Cassius lyssnar på svensk dansmusik






Vad tycker egentligen Philippe Zdar och Boombass om Spånka NKPG, Jay-Jay Johanson och den där Timbuktu-remixen? Johanna Olofsson tar reda på sanningen. (Ur Sonic #9, november 2002.)

I slutet av åttiotalet träffades de drygt tjugoåriga musikdårarna Philippe Zdar och Hubert »Boombass« Blanc-Francart i Paris och började göra musik tillsammans under namnet La Funk Mob. Londonslyngeln James Lavelle diggade deras skruvade beats och signade dem till sitt Mo’Wax.

Boombass producerade sedan ett par av MC Solaars viktigaste album och ihop med Etienne De Crécy utgjorde Philippe discohousiga Motorbass, som 1996 släppte milstolpen »Pansoul«. Det är alltså inte fel att påstå att de båda var två av nyckelpersonerna i vad den brittiska pressen kallade »French touch«, den våg av fransk dansmusik som charmade Europa på nittiotalet.

Men mest kända är Boombass och Philippe som housemodulen Cassius.

När de kom till Stockholm passade Sonic på att spela lite svensk dansmusik för dem.

 

SUNDAY BRUNCH: No Resistance

Philippe: Jag gillar låten, speciellt när du pitchar upp den lite.

Boombass: Jag gillar basen och den minimala känslan.

Philippe: Är det svensk twostep? För mig är det en låt man spelar på morgonen. Jag skulle köpa tolvan om det är en bra låt på andra sidan också. För det är inte en fantastisk låt, men bra.

 

TIMBUKTU: Ljudet av (Aruba Weekend Mix)

Boombass: För mig är det lite för likt Basement Jaxx. Den typen av sampling är jag inte riktigt lika inne på längre, men jag var det för två år sedan.

Philippe: Det är en sampling på en traditionell loop, en discosampling och inte heller jag är inne på det längre. Produktionen är för mycket old school, men sången är bra. Fast jag föredrar versen framför refrängen.

Boombass: Men det är en bra partylåt.

 

SPÅNKA NKPG: Luving

Boombass: Vi gillar det här!

Philippe: Produktionen är cool. Den är verkligen modern, det är en böljande basgång och beatet är väldigt bra. Jag gillar sångaren också. Det enda jag inte gillar är texten, det låter som man har sagt till någon: »Skriv en text snabbt!«

Boombass: Ja, texten är lite tråkig, man har hört den tjugo gånger, »I need your love« eller »Let’s spend the night together«.

Philippe: Men det är ändå coolt. Och produktionen är bra, det är lite tech house. Jag skulle köpa den.

 

MARKUS ENOCHSON FEAT. E-MAN: I am the Road

Boombass: Den får mig att tänka på London 1981, i början av acid jazz-vågen. Jag gillar verkligen låten.

Philippe: Har de samplat Roy Ayers?

Boombass: Nä, jag tror inte att det är en sampling.

Philippe: Jag tror faktiskt att jag har den här skivan. Jag är säker på att jag har den här skivan, men jag minns inte vad den heter.

Boombass: Det är en bra warm up-skiva, bra innan man startar festen. Det är väldigt bra producerat för man lyssnar inte på produktionen utan bara på låten.

Philippe: Jaha, är det E-Man! Jag har den här skivan Markus Enochson, är han svensk?

 

SPEECH DEFECT: Get Biz

Boombass: Jag gillar det här, det låter som Black Sheep, Das EFX och Pharcyde, som hiphop från början av nittiotalet. En skum loop, beats och röster. Det påminner mig också om tidiga MC Solaar.

Philippe: Jag tycker att det låter fräscht.

Boombass: Men svenskar har ju alltid varit bra på samplingar. Det fanns en grupp, en pojke och en flicka, Black Widow…

Addis Black Widow?

Philippe: Just det! De är svenskar, eller hur? Vad hette deras producent, Gordon Cyrus, varenda fransman vill jobba med honom. Jag gillar den här typen av hiphop, när den inte är rättfram som Neptunes och Timbaland. Jag gillar när det är old school och fräscht som det här.

 

JAY-JAY JOHANSON: Automatic Lover

Philippe: Jag gillar inte det här. Italiensk disco! Jag är ledsen Jay-Jay, jag var ett fan av ditt första album. Fast jag kan inte vara för hård här – jag vet hur det är att vilja göra något nytt, det är vad vi själva försöker göra. Så jag tänker inte säga: »Vad hände? Du skulle ha fortsatt med det du höll på med.« Jag är glad att folk försöker förnya sig, och om han är glad så är det OK. Prince var länge den störste, men de senaste fyra–fem åren vet jag inte vad han sysslat med. Det är livet, folk behöver gå vidare. Men om de gör det bara för att sälja mer skivor tycker jag att det är skit. Jay-Jay var mycket framgångsrik på undergroundscenen i Frankrike, men nu sågas han helt av pressen. Det är synd, för det är en bra melodi i refrängen, men produktionen är vulgär.

Boombass: Ja, väldigt Abba! Jag gillar hans röst, men jag är inte inne på det datoriserade soundet.

 

SLIPPERY PEOPLE FEAT. ADEVA: Wish I Never Knew (Ski Oakenfull-remix)

Philippe: Den är bra, men får mig att tänka lite väl mycket på Masters At Work och Basement Boys, väldigt mycket Louie Vega, med livebasen och allt. Men produktionen är bra och rösten är bra.

Boombass: Ja, jag gillar den. Den skulle vara bra att mixa in i ett set med samma typ av musik. Jag skulle köpa och spela den.

Philippe: Det är bra garage, funkig och välproducerad. Den slingan [nynnar] »dang-a-danga-da« är bra, för allt rör sig runt den.

Känner ni igen rösten?

Philippe: Nä!

Det är Adeva.

Philippe: Jaha, det är därför den lät så bra! ■




Relaterat

Musik för livet