Hjärta, smärta och minnen

Långt upp i de lummiga bergen strax norr om Kingston ligger den lilla orten Stoney Hill. Här bor sångaren Kiddus I, kanske mest känd för sin oförglömliga roll i kultfilmen Rockers från 1978. Han är också, om man får tro honom själv, den mest inspelade men samtidigt mest outgivne artisten på Jamaica. Det är där på hans bakgård, back a yard, som filmen om samt den nyligen släppta samlingsplattan med samma namn, Inna De Yard, tar sin början.

Men det hela går egentligen betydligt längre tillbaka i tiden. För att göra en lång historia kort beslutade sig det franska skivbolaget Mackasound redan 2004 för att sätta ihop en grupp bestående av gamla rootsmusiker och låta dem spela in sina gamla låtar akustiskt.

Resultatet blev lyckat och fler hoppade på, bland annat artister som rocksteadylegendaren Ken Boothe, Judy Mowatt, reggaevärldens mest oemotståndliga falsettröst Cedric Myton, den otursförföljde Winston McAnuff och så Kiddus I för att bara nämna några. En jamaicansk variant av Kubas Buena Vista Social Club, med den prisbelönte regissören Peter Webber bakom kameran.

Dokumentärfilmen är en vacker berättelse som tar oss tillbaka till en tid då den jamaicanska musiken just hade erövrat världen. Det är minnen som väcks. Men också nutid och några inte alltför oproblematiska historier om hjärta och smärta i en bransch där alla för det mesta blivit rejält blåsta av giriga skivbolag.

Det senaste albumet, som nyligen släppts i Sverige, är en nostalgitripp för alla som som någonsin nynnat melodin till den gamla The Congos-klassikern »Fisherman«.

När jag äntligen får tag i Winston McAnuff, eller Electric Dread som han ett tag kallade sig, över en raspig telefonlinje skrattar han först.

–  Det här projektet har blivit som min baby, om du förstår vad jag menar. Allihopa är som en stor familj som äntligen får samlas för att jamma. Vi åkte upp till Kiddus I där i bergen och lord, du anar inte hur vackert det var. En miljö som gjord för kreativitet, så vi satte oss egentligen bara ner och körde. Allt spelades in utomhus. Det var verkligen något speciellt med de där dagarna.

Precis som många andra artister från dåtidens Jamaica har Winston McAnuff knappt sett röken av några royalties. Hemma på ön släppte han visserligen ett par fint mottagna album i slutet av sjuttiotalet men ända fram till dess att ett gäng fransmän bestämde sig för att ge ut hans gamla inspelningar var det få utanför den innersta kretsen av reggaefans som kände till honom. De flesta hade dock hört hans mest berömda singel »Malcolm X«, men då i Dennis Browns betydligt mer kända version från albumet »Visions of Dennis Brown« (1978).

Historien om vem som egentligen ägde rättigheterna slutade i domstolsförhandlingar mot den mäktiga reggaelabeln Greensleeves, men Winston McAnuff försöker att inte vara bitter.

– Ingen av oss har gjort några pengar på det här, det är tyvärr så det fungerat. Men jag försöker se det som att min största passion är att få till en bra låt som människor tycker om och skulle det trilla pengar gäller det att dela med sig. Och om du inte är rik se till att du åtminstone äger din egen tid, det är så jag tänker.

Vid sidan av ekonomiska blåsningar och skivbolagens hustlande är det mycket annat som satt sina spår i den nu sextiotvåårige Winston. I en hjärtskärande del av filmen berättar han om när han fick beskedet om att hans son, sångaren Matthew McAnuff, endast tjugofem år gammal, skjutits till döds tidigt på morgonen i slutet av augusti 2012. En misslyckad ganja-affär fick någon (ingen greps och utredningen lades ned) att sätta fingret på avtryckaren och ett liv och en karriär som knappt hade tagit fart slocknade i en blodpöl på gatan i Montego Bay.

– Men jag måste försöka se optimistiskt på tillvaron. Det går inte annars, och så är det för många av oss. I stället för att gråta får vi försöka se de goda i det som är jobbigt.

Tillsammans med resten av bandet framför han nu Matthews största hit, »Be Careful« från 2008, som en hyllning inte bara till sonen utan till alla andra som också förlorat livet i meningslöst gatuvåld.

Förutom »Be Careful« utgörs albumet av nyinspelade klassiker som exempelvis Congos »Fisherman«, Ken Boothes smärtsamt fina »Speak Softly Love« och Judy Mowatts tidlösa »Black Woman«. ■

Filmen Inna de Yard har svensk biopremiär i Stockholm i kväll och efterfesten hålls på Bonden Bar.