©Sonic / Sampler Media AB 2000-2016 | All rights reserved | Sonic, Box 466, 129 04 Hägersten, Sweden | +46 (8) 702 15 50

annons:
Banner

annons:
Banner

annons:
Banner

Emmylou Harris värld - en spellista
Av Sonic-redaktionen   
Tisdag 10 mars 2015, 21:11

EmmylouHarris.jpg»Det hänger förmodligen på att jag är och förblir ett fan; jag lyssnar alltid, jag lyssnar efter nya saker, jag hittar alltid nya låtar som skakar om mig eller förför mig. Och jag tror att det mest handlar om att lyssna, verkligen lyssna. Jag älskar att tipsa vänner och artistkollegor om låtar jag har hört. Precis som de tipsar mig.«

Orden tillhör Emmylou Harris och hon yttrar dem till Lennart Persson i Sonic #41 (en väldigt läsvärd artikel du för övrigt hittar i den Lennart Persson i Sonic-retrospektiv vi ger ut i samarbete med bokförlaget Telegram) apropå hur hon hittar alla låtar hon spelar in.

Emmylou Harris, som i dag utropades som mottagare av Polar Music Prize, är själv ingen kass låtskrivare, tvärtom, men en tämligen lågproduktiv sådan. Däremot har hon varit synnerligen aktiv ifråga om att spela in andras material. Vilket går hand i hand med hela hennes »keeper of the flame«-signum.

Efter att som tämligen konventionell folksångare ha »fostrats« av Gram Parsons i den skola där George Jones, Merle Haggard och The Louvin Brothers är mästare, ni vet den typ av country som gör ont, slog hon igenom som soloartist i mitten av sjuttiotalet genom att förvalta den där traditionen som allt färre kollegor vid tidpunkten brydde sig om. Visst, Gary Stewart var en annan, Moe Bandy och Gene Watson några andra, men ingen gjorde det med samma värkande längtan och bländande grace som Emmylou. Nashville var annars under senare delen av sjuttiotalet och början av åttiotalet tämligen busy med urban cowboy, pop och middle of the road-närmanden. Inget fel i det, men för countryn mer än någon annan genre är traditionen och respekt för traditionen a och o. Under några år seglade Emmylou fram som något av den »riktiga« countryns drottning, med stor respekt även utanför countrykretsar, och när det inte längre höll, när en ny våg nytraditionalister som Dwight Yoakam, Steve Earle, Lyle Lovett och Nanci Griffith ansågs hetare, ja, då föll hon lite i glömska. Bara för att snart revanschera sig - först med det mångmiljonsäljande »Trio«-samarbetet med Linda Ronstadt och Dolly Parton, och sedan 1995 med karriäromstarten, den allt annat än konventionella »Wrecking Ball« i produktion av stämningsmästaren Daniel Lanois. Sedan dess är det ingen som tjafsar om Emmylou Harris status. Hon har bevisat det mesta och gör fortfarande i allra högsta grad relevanta skivor. I sommar är Emmylou Harris, sextioåtta år ung, rentav ett av dragplåstren på hipsterkarnevalen Way Out West.

För den som händelsevis lever i ovisshet gjorde vi en spellista för att liksom visa varifrån hon kommer. Den rymmer dels originalen - eller ibland »originalen« (somliga är gamla folksånger som saknar specifik upphovsmakare, och i några fall har låtskrivarna spelat in sina egna versioner först efter Emmylous dito) - dels hennes egna tolkningar av låtarna ifråga.

Sammantaget: en hyggligt matig lista på sådant Emmylou verkligen har lyssnat på.

egenbanner_sonic89.jpg
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner