Madonna: Madame X




6
av 10
  • Artist
  • Madonna
  • Album
  • Madame X
  • Bolag
  • Boy Toy/Interscope/Universal


Här finns grunden till något riktigt bra, tyvärr tas det inte hela vägen.

Det finns något här. Men i stället för att skärma av och fokusera på fado eller annat latininfluerat hon tvivelsutan brinner för, behärskar och som Lissabon-förankrad kunnat fördjupat sig i verkar det som att världserövraren i artisten inte kan låta bli att täcka in än det ena, än det andra, varav somligt känns gjort eller lagom angeläget 2019.

»Madame X« får sägas vara Madonnas protestalbum. Även hon har fått nog av världsutvecklingen och dess tilltagande inskränkningar i rättigheter för grupper hon själv kämpat för karriären igenom. Hon känner ett ansvar att tala för dem. Ett ansvar att stå upp för allt det där öppensinniga somliga krafter på senare tid gjort allt för att bomma igen.

Nu är det inget direkt vredgat uttryck vi får ta del av, snarare står det att likna vid sorgset, som i »kan vi verkligen inte bättre än så här?« – och det sorgsna klär Madonna, eller alteregot Madame X, väl, åtminstone när det synkas musikaliskt eller med textrader som lyckas undvika de värsta eurovisionplattityderna (som det, skall medges, finns ganska gott om).

Bäst är »Batuka«, vilken som låter som att det kunde ha varit Ibeyi, med dess slagverkstarka ropa och svara-hybrid av kreolskt och elektroniskt. Lite mer konventionell men nästan lika effektiv är »Faz Gostoso«, infernalisk favelafunk där brasilianska popprinsessan Anitta är lyckosam sparringpartner. Direkt inpå följer sjövilda »Bitch I’m Loca« med colombianske reggaetonstjärnan Maluma som ju även hörs på inte fullt lika slagkraftiga singeln »Medellín«.

Det finns annat som möjligen i högre grad faller publiken som föredrar discodrottningsidan av Madonna på läppen, men det är i nämnda låtar hon allra mest låter som mest lustfylld, relevant och ostoppbar, det är i nämnda låtar hon tar musiken framåt snarare än blickar tillbaka. Och det är där har hon kärnan till vad som kunde ha blivit ett riktigt bra album.




Relaterat

Cate le Bon: Reward
Junior Brielle: Tampa