©Sonic / Sampler Media AB 2000-2016 | All rights reserved | Sonic, Box 466, 129 04 Hägersten, Sweden | +46 (8) 702 15 50

annons:
Banner

annons:
Banner

annons:
Banner

Nate Dogg 1969–2011
Av Tony Ernst   
Onsdag 16 mars 2011, 22:08

natedogg.jpgNate Dogg, hiphopuniversums störste refrängmakare och själfullaste baryton, dog i sitt hem i Long Beach, Kalifornien, i går natt efter att hans hjärta gett upp. Dödsfallet är troligtvis relaterat till de två strokes han haft sedan 2008. Han blev fyrtioett år gammal.

Det är inte alls förvånande att Nathaniel »Nate Dogg« Hale - likt de flesta andra stora soulsångare i USA - började sjunga i kyrkokören hemma i Long Beach. Hans far var pastor och Nate hade en röst skapad för stora, öppna rum. Den skulle han sedermera använda under nästan tjugo års tid för att skapa själ i flertalets stora hiphoplåtars brännpunkt: hooken.

Han medverkade som gästartist på över fyrtio singlar på Billboardlistan, varav tre nådde topp 10. Karriären i eget namn gick något trögare, men han släppte tre habila album som soloartist och ett, tillsammans med Snoop Dogg och Warren G, som supergruppen 213.

  Hans största framträdande var antagligen som Warren G:s sidekick i vad som måste vara hela nittiotalets största soulsingel, »Regulate«. Där spelar han rollen som den lite hårdare typen som räddar Warren G ur en till synes hopplös knipa. När jag intervjuade Warren G några år senare undrade jag varför Nate fick rollen som den coolare av de två. Warren skrattade och sa: »För att han är coolast!«

Nate Dogg träffade jag 2004 med anledning av 213:s albumsläpp. Vi gjorde en kort, lite träig intervju. Nate såg trött och uttråkad ut. Men efter intervjun hade han lite tid över. Jag undrade om jag fick ställa några frågor om sex, med anledning av att hiphopen verkar så fixerad vid just detta ämne. Nate sken upp och de femton minuterna är fortfarande något av de roligaste jag gjort.

Under samtalet ställde jag alla möjliga och omöjliga frågor, Nate väjde inte för någon av dem. Jag plockar en ur högen: jag frågade honom hur många tjejer man kunde ha samtidigt i sängen. »Fyra«, svarade han blixtsnabbt. »Den femte har man ingen nytta av«. Ett uttryck för hiphopens misogynism? Snarare en manifestation för den lekfullhet, humor och ärlighet som hiphopen har mod att stå för när den är som bäst.

Nate Dogg var inte rappare, tvärtemot vad TT-Spektras korta telegram under onsdagen gjorde gällande. Det räcker med att citera The Roots Questlove på Twitter för att få klarhet i vad det var Nate Dogg sysslade med: »I dont like this ›rapper Nate Dogg‹ stuff. Dude had a GREAT highly effective smooth velvet voice. No shame in being a crooner folks«.

Nu har hiphopens störste crooner tystnat.

 

Tolv låtar att lyssna

- Dr. Dre feat. Snoop & Nate Dogg: Lil’ Ghetto Boy (1992)

- Snoop feat. Warren G, Kurupt & Nate Dogg: Ain’t No Fun (1993)

- Warren G feat. Nate Dogg: Regulate (1994)

- Thug Life feat. Nate Dogg: How Long Will They Mourn Me? (1994)

- Dr. Dre feat. Kurupt, Hittman & Nate Dogg: Xxplosive (1999)

- Eminem feat. Dr. Dre, Snoop, Xzibit & Nate Dogg: Bitch Please II (2000)

- Mos Def, Pharoahe Monch & Nate Dogg: Oh No (2000)

- Nate Dogg: Music & Me (2001)

- Ludacris feat. Nate Dogg: Area Codes (2002)

- Shade Sheist feat. Nate Dogg: Where I Wanna Be (2002)

- 50 Cent feat. Nate Dogg: 21 Questions (2003)

- 213: Groupie Luv (2004)

egenbanner_sonic89.jpg
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner