©Sonic / Sampler Media AB 2000-2016 | All rights reserved | Sonic, Box 466, 129 04 Hägersten, Sweden | +46 (8) 702 15 50

annons:
Banner

annons:
Banner

annons:
Banner

Åtta hopp
Av Johan Jacobsson   

 

Det här numret handlar väldigt mycket om att summera 2005. Men intressantast är alltid vad som händer i morgon. Så vi bestämde oss för att leta upp några nya svenska artister som vi anar att de flesta av er ännu inte hört talas om.

Vi säger inte att alla de här namnen kommer att slå stort nästa år, bara att samtliga är väl värda att lyssna på.

 

 

OTUR

 

I begynnelsen fanns Wolangbrudarna och Elle Visuelle. Förstnämnda var en duo bestående av Emma Bates och Christina Roos, bakom det andra aliaset verkade Hanna Göransson. När alla tre flyttade till Göteborg hösten 2002 föddes sammanslagningsidéer och strax efteråt var The Light Bulb Project ett faktum.

Denna konstellation släppte en fullängdare, en cd-singel och två sjuor innan de gick skilda vägar i somras. I dag musicerar Christina och Hanna vidare i inte helt obekanta Cat5. Och Emma – numera hemmahörande i Malmö – behöll namnet The Light Bulb Project, rekryterade Elin Uttke och Maya »Pulka« Frössén och fortsatte i god stil.

Under hela denna tidsperiod har Emma också skapat toner som Otur, ett soloprojekt även det inriktat på melodiös electropop av finaste märke.

– Den stora skillnaden mellan Otur och Light Bulb är att Light Bulb-låtar är mer fastställda, de ska passa in i vårt koncept, förklarar hon. Otur är mer personligt hållet, vissa skriver dagbok, jag skriver låtar.

Vad händer med Otur i framtiden?

– Jag tar allt som det kommer. Förhoppningsvis kommer det en Otur-cd snart.

 

Otur är aktuell med The Honeydrips vs. Otur »My Apologies«, ett spår släppt på cd-r av Smashing Time. Mp3:or finns på www.otur.tk

 

 

TIM NEU

 

Tim Neu sitter på en träbänk, framför honom breder Stockholm ut sig i all sin prakt. Himlen ovanför är stor och gråblå, luften klar.

Platsen för intervjun kunde inte valts bättre. Ska man samtala med en person vars kommande fullängdsdebut svämmar över av episka tongångar och melankoliska höststämningar – varför inte se till att omgivningarna matchar hans artistiska pretentioner?

– När jag var femton började jag spela gitarr och skriva låtar. Och mellan 1995 och 1999 var jag med i Busty. Att jag nu valde att använda ett artistnamn beror på att jag är så trött på singer-songwritergrejen, alla ska vara så personliga och använda sina riktiga namn.

Det var i Malmö och med Nille Perned bakom spakarna som Tim Neus album tog form.

– Nille är väldigt Brian Eno-influerad, vill gärna »kill your darlings«. Men det är bra, jag har hållit på med sångerna på plattan så länge att jag behövde andra perspektiv.

Instrumententen trakterades bland annat av Tim, Nille, Johan Skogh, Jörgen Wall och delar av Fläskkvartetten.

– Och två blåsare från The Mopeds. De är med på en låt som är lite Walker Brothers-aktig.

Nu har du nämnt Eno och Walker Brothers, tycker du att det är någonstans i de trakterna man hittar Tim Neu?

– Vet inte … Kanske mer i trakterna runt Neil Young, Jeff Buckley, Air och Pink Floyd. Jag ville i alla fall göra en skiva som man märker olika energier på.

 

Tim Neus album ges ut av Sony BMG, preliminärt i februari.

 

 

MAJESSIC DREAMS

 

Att ställa frågan »när ska man lyssna på er musik?« till artister kan föra med sig lite vad som helst. Smålandsbördiga, numera köpenhamnbaserade Mats och Jessica Björk – Majessic Dreams – svarar så här:

– När man vill ta det lite lugnt … När man vill drömma lite eller kanske få lite tröst. Eller om man vill komma in i en meditativ eller transcendent stämning.

Vilka tankar hade ni när ni startade Majessic Dreams?

– Vi prövade att spela tillsammans utifrån låtar vi gjort var för sig och det kändes roligt och spännande, vi upptäckte att vi var väldigt produktiva och kreativa ihop. Låtarna vi gör ska vara som ett möte mellan oss där vi tillför ungefär lika mycket båda två.

I år har Majessic Dreams släppt dels en ep vid namn »Listen to the Moon«, dels en självbetitlad fullängdare. Två skivor med Jessica-designade pappomslag, fyllda med underbara och ibland Flying Saucer Attack/Movietone-minnande melodier.
Mats (också känd från Seamonster1 och Kompjotr Eplektrika) och Jessica är gifta, något som osökt leder fram till frågan om kärlek mellan bandmedlemmar gör att musiken de kreerar blir bättre.

– Ja, utan kärleken hade det inte blivit någon musik över huvud taget. Och det blir bättre därför att vi är så intimt engagerade i musiken tillsammans, den blir personlig och laddad.

 

»Majessic Dreams« är ute nu på Oscillatone. En ny fullängdare kan eventuellt dyka upp i vår.

 

 

UP HYGH

 

– Skivan är en hyllning till kvinnan, till det kvinnliga könet. Väldigt många låtar på den handlar om tjejer, relationer och kärlek … men med en twistad aspekt. I stället för att ta gamla vanliga R.Kelly-klyschor har vi vinklat det på ett skönare sätt. Ta till exempel »Compatible«, som handlar om en tjej man är kär i, men som man samtidigt är sjukt olik. Hon är värsta snälla flickan som gillar att göra läxor och sitta hemma på fredagskvällarna och vi i våra karaktärer i just den låten är hårda gangsters som är ute och röjer och är ostrukturerade.

Up Hygh – nittonåringarna Pure-P och Rick Skizzo – hänger i sin studio i Fryshuset i Stockholm och lägger ut texten om »Venus«, deras kommande och första fullängdare.

– Hela plattan är som ett kollage av stilar, intryck, människor och känslor.

Några av de som bidrar till mångfacetteringen är Planet Asia, adl, Melo, Linn och Black Fist.

– Det är sjutton olika spår på plattan och vartenda ett av dem representerar en egen sak.

Grunden som Up Hygh bygger på är dock hiphop.

– Och brudar! Det är soft med brudar, liksom.

 

Up Hygh är aktuella med en remix på Owusu & Hannibals »Delirium« (Ubiquity). »Venus« släpps av Jugglin’/Bonnier Amigo i februari.

 

 

SWING FLY

 

»Hey boy/get your rocks off/move boy/we put the clock on you boy«.

Du har nu en tuggummielectroraggarefräng i skallen, på konstant loop dessutom.

»You can’t miss/my friend/you get knocked down/you get up again«.

Förra året var det stört omöjligt att undvika Teddybears Sthlm:s »Hey Boy«. Och ansvarig för de entusiasmerande raderna som klistrade sig fast i ens hjärnbark var Swing Fly.

Att kalla denne svenskamerikan för »nytt namn« är att ta i, särskilt med tanke på att hans första singel »Sweat Dreams« – ett samarbete med Dr. Alban – släpptes redan 1994. Men trots högprofilinhopp som det på Blacknuss »Dinah« och en drös tolvor under eget namn är det först 2006 som Swing Flys egen fullängdsdebut når affärer. »Poppig eklektisk electro« kan ge en bild av hur det kommer att låta.

– Albumet är fortfarande lite uppe i luften, men klart är att Awa Manneh kommer att vara med på det. Hon sjunger på »Third Degree«, ett spår som Klas Åhlund producerat. I övrigt står Andreas Kleerup bakom de flesta beatsen.

Är den tänkt att bli en festplatta?

– Den första singeln – »Something’s Got Me Started« – är en partylåt. Men de flesta andra låtarna på cd:n är mer personliga, i dem pratar jag med mig själv om hur jag vill ändra på mig. Det blir en personlig skiva.

 

»Something’s Got Me Started« släpps av Dolores/Emi i februari. Albumet kommer senare i vår.

 

 

IRENE

 

När detta skrivs visar kalendern november. Mörkret sänker sig tungt och ofta över Sverige, råa vindar får de sista brandgula löven att falla från trädgrenarna. Ständigt närvarande små duggregn lägger sordin över flanörers tillvaro.

Just då dyker göteborgsextetten Irene upp. Med hjälp av toner som doftar uppdaterad garagepop och soul från sextiotalet får de en att minnas de uppsluppna sommardagarna och ivrigt se fram emot nästa års solskensindränkta eskapader.

– Irene består av folk från den lokala stampuben, berättar Tobias »Bobby« Isaksson, Irenes huvudsaklige låtskrivare.

– Vi har jäkligt kul ihop och det tror jag hörs och syns.

I februari eller mars är det tänkt att Irene ska fullängdsdebutera på Labrador, ett bolag Bobby har kopplingar till då han tidigare musicerade där som »navelskådande« Laurel Music.

– Med Irene känns det som jag hittat hem. Nu gäller allvarligt trams. Vi vill inte vara pajasar, det är vi för gamla för. Men vi behöver verkligen den här grejen.

 

Irene-mp3:or går att ladda ned från www.irene.nu

 

 

BEN MORRIS

 

Efter att ha befunnit sig i stockholmaren Ben Morris lägenhet i drygt tio sekunder konstaterar man att den är dekorerad precis som hans musik låter. Sköna, funktionella och årtiondemismatchade möbler att sjunka ner i samsas på golvet med ett otal proppfulla och eklektiska skivbackar. Väggarna är här och där täckta av tidningsurklipp, fotografier och affischer – detaljer att studera noga. På hedersplats i vardagsrummet står datorn.

Inredningsdesign lika svår att definiera som »electronica«, klart där bor någon som nämner genrer som brassegrooves, filmmusik och italo när favoriter kommer på tal.

– Det är ju lite olika stuk på alla mina låtar. Förut samplade jag bara. Satt och letade efter och sparade ner loopar hela tiden. La alla loopar i en mapp och sedan när jag gjorde en låt försökte jag pussla ihop några av dem till något nytt. Men nu har jag bytt musikprogram och jag har inte hittat någon bra sampler till det. Så nu gör jag musik med synthar i stället.

– En grej som jag tycker är tråkig är att jag aldrig kommer att kunna ge ut mina grejer »på riktigt«. Det skulle ju behövas ett stort bolag med en väldigt aktiv jurist för att cleara alla samplingar. Konstigt också eftersom artister använt samplers så länge, det är numera ett instrument som vilket som helst. Men ändå ser folk fortfarande ner på det.

 

Massor av Ben Morris-låtar finns på www.mjolkbaren.com/benmorris

 

TAXI TAXI

 

Utan förvarning briserade kärleksbomben, ett nytt band höjdes till skyarna med hjälp av stora ord och via ett inlägg på en gästbok. Eftersom avsändaren till allt detta var en person med omvittnat god smak (Hanna Fahl på P3 Pop) tändes genast nyfikenhet, en bifogad länk klickades raskt på och några sekunder senare utökades hyllningskören.

Taxi Taxi består av enäggstvillingarna Miriam och Johanna Eriksson Berhan och de huserar i Enskede utanför Stockholm.

– Vi var tidigare med i ett annat band. Men så hade Johanna några låtar som hon inte ville spela med just det bandet så vi satt och gjorde dem, bara vi två. Sedan spelade vi in dessa och trixade lite med dem, la på fler instrument och så. Taxi Taxi bara blev.

Intrikata men ändå direkta arrangemang för bland annat akustisk gitarr, trummaskin och synth parat med Johannas ljusa stämma. De få ljudprov Taxi Taxi hittills frälst publiken med visar upp en duo ute på en egen och underskön stig.

– Vi influeras av Caetano Veloso, Feist, Björk, Devendra Banhart, Sigur Ròs, Martha och Rufus Wainwright, Radiohead och många fler bra grejer.

Hur ser era planer för 2006 ut?

– Förhoppningsvis några livespelningar, annars kommer vi nog mest att fortsätta jobba på våra sånger. Vi spelar in lite just nu och det är några små skivbolag som vill ge ut något med oss. Vi får se hur det blir.

 

Hör Taxi Taxi på www.myspace.com/taxitaximusic

 

Ursprungligen publicerad i Sonic #26, november 2005

 

egenbanner_sonic89.jpg
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner