mer än börjat.




Relaterat

Anderson Paak: Oxnard
Drama, död & dans
Brockhampton: Iridescence
Noname: Room 25