©Sonic / Sampler Media AB 2000-2016 | All rights reserved | Sonic, Box 466, 129 04 Hägersten, Sweden | +46 (8) 702 15 50

annons:
Banner

annons:
Banner

annons:
Banner

Poly Styrene 1957-2011
Av Johan Jacobsson   
Tisdag 26 april 2011, 17:10

polystyrene.jpgEast Sussex-bon Marianne Joan »Poly Styrene« Elliott-Said har tystnat. Cancer. Hon blev femtiotre år gammal.
    Det känns så fel, så overkligt; vi var många som trodde att Poly skulle motverka snedvridna genusperspektiv, äcklig rasism, hetsig konsumentkultur och rovgirig miljöförstöring i all tid och evighet. Att lyssna på den första LP:n som innehöll hennes stämma - X-Ray Spex banbrytande »Germ Free Adolescents« (1978) - är ju som att få begreppen »aktivism« och »punk« definierade. Kom igen, låt oss sjunga med: »When I put on my make-up/The pretty little mask not me/That's the way a girl should be/In a consumer society.« Att lyssna på den sista CD:n som innehöll hennes stämma - soloalstret »Generation Indigo« (2011) - är ju som att få begreppen »aktivism«, »punk« och »aldrig mattad eld« definierade. Kom igen, låt oss sjunga med: »I've had an up up day/Threw the credit card away/Got out of the red and into the black/I'm looking to the future and I'm not looking back.«  
    Inte kan väl sådan pondus bara upphöra att existera?    

    Nej, givetvis kan den inte det.
    I dag, i morgon, om etthundra år... någon kommer någonstans att ta del av Polys konst och bli inspirerad, bekräftad, förändrad. Aldrig kommer den att dö, aldrig kommer hon att dö.
    Men ändå. En värld utan Poly Styrene är en dämpad värld, en värld där de mest självlysande day-glo-fägerna bleknat. Femtiotre år är på tok för ungt.
    Oh cancer, up yours.

    Lyssna på en snabbguide till Poly Styrene och X-Ray Spex via denna Spotify-lista.

egenbanner_sonic89.jpg
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner