Kornél Kovács: Stockholm Marathon




6
av 10
  • Artist
  • Kornél Kovács
  • Album
  • Stockholm Marathon
  • Bolag
  • Studio Barnhus


Barmysigt men stundom småtråkigt.

Inte mycket nyheter har kommit kring den nya filmatiseringen av Nick Hornbys roman »High Fidelity« och när den kommer släppas som TV-serie. Jag hoppas att de behåller centreringen kring allt som är listmakeri – top five breakups, top five recording artists, top five dream jobs.

Mina bästa popskivor är Larry Levans »Genious of Time«, några släpp av Kompakt Total-serie och Rihannas »Unapologetic«. Det är alla släpp som har vad vi slarvigt kallar för popmusik som bas – men som bara ser det som en hammare för att slå in spiken med.

I en tid som ständigt bygger bort kulturella mötesplatser framstår egna skapade rum som en allt viktigare plats. Larry Levans klubb Paradise Garage, hiphopkollektivet Random Bastards, en konstnärsateljé eller Kornél Kovács, Axel Boman och Petter Nordkvists Studio Barnhus har alltid fungerat på samma sätt: som avgränsade mikrokosmos där bara hjärnan själv sätter upp gränser. Av samtidens surr och buzz sipprar bara det nödvändigaste in. Deras »Studio Barnhus Volym 1« var fantastisk.

Kovács »Szikra« var en av 2010-talets allra bästa sånger och jag kan fortfarande inte riktigt förstå att en så bra remix som på Ulf Lundells »L-Bows & Kash« faktiskt existerar. Precis som förra albumet, »The Bells« från 2016, har allt på »Stockholm Marathon« en genomgående popvibe – i fjol samplade Kovács också Paris Hiltons mjukreggaesingel »Stars are Blind« på låten »Metropolis«. Därför blir jag lite förvånad att albumet i intervjuer nu förs fram som ett popalbum.

»Atlas Nights«, »Szombat« och singeln »Rocks« är nog det barmysigaste på Stockholm Marathon, på en skiva som inte riktigt sticker ut. Trots Kornél Kovács symboliska crescendon och stilfulla samplingar, trots den långsamma dansmusiken – min favoritdansmusik! – blir den lätt lite småtråkig. Om man var som mest öppen för ny musik omkring 2006 och 2007 funkar »Stockholm Marathon« perfekt: bortsett från den något modernare Soundcloud-r’n’b:n som finns insprängd i låten »Purple Skies« är det en ljudbild bestående av Booka Shade, Junior Boys och Postal Service. Rätt trista spikar 2019.




Relaterat

Tio år av saknad
Madonna: Madame X
Cate le Bon: Reward