Ex Hex: It’s Real




7
av 10
  • Artist
  • Ex Hex
  • Album
  • It’s Real
  • Bolag
  • Merge/Playground


Ack så angelägen rock, om än kanske snäppet mindre så än senast.

Det är bara rock’n’roll. När Mary Timony växte upp med den och under tidigt nittiotal själv började utöva den i band som Autoclave och inte minst Helium stod den fortfarande för frihet och ett alternativ. I dag, om vi ska förenkla en smula, är den i vidare bemärkelse främst något unga människor kan använda som backdrop till fräsiga instagramfoton från tungt sponsrade event. Mainstreamrocken är sedan många år en fars och det är ingen slump att den helt verkar i skuggan av hiphop eller egentligen vad som helst. Det fina i denna kråksång är att den underjordiska rocken numera får tillåtas vara just underjordisk, utan automatgenererade krav på att slå eller bli sajnat av något stort bolag som ändå inte har en susning om vad de ska göra av sådan här musik.

För Ex Hex innebär det att Mary Timony med kamraterna Betsy Wright och Laura Harris gör en okomplicerad och rak gitarr, bas & trummor-rock utan särskilt många andra krusiduller än Timonys effektiva gitarrspel (hon är gitarrlärare till vardags, bland annat åt Snail Mail-Lindsey) och snitsiga körarrangemang. Just att musiken är så basic betydde åtminstone för egen del att det tog sin lilla tid innan storheten med 2014 års debutalbum »Rips« fullt ut uppenbarade sig. Det var som att jag först väntade på något som ändå inte har där att göra.

På »It’s Real« har tempot dragits ner en smula till förmån för tyngd och kraft, ljudbilden har rensats upp och i detta utrymme finns gott om plats åt Timonys precisa gitarrvinjetter att glöda. Kanske går en del av nerven från senast förlorad, samtidigt märks alltmer en melankolisk powerpopmelankoli som i skivans bästa låtar är klart beroendeframkallande. När Mary Timony i utsökta singeln »Cosmic Cave« sjunger »We were hiding from the shadows/We were running away« känns det som att hon saluterar vad rocken en gång var, för henne och många andra, och kanske kan bli igen om den får vara i fred och återfå sitt inre väsen. Det lär säkert dröja men kan jazzen så kan rocken. It’s real.




Relaterat

Roky Erickson