Vera Sola: Shades




8
av 10
  • Artist
  • Vera Sola
  • Album
  • Shades
  • Bolag
  • Spectraphonic


Knivskarpt distinkt från en karismatiskt vindlande röst.

Det är alltid en upplevelse att se en artist inleda trevande för att sedan växa och bli en av de där vi omöjligen vill leva utan.

Det hindrar nu inte att det även är en upplevelse, av en annan sort men icke desto mindre stark, att råka ut för debutalbum där artisten är till synes färdig från scratch.

Vera Sola kommer säkert göra andra sorters skivor under sin förhoppningsvis långa karriär. Vem vet, hon kanske också gör ännu bättre skivor vad det lider.

Likafullt är det svårt att föreställa sig hur hon på sitt förstlingsverk skulle kunna låta mer… utmejslad än vad hon gör. Hon är så knivskarpt distinkt i sin minimalistiska dramatik, i sin gotiska svärta, i sina noirfilmiska obehagsstämningar, i sin karismatiskt vindlande röst, i sin känsla för poesi (har pluggat litteratur vid Harvard), i hela sin visuella framtoning.

Den i Los Angeles-baserade tjugoåttaåring (tjugonio i dagarna) som egentligen heter Danielle Aykroyd har i intervjuer uppgett att Skip James »Today« är hennes favoritskiva, det kan väl bli så när en är dotter till en bluesbroder (jodå, pappa heter Dan), men det ska inte lura någon till att tro att det hon sysslar med är blues. Ska vi förenkla är hennes närmaste musikaliska själsfränder Leonard Cohen, Nico, Mazzy Star, men det finns också likheter med mer sentida artister som Angel Olsen och Marissa Nadler.

Japp, det är pretentiöst, mystiskt, mörkt, sensuellt, bibliskt belamrat, tjockt på kulturellt kapital, men det är också påhittigt, begåvat, eget och vidunderligt snyggt producerat. »The Cage« är en nervig dialog mellan Eva och Gud. I »Small Minds« försöker berättarjaget förgäves förföra ett hjärta av sten till något som bäst beskrivs som fjäderlätt sextiotalspop. Och hur det alls är möjligt att göra något så nonchalant framvaggande som »The Colony« av en låt om kolonialisering är svårt att ta in, men vi är tacksamma att det går. Vi är på det stora hela tacksamma över att ha fått stifta bekantskap med Vera Sola.




Relaterat

Doug Paisley: Starter Home
Marissa Nadler: For My Crimes
John Prine