The Saints var aldrig punk som i spottloskor och säkerhetsnålar. De råkade bara vara ett gäng ovanligt frustrerade kids som ville spela klassisk soul och rock’n’roll. En ny box förklarar föredömligt varför såna som Howlin’ Pelle fortfarande bryr sig så mycket om ett gammalt australiensiskt skrammelband. (Ur Sonic #19, oktober 2004.)
Rakt igenom lyssningsvärda Dylan-tolkningar. (Ur Sonic #38, december 2007.)
Mest av allt en svängig liten rock’n’roll-platta. (Ur Sonic #30, september 2006.)
Som historieberättare, sångare, låtskrivare och karaktär har han ingen motsvarighet. Men lika mycket som vi fascineras av den kufiske rollfiguren, lika lite vet vi om personen bakom. När en jätteladdning uddaspår nu samlas i en box såg Lennart Persson anledning att besöka den märkliga kaliforniska hålan Petaluma för att ta reda på mer om Tom Waits hantverk. Och fick på köpet tips på bra botemedel mot vårtor. (Ur Sonic #31, oktober 2006.)
Han skriver mörka sånger om misslyckanden och förvirring, men själv säger Joe Henry att han är lyckligare än någonsin. »Det är illusionen som räknas, inte hur man skapat den«, förklarar han för Lennart Persson. (Ur Sonic #14, december 2003.)
Lennart Persson pratar med Neal Casal om Ryan Adams, att till slut se sitt riktiga jag och dörren till musiken (ur Sonic #28, april 2006).
I drygt trettio års tid har hon lyft fram de bästa sångerna av de bästa kompositörerna, och dessutom knåpat ihop en hel del egna mästerverk. Lennart Persson åker till London för att prata låtskrivande med Emmylou Harris. (Ur Sonic #41, juni 2008.)
Frispråkigt och stämningsladdat berättade Bobbie Gentry och Dolly Parton om en verklighet som andra helst sopar under mattan. (Ur Sonic #34, april 2007.)
Vänner, kollegor och fans minns en extraordinär musikskribent och människa (ur Sonic #47, juni 2009).
Han var en av de största sångarna inom blue eyed soul. Men Eddie Hinton rasade ner i en avgrund av otur, olycklig kärlek, sprit och droger och lyckades aldrig komma upp igen. (Ur Sonic #17, juni 2004.)
