©Sonic / Sampler Media AB 2000-2016 | All rights reserved | Sonic, Box 466, 129 04 Hägersten, Sweden | +46 (8) 702 15 50

annons:
Banner

annons:
Banner

annons:
Banner

Oss artister emellan, del 2
Av Sonic-redaktionen   
Måndag 8 oktober 2012, 10:50

alexpaul.jpg

 

Vår Spotify-spellistor-följetong i ämnet »Artister sjunger om andra artister - och andra artisters låtar/skivor« fortsätter. Volym ett publicerade vi i lördags, volym två blev så här:

 

Peter Bjorn And John: The Chills
The Chills är ett utsökt nyzeeländskt gitarrpopband vars åttio- och nittiotalsproduktion satte somlig prägel på otaliga efterföljare, däribland Peter Bjorn And John. Här betalar PBJ tillbaka. Låten är hämtad från deras genombrottsalbum »Writer's Block» och gavs i fjol även ut på en splitsingel ihop med Hell On Wheels (som också gjort en låt döpt efter The Chills) som släpptes för att fira skivbolaget Flying Nuns trettioårsjubileum.

The Chills: Song for Randy Newman Etc
The Chills-överhuvudet Martin Phillipps går ner på knä av vördnad för storheten i Randy Newmans kompositioner. Intressant nog nämns aldrig just Randy Newman i texten, däremot »Wilson, Barrett, Walker, Drake«. Det är väl de som är titelns »Etc«. Från albumet »Soft Bomb« från 1992.

Randy Newman: The Story of a Rock and Roll Band
Den subtile - och ibland inte så subtile men nästan alltid geniale - satirikern Randy Newman sjunger om Electric Light Orchestra men firar mest framgångar när han ger sig på att driva med deras sätt att arrangera popmusik. Även om man lite undrar: varför just ELO?

 

The Knife feat. Jenny Wilson: You Take My Breath Away
Möjligen uttryck för ömsesidig beundran mellan Karin Dreijer och Jenny Wilson, men framför allt ligger låtens storhet i dess betoning av originalitet och självständighet.

LCD Soundsystem: Daft Punk is Playing at My House
»I bought fifteen cases for my house, my house/All the furniture is in the garage«. Vem vill inte komma på den festen? James Murphy fick ju för övrigt även in Daft Punk i texten till LCD Soundsystems omedelbart klassiska debutsingel »Losing My Edge«.

The Fall: I am Damo Suzuki
I texten till LCD Soundsystems »Losing My Edge« förekommer även Can, vars sångare Damo Suzuki 1985 fick se sitt liv bli en låt av The Fall (från deras album »This Nation's Saving Grace«). Av The Fall, men också av band som The Stooges och Velvet Underground, lärde sig James Murphy »realise that people's aesthetic goals were not necessarily to achieve perfection«, som han formulerade det i en Guardian-intervju.

Barbara Manning: Mark E. Smith & Brix
The Fall-mannen Mark E. Smith är ju en karaktär, typ och kulturpersonlighet av Stig Larsson-mått. 1983 förändrades hans band i grunden, visuellt men även musikaliskt, när amerikanska flickvännen Brix Smith blev medlem. Lite för bortglömda San Francisco-sångerskan Barbara Manning berättar deras saga i en ballad från 1988.

Belle And Sebastian: Shoot the Sexual Athlete
Rolig (»I secretly loved the big guy, he dressed like Sherlock Holmes«) hyllning till The Go-Betweens från Belle And Sebastians »The BBC Sessions«.

Sean Sennett: Grant McLennan's Cowboy Boots
Apropå The Go-Betweens, australiensiske låtskrivaren (och journalisten) Sean Sennett minns detaljerat tillbaka på ett möte med bandets ene - och för tidigt bortgångne - frontfigur.

Teenage Fanclub: When I Still Have Thee
Man märker kanske mest att de får in The Rolling Stones i texten, men där återfinns ju även The Go-Betweens.

The Posies: Grant Hart
»Hear the sound of paper drums and shredded paper voice/Got to turn up 'Keep Hanging On' as if I had a choice«. Ken Stringfellow ger järnet i »Grant Hart« och The Posies melodiska honungsharmonier förbyts i rasande punkrock på pricken lik den vi förknippar med Hüsker Dü där Grant Hart var en av två sångare och låtskrivare (Bob Mould, så klart, den andre).

The Hold Steady: We Can Get Together
Craig Finn och hans Minnesota-manskap i The Hold Steady har knappast dolt hur mycket lokala föregångare som The Replacements och Hüsker Dü har betytt för dem. »We Can Get Together« är en hyllning till indierock på det stora hela, men speciellt fylld av Hüsker Dü-referenser. Storstilad skapelse, hur som helst.

Art Brut: The Replacements
Sångaren i engelska postpunkarna Art Brut Eddie Argos är brutalt ärlig när han medger att han först nu har upptäckt The Replacements: »Some of them are nearly the same age as my parents.« Det hindrar honom nu inte från att knockas av bandets storhet. I intervjuer har Argos berättat att hans bandkamrater är ganska trötta på hur han läser högt ur Replacements-boken »It's All Over But the Shouting«i turnébussen. Det är lätt att förstå honom, jämte Jerry Lee och George Jones finns det ingen som det är så kul att läsa om som The Replacements. Inte lyssna på heller, för den delen.

Tommy Womack: The Replacements
Enastående åttaminutersballad som bättre än de längsta av artiklar ringar in The Replacements storhet; failure as success, att det är en FRAMGÅNG att göra vad fan man vill. En inställning de för övrigt delade med Alex Chilton.

The Replacements: Alex Chilton
Handlar mindre om the man själv, mer en vision från Paul Westerbergs sida hur det vore om kidsen av i dag dyrkade Big Star-sångaren (på bilden här ovan tillsammans på scen): »Children by the millions/scream for Alex Chilton…« Otaliga indierockare upptäckte Alex tack vare den här låten som var en stor collegeradiohit 1987.

Rick Springfield: Bruce
Dräpande fabel om hur det kan gå till när man jämt och ständigt blir sammanblandad med en viss kollega från New Jersey: »And she said she liked my music, thought it was fine/She said, 'Let's make love, your place or mine'/  And in the middle of the passion I was on the borderline/When she called out a name but it wasn't mine.«

Hets: Ulf
Markus Krunegård i praktslag i denna djupt analytiska Lundell-studie...

Cat Power: Song to Bobby
I Sonic #64 berättar Chan Marshall varifrån hon fick idén till sin Dylan-hyllning, och hur det var att träffa mannen själv. Man behöver inte ha följt Cat Powers karriär särskilt noga för att ha lagt märke till att hon har en viss fäbless för den gode Zimmerman, även om den aldrig blottlagts i så hög grad som i »Song to Bobby«.

David Bowie: Song for Bob Dylan
»His words of truthful vengeance, they could pin us to the floor/Brought a few more people on, and put the fear in a whole lot more« går texten i detta »Hunky Dory«-spår från 1971. David Bowie fick själv uppleva Dylans vredgade sida, när de senare på sjuttiotalet träffades berättade Dylan för Bowie vilken kass platta »Young Americans« är... Vissa rader i »Song for Dylan« är lånade från Bob Dylans »Song to Woody«.

Bob Dylan: Song to Woody
Från 1962 års självbetitlade debutalbum och ej att sammanblanda med Dylans dikt »Last Thoughts on Woody Guthrie« (som återfinns på den första »The Bootleg Series«-boxen). »Song to Woody« är en med Dylan-mått förbluffande uppriktig och odraperad kärleksförklaring till folksångaren som påverkade honom mer än något annat: »Hey, Woody Guthrie, but I know that you know/All the things that I’m a-sayin’ an’ a-many times more/I’m a-singin’ you the song, but I can’t sing enough/’Cause there’s not many men that done the things that you’ve done.«

egenbanner_sonic89.jpg
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner