Musikens helande kraft






Låtskrivande är terapi för Michael Kiwanuka. (Ur Sonic #59, oktober 2011.)

Sångaren och låtskrivaren Michael Kiwanuka sitter i sin lägenhet i Camden i nordvästra London och ser tillbaka på en turbulent sommar. I maj sköts en obeväpnad fyrabarnsfar i stadsdelen Tottenham till döds efter ett misslyckat polisingripande. Kort senare rasade de värsta kravaller Storbritannien sett på närapå tre decennier. Vad som började som fredliga protestaktioner övergick snart i plundringståg som spred sig från de kringliggande förorterna och in mot Londons stadskärna.

– Det var på många sätt pinsamt att se, förklarar Michael Kiwanuka över telefon två veckor efter dödsskjutningen i Tottenham, när livet sakta börjar återgå till vardag igen i hans hemstad. Men man måste förstå hur London ser ut i dag. Det finns välbärgade områden och fattiga områden och de ligger väldigt nära varandra. Människor i de fattiga delarna av London växer upp utan några riktiga möjligheter. Det är verkligheten för många unga londonbor i dag, och det är ett stort problem.

Michael Kiwanukas andra EP »I’m Getting Ready« spelades, precis som föregångaren »Tell Me a Tale« från tidigare i somras, in tillsammans med Paul Butler från The Bees på Isle of Wight. Titelspåret är en av de vackraste brittiska soulballader som spelats in på senare år. En samtida version av »Terry Calliers »I’d Rather Be With You«, Richie Havens »Handouts in the Rain« eller Bill Withers »Lean on Me«.

– Anledningen till att jag började skriva musik var att jag förstod att det kunde fungera som terapi, berättar Michael. När man har en dålig dag så hjälper det att sätta sig ner med gitarren och formulera det i ord. Eftersom alla har stunder då livet bjuder upp till motstånd kan de relatera till det också när jag sjunger om det. Människor är inte idioter. Alla hör när en sångare menar det han sjunger.

Michael Kiwanukas föräldrar kommer från Uganda och flyttade till London i slutet av sjuttiotalet för att studera. Michael och hans bror växte upp under enkla förhållanden i förorten Muswell Hill. När han var i tonåren förändrades hans liv i grunden när han för första gången hörde Otis Redding. Där och då förstod han hur mycket kraft som ryms i en röst.

– Den musik som betytt mest för mig har alltid adresserat viktiga frågor och försökt överbrygga avståndet mellan människor. Som »I Can’t Write Left Handed« av Bill Withers eller »To Be Young, Gifted and Black« av Nina Simone. Jag tror på musikens helande kraft, på att människor med olika bakgrund och bevekelsegrunder kan sitta ner för en kort stund på en konsert och dela ögonblicket tillsammans.

När upploppen i London nådde centrala delar av London sent i somras satt Michael Kiwanuka hemma i sin lägenhet och betraktade det som hände på avstånd. Som av en händelse lyssnade han den dagen på »Instant Karma« av John Lennon.

– Det kändes som en uppmaning till människorna på gatan utanför min lägenhet, unga människor i min generation, att stanna upp och tänka till, förklarar han. Att vända det destruktiva till någonting annat, någonting positivt. Det är som John Lennon sjunger i låten: »You better get yourself together/Pretty soon you’re gonna be dead.«

– Men jag har också haft tur. Mina föräldrar såg klasskillnaderna i England och ville att vi skulle växa upp under så trygga förhållanden som möjligt. Muswell Hill är ett bra område, inte lika segregerat som andra delar av London. Vi gick i bra skolor och var del av en gemenskap som skulle ha varit omöjlig om vi vuxit upp i andra delar av staden. Barnen som växer upp i de fattiga delarna av London har knappt ens möjlighet att gå i skolan, de kan bara drömma om att ha råd med instrument och börja spela i ett band.

 

TRE VIKTIGA LÅTAR

 

Otis Redding: (Sittin’ on the) Dock of the Bay [Take 1]

– Man hör musikerna i studion, man hör hur studioteknikern pratar med dem och man hör Otis Redding skratta. Jag har fortfarande bilden av den här inspelningen i huvudet när jag arbetar i studion.

 

Marvin Gaye: What’s Going On

– Jag har lyssnat på den här låten i jag vet inte hur många år, men varje gång jag hör den känns det som första gången. Marvin Gaye har en otrolig röst, och texten är lika angelägen i dag som när den skrevs.

 

Bob Dylan: Don’t Think Twice, It’s All Right

– Den här låten fick mig att vilja bli låtskrivare. Bob Dylan är en fantastisk historieberättare, och hans sätt att sjunga liknar ingen annans. Den här låten kommer från hans andra album »The Freewheelin’ Bob Dylan« och är helt perfekt.




Relaterat

»Gåshud varje gång«
Tio år av saknad