©Sonic / Sampler Media AB 2000-2016 | All rights reserved | Sonic, Box 466, 129 04 Hägersten, Sweden | +46 (8) 702 15 50

annons:
Banner

annons:
Banner

annons:
Banner

Från fel sida av verkligheten
Av Sonic-redaktionen   
Torsdag 7 oktober 2010, 00:51

romica1.JPGVi har en statsminister som inte precis skyndat till romernas försvar när den mest alarmerande förföljelsen av folkgruppen sedan andra världskriget pågår mitt framför våra ögon - snarare har regeringens migrationsminister bara gjutit olja på elden med vissa mindre genomtänkta uttalanden. Vi har dessutom en riksdag som numera frekventeras av ett parti direkt sprunget ur nazistiska idéer och som anser det »kränkande« att behöva lyssna till tal om människors lika värde. Mest kryper det i kroppen vid vetskapen om att samma parti, tack vare det svenska folket, nu helt legitimt kan börja äta sig in i samhällskroppen: domstolar, stadshus, skolor, medierna där de syns varje dag nu. På så vis kan undantag blir norm, precis som i ett av våra grannländer.

Somliga röster tycks mena att »men det är ju så här det ser ut i Europa, lika bra att vänja sig, det är bara konstigt att det inte har skett tidigare«. Men, vänja sig... Ingenting har förfulat bilden av Sverige så snabbt som det här partiet på kort tid har klarat av. Det finns ingen som helst anledning att slå sig till ro med att ligga på samma låga nivå som stora delar av övriga Europa, där det börjar bli obekvämt många tunga beslutsfattare som faktiskt tycker det är helt okej att sparka på den som befinner sig ett trappsteg under och därutöver saknar en officiell röst. »Det gränslösa Europa« torde ha plats även för den som aldrig ens har tänkt i termer av gränser.

Men, what can a poor boy do då?

Tja, till att börja med kanske man inte ska nöja sig med att lyssna på när Van Morrison sjunger om sin »Gypsy Queen«, Bruce Springsteen målar upp bilder av en »Gypsy Biker« och Toby Keith romantiserar om »Gypsy Driftin’«. Det går trots allt alldeles utmärkt att lyssna på romerna själva. För det är i musiken såväl deras umbäranden som stolthet och självsatir bäst hörs. Det är i musiken vissa klichéer stärks men ännu fler raseras. Det är i musiken drömmar föds och hålls vid liv. Den som har läst Garth Cartwrights påträngande, djupgående, både underhållande och bitvis omskakande »Princes Amongst Men« vet vad vi menar - och den som händelsevis inte har läst den har missat en av de bästa musikböcker som skrivits.

I en extrainkallad Spotify-förmedlad spellista från oss på Sonic går detta att höra i belgaren Django Reinhardt och Österrike-födde Joe Zawinuls tidlösa jazz, i andalusiern Camarón de la Islas kraftfulla flamenco, i den melodramatiska popen hos argentinske croonern Sandro, i makedoniska humanisten Esma Redžepovas lidande stämma, i androgyne bulgaren Azis explicita danspop, i serbiske trumpetaren Boban Markovics halsbrytande brassorkesteranthems eller i hans landsman, tillika Joe Strummer-favoriten, Saban Bajramovic mustiga gypsy blues och väldigt många fler; de allra flesta från fel sida av stan, fel sida av verkligheten, fel sida av gårdagens och dagens (men inte nödvändigtvis morgondagens) europeiska samhälle.

Och har man förresten inte hört rumänskan Romica Puceanu (se bilden) sjunga med The Gore Brothers har man i själva verket inte hört någonting alls.

egenbanner_sonic89.jpg
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner