Lambchop: This (Is What I Wanted to Tell You)




8
av 10
  • Artist
  • Lambchop
  • Album
  • This (Is What I Wanted to Tell You)
  • Bolag
  • City Slang/Playground


Underskatta aldrig en gubbe i keps.

Det var en hel del som lyfte på ögonbrynen när Lambchop på förra utmärkta albumet »FLOTUS« placerade sin traditionellt analoga och organiska musik i ett elektroniskt och vocoderdränkt ljudlandskap. Inte minst countrypuritanerna rynkade på näsan som aldrig förr åt Kurt Wagners idé om att göra en skiva som hans fru skulle tycka om. Men trots att Nashville-orkestern sedan starten med en dåres envishet av bransch och kritiker placerats i ett altcountryfack har de i min bok alltid varit ett soulband med countryinfluenser.

Det räcker ju att lyssna på Wagners frasering och arrangemang för att inse att Curtis Mayfield (vars »Give Me Your Love (Love Song)« de ju spelade in sin egen version av 1998) är en betydligt viktigare influens än Hank Williams för den nu sextioårige sångaren och låtskrivaren. Och när han nu har höjt blicken mot samtida soul, r’n’b och hiphop är det enligt undertecknad bara att ställa sig upp och applådera mannen som har haft sin truckerkeps som fastsydd på hjässan under tjugofem år.

»This (Is What I Wanted to Tell You)« är på många sätt en naturlig fortsättning på »FLOTUS«. Sparsmakade elektroniska beats, en röstförvrängd Wagner och ständige bundsförvanten Tony Crows magnifikt känsliga pianospel som ramar in de vackra vardagsberättelserna. Låtmaterialet må möjligen vara snäppet svagare än på föregångaren, men det som i stället lyfter denna giv till höga höjder är den briljanta produktionen av nye samarbetspartnern Matthew McCaughan (Bon Iver, Hiss Golden Messenger).

Här finns så mycket örongodis att njuta av och detaljer som får varje låt att kännas unik, trots den likartat sparsmakade inramningen. Lyssna bara på munspelet, framfört av Nashville-legendaren Charlie McCoy, som dyker upp halvvägs in i öppningsspåret »The New Isn’t So You Anymore«, det funkiga basspelet i albumets kanske allra starkaste spår »Crosswords, Or What This Says About You«, den ödsliga jazztrumpeten i titelspåret eller hur han får »Everything for You« att låta som om Wagner ramlat in på en lyckad efterfest med Sade och The Avalanches. Avslutande och avskalat vackra »Flower« (enda låttiteln som inte innehåller order »you«) måste också nämnas. Kompad av en akustisk gitarr och McCoys munspel sjunger Kurt Wagner här helt utan röstfilter med så mycket närvaro att tiden står stilla.

Underskatta aldrig en gubbe i keps.




Relaterat

Kaah: New Orleans
Baby Kaah tillbaka