Som en liten påminnelse om hur kul det var på förra festen bjuder vi här på en livevideo med Håkan Hellström!
Håkan ackompanjeras av Martin Hederos, inspelningen gjordes vid Sonics femårsfest på Berns i Stockholm 24 november 2005. Regi & klippning: Michael Steinberg.
Orup, Ebbot Lundberg, Anna Järvinen och Markus Krunegård. Det är fyra av gästartisterna som tillsammans med ett husband lett av Goran Kajfeš kommer att stå på scen när musiktidningen Sonic firar tio år.
Festen äger rum på Berns i Stockholm torsdagen den 18 november. Biljetterna släpps onsdagen den 8 september.
»Sonic 10 år - En kväll med Goran Kajfeš och gäster« är rubriken när Sveriges musiktidning firar sitt första decennium med en exklusiv konsert på Berns.
Sveriges bäste och flitigast anlitade trumpetare, Goran Kajfeš, är kapellmästare och redan klara gästartister är Orup, Ebbot Lundberg, Anna Järvinen och Markus Krunegård.
Totalt kommer ett dussintal artister att uppträda, backade av ett för kvällen specialkomponerat band.
Tanken är att det ska vara en lekfull kväll där artisterna kan få göra saker som de vanligtvis inte brukar göra. Överraskningar är att vänta.
Utöver konserten kommer Sonic-redaktionen och inbjudna gäster att spela skivor under kvällen.
Biljetterna till Sonics tioårsfest släpps den 8 september via Ticnet och kostar 325 kronor + förköpsavgift. Åldersgränsen är 20 år, tiden 19-01. Vi uppdaterar kontinuerligt sidan sonicmagazine.com/fest med senaste nytt.
Engelske rapparen Roots Manuva sätter gammalt material i händerna på producenten Wrongtom, som i sin tur försöker fånga reggaemusikens olika decennier i låt för låt. Danina Mahmutovic gillar en del, efterlyser en del annat.
Man kan säga det som Dr. John gör i sin självbiografi »Under a Hoodoo Moon«:
»One of the great things about Louisiana music is that whether it's brass bands, progressive jazz groups, traditional jazz groups, spiritual church singers, sanctified church players, gris-gris and santeria hymns and chants, even pop, rock, country, and soul - if it came from New Orleans it has a flavor all its own, a sound distinguished by the beat and, if the song has lyrics, by the attitude. In the music, it's fonk, a syncopation on and around the beat. In the lyrics, it's a mixture of street smarts and soulfulness.« Tror du inte The Night Tripper bör du låta dig motbevisas av den tredje Spotify-listan i serien »Varje amerikansk stat är en bra musikstat«, som denna gång hänger sig åt Louisiana. Här finns allt det där, och lite till. Här finns rentav en mängd artister som inte har med New Orleans alls att göra (även om de flesta på listan närvarande de facto har det på ett eller annat sätt) men, tro oss, gärna skulle vilja ha det - eller som vet hur det är att längta dit.
Faktum är att vi är tämligen övertygade om att det blir svårt för resterande amerikanska musikstaters spellistor att mäta sig med de kickar som här paraderar förbi i ett lika färgstarkt som kakofoniskt karnevalståg. Här finns voodoodrottningar, kreolkungar, alligatorer, bisamråttor och rätt många skumma cajundrinkar. Här finns dragspel, fioler, trianglar, tvättbrädor och junco partners. Här finns skaldjur, salta bönor, grodlår, jambalaya och en jävla massa gumbo. Här finns till och med Van Halen.
Ta gärna del av våra tidigare inlägg i denna serie; Alabama och Texas.
Med ena foten i en skogsbäck och den andra några steg mot krautrocken fortsätter Gustav Ejstes och hans manskap att hypnotisera. Klas Ekman är imponerad.
»You just can't live in Texas if you don't have a lot of soul« - The Sir Douglas Quintet »At the Crossroads«
De givna är så klart med: Doug Sahm, Willie Nelson, Waylon Jennings, Bob Wills, Lightnin' Hopkins, ZZ Top, Lyle Lovett, Freddie King, Beyonce, Buddy Holly, Roy Orbison, Janis Joplin, Joe Tex, Roky Erickson, Flaco Jimenez, Scarface, Dixie Chicks, Dicks.
Men det är inte alltid man tänker på The Doobie Brothers i samma mening som staten Texas, eller minns att Elton John skrivit oförglömligheter i ämnet, eller att den kanske allra bästa Texas-låten faktiskt framförs av Torsson.
Och har Greg Cartwright från Memphis-bestar som Oblivians, Compulsive Gamblers och Reigning Sound någonsin låtit mer rabiesgläfsande än i inhoppet på The Deadly Snakes »West Texas Sound«? Blir man inte väldigt sugen på att ge sig långt ut i dunkla nätter när man hör Robert Earl Keens »Corpus Christi Bay«? Vad är det egentligen som Texas gör med musiken och vad har musiken egentligen gjort med the Lone Star State och vad är det musikstaten Texas gör med oss som lyssnar? Sätt dig i tillbakalutad position, lyssna igenom Spotify-spellistan och hör hur du långsamt förändras.
Sommarens tyngsta indierocksläpp måste vi så klart ge vår synpunkt på. Niklas Elmér finner Montreal-kollektivets tredje album »modigt och kreativt nödvändigt«.
1. Den öronbedövande publiksången från vad som måste ha varit festivalens samtliga besökare gjorde så att man i perioder inte hörde någonting av musiken från Håkan Hellströms-band. En sådan här afton kändes det helt okej. Håkan gav oss Way Out Wests största leende, Way Out Wests mesta tårar. Ullevi nästa sommar?
2. Pavement! Det är något visst med infriade förväntningar. I »Range Life« lät de rentav bättre nu än då.
3. Bloody Mary-frukosten med Håkan och Markus på Joe Farellis.
1. Basia Bulat i Annedalskyrkan. En redan vackert upplyst kyrka flödade över av ljus, värme och kanadensisk gospelfolk. Känslostarkt, för såväl åhörare som artist.
2. »Daft Punk is Playing at My House« med LCD Soundsystem. På scen blir det tydligare än någon annanstans att James Murphy på många vis är vår tids mest osannolika rockstjärna. Dessutom lät det fantastiskt.
