©Sonic / Sampler Media AB 2000-2016 | All rights reserved | Sonic, Box 466, 129 04 Hägersten, Sweden | +46 (8) 702 15 50

annons:
Banner

annons:
Banner

annons:
Banner

Varje amerikansk stat är en bra musikstat: Illinois
Av Sonic-redaktionen   
Onsdag 28 mars 2012, 19:55

chicago.jpgFlyger man över Chicago inser man stadens omfång, den tar aldrig slut. Kutar man runt mellan terminalerna på O’Hare, stadens ledande flygplats, blir man snart varse att flygplatsen heller aldrig tar slut. Och den som önskar bilda sig en snabb uppfattning om Chicagos musikaliska historia börjar nästan omgående skaka på huvudet av uppgivenhet; orten rymmer helt enkelt för mycket, är utan tvekan i nivå med New York, Memphis, New Orleans, Nashville, Detroit och Los Angeles när vi talar om fundament för en mängd musikaliska genrer as we know them.
  Musikstaden Chicago tar aldrig slut.
  För musikstaten Illinois – vars tur det är nu att förevigas med en Spotify-spellista i serien »Varje amerikansk stat är en bra musikstat« - är i princip Chicago. Inte bara, men nästan. Chicago var enormt betydelsefull för den den tidiga jazzen, det var hit New Orleans-rotade giganter som Jelly Roll Morton, King Oliver och Louis Armstrong drog när de ville få sina karriärer i rullning och jazzscenen har i princip varit vital ända sedan dess (Benny Goodman, Miles Davis och Gene Krupa är bara några som har sina rötter här, även självaste Sun Ra opererade från Chicago ett tag).

  Mer än något annat förknippas Chicago med blues. När miljontals fattiga (huvudsakligen) afro-amerikaner lämnade Södern under nittonhundratalets första hälft i hopp om att finna jobb norrut var industriellt utvecklade Chicago en given anhalt (Detroit en annan). De nyinflyttade tog bland annat med sig deltabluesen som undan för undan fick en alltmer urban prägel och blev det vi känner som Chicago-blues, ofta med lokalt förankrade skivbolaget Chess som hemvist. Vee-Jay Records var en annan tung lokal aktör.
  Chess och Vee-Jay hörde också till de ledande när det handlade om att förvalta sextiotalets soulboom, som föregicks av stilbildande gospelgrupper som The Soul Stirrers (med Sam Cooke) och The Staple Singers (med Mavis Staples) och som äntrade en ny, viktig fas när Curtis Mayfield från The Impressions 1968 bildade det egna bolaget Curtom.
  Chicagos popmusikaliska historia har även efter detta främst präglats av svart musik; oavsett om det handlat om åttiotalets house-scen eller de senaste decenniernas r'n'b och hiphop från tungviktare som R.Kelly, Common och Kanye West.
  Därmed inte sagt att framstående blekansikten saknats: folksångarsnillen som John Prine och Steve Goodman på sjuttiotalet, en massa indie-, alt-, country-, konst- och avantrock på åttio-, nittio- och nollnolltalet (inte sällan inspelad av scenpo
lisen Steve Albini) eller den helt egna kategori och institution som heter Wilco. Ja, den som är sadistiskt lagd kanske även lägger till The Smashing Pumpkins.
  Allt är möjligt i Chicago; där finns början på det mesta, där finns verkligen inget synbart slut. 

   Passa även på att ta del av våra tidigare »Varje amerikansk stat är en bra musikstat«-spellistor: Alabama, Texas, Louisiana, Georgia, Minnesota, Alaska, Florida, Arizona, Massachusetts, Ohio, Kentucky, Hawaii, Virginia/West Virginia, Oregon, Michigan, Rhode Island, New York, Washington och Colorado.

egenbanner_sonic89.jpg
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner