©Sonic / Sampler Media AB 2000-2016 | All rights reserved | Sonic, Box 466, 129 04 Hägersten, Sweden | +46 (8) 702 15 50

annons:
Banner

annons:
Banner

annons:
Banner

Future låter kärleken flöda
Av Isabel Nellde   
Fredag 31 juli 2015, 12:20

future.jpgFuture är en av de Södern-rappare som allra mest envetet pushar hiphopen framåt. Det senaste och plötsligt släppta albumet »DS2«, som gick rakt in som USA-etta, har tokhyllats mest överallt. Till Sonic #76, hösten 2014, intervjuades han som egentligen heter Nayvadius DeMun Wilburn av Isabel Nellde. Vi tyckte att det helt enkelt var läge att reprisera den texten.

 

Atlanta-rapparen Future är bättre än någon annan i dag på att kombinera uttryck som före Drake sågs som motstridiga. På senaste albumet »Honest« glider han sömlöst mellan mjuka kärleksförklaringar till hårda rap-ylningar. Tack vare Future har vi också fått tillbaka autotune, och denna gång utan onödiga lager av plojighet.

Det är lätt att se Future som den självklara länken mellan det äldre och det nyare Atlanta. Som kusin till Dungeon Family-producenten Rico Wade är han uppvuxen i närheten av Outkast och Organized Noize och arbetar numera tätt tillsammans med namnkunniga producenten Mike Will Made It.

Under vår väldigt korta intervju (sex minuter, han vill hinna i väg för att se just Outkast) backstage på Way Out West i Göteborg påstår Future själv att det han gör är tidlös musik. Det är lite gulligt, för helt tvärtom är det lätt att påstå att Future är en artist som nog mer än någon annan kommer att kunna användas som referenspunkt för hur rap & r’n’b lät 2014.

Nu för tiden tycks det som att de flesta inspireras av Future. Utan Futures säregna rapstil hade inte Drake rappat som om varje rad var en fråga på »The Language« på förra årets »Nothing Was the Same«. Inte heller hade Beyoncé sjungit som hon gör på megahiten »Drunk in Love«. Sistnämnda en låt som Future spelade in en version av före Beyoncé, men som han trots intrycket av att Beyoncé sedan hämtat en del av sin frasering från honom inte fått någon uttalad cred för. Själv kommenterar han låten och eventuell bitterhet med ett kryptiskt »I’m a writer, not a fighter... erkännandet kommer förr eller senare« när jag frågar.

När han själv listar inspirationskällor börjar han som så många andra rappare med att nämna usla rockband (Green Day och Limp Bizkit) ingen utanför USA skulle få för sig att bekräfta som inspiration. Och Backstreet Boys!

- Vi brukade lyssna på dem hela tiden när jag växte upp!

Du är en väldigt mångsidig artist, hur är det för dig att förena dina mer aggressiva sidor med den mer romantiska Future? 

- Det är lätt för det är helt enkelt den jag är. Jag försöker inte vara någon annan: »Åh jag måste vara som den eller den«, för det är bara sådan här jag är. Jag är romantisk, för det är inget fel på att vara romantisk.

- Men jag har behövt mogna till att bli den person och artist jag är i dag. När jag var yngre var romantisk inget man ville vara. Jag ville inte ha någonting med kärlek eller romantik att göra. Jag ville inte ens älska någon, för älskar man någon kan man bli sårad och det kan göra ont. Men samtidigt insåg jag att man måste vara helt orädd för att uppnå någonting, både i kärlek och i musiken. När jag lärde mig att vara orädd, då lärde jag mig att älska passionerat och gå all in.

  
Så på vilket sätt är du orädd nu? 

- Jag är helt orädd, både som artist och som person. Jag är inte rädd för människor, jag är inte rädd för kärlek, jag är inte rädd för någonting, fattar du? Jag vill bara leva och låta kärleken flöda.

Samtidigt som han vittnar om en artistisk oräddhet är han också helt öppen med att han efter det ljumma mottagandet av det hyfsat pompösa samarbetet med Miley Cyrus och Mr Hudson i singeln »Real and True« gick tillbaka till studion och gjorde om hela albumet »Honest«.

- Jag höll på med albumet innan jag åkte på turné och först när jag kom ut på turnén och träffade fansen fattade jag. När det bara var jag och mina fans i en intim miljö uppstod det en speciell kontakt, jag kände att vi verkligen nådde varandra när jag gjorde vissa av mina äldre låtar från tidigare skivor och mixtapes. Det blev en påminnelse om varifrån jag kommer, och då kände jag att jag ville få chansen att växa tillsammans med publiken i stället för att växa förbi den.

Var det vad du gjorde med »Real and True«? 

- »Real and True« var bara too far gone, man. Även om det är en bra låt - eller det var mer än en bra låt, det var en fantastisk låt! Och jag känner att det jag gör är tidlös musik, så tio år framåt kommer folk att fatta storheten i den låten.

egenbanner_sonic89.jpg
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner
annons:
Banner