Blod i åsikterna
Johan Jacobsson inser att han varit för slapp. Det är dags att börja tjata.
För några dagar sedan skrev en kompis till mig bland annat följande på en gästbok: »Visst borde skribenter, recensenter, radiopratare m.fl. ha fler, större, hårdare personliga korståg?
Varje krönika kan man avsluta med en personlig slogan: ’F.ö. anser jag att reverb-pedalen bör förstöras’ eller ifall man skriver om ett gammalt favvoband som sålt sig och skrivit på för ett storbolag: ’Et tu My Favourite’. […] Jag vill se blod i åsikterna!«
Jag håller med. I och för sig har jag några invändningar – först och främst den att ett alltför långvarigt drivande av ett enkelspårigt dogma får mig som trogen läsare att sucka »åh nej. Den första texten la fram teorin, den andra hamrade fast den i sten och den tredje fungerade som en påminnelse. Men nu, fjorton artiklar på samma tema senare, är det bara tjatigt och jag upplever att ett begynnande motstånd kryper längs med min ryggrad trots att jag från början höll med om allt.«
Det är lätt att känna sig idiotförklarad. Författa något med utgångspunkt i andra korståg eller formulera om din gamla tes på nytt sätt. Annars så hittar jag en annan person att med stort intresse följa.
Catfish?
Men min kompis inlägg fick mig också att fundera på vad jag hittills gjort av mitt musikskribentliv. Och efter ett par minuter av sådan självrannsakan dök realitetens hemska huvud upp bakom tankehorisonten.
Åtta år har gått av försök att i pränt översätta passion… och jag har i princip aldrig svart på vitt förklarat min gränslösa kärlek till Upland-bandet Refrigerators »How You Continue Dreaming«. En smärre skandal.
Varför har jag inte militant skrikit och bråkat tills åtminstone en person begett sig in på postorderföretaget Midheavens hemsida och beställt denna CD?
Vet ej.
Det är i alla fall dags att ändra på detta från och med nu. Ta denna krönika som ett inledande. Om några veckor kommer uppföljaren; en genomgång av mina favoriter ur Refrigerator-katalogen med fokus på den svängigt diskanta lo-fi-noise-pop-pärla som är »How You Continue Dreaming«.
»Istället borde någon ta stora basebollträet och slå världen med häpna(d), kort och gott deklarera; jag har min åsikt, du får ha din, inte mitt problem att du har fel. Läs mina texter några gånger till kanske du kan utvecklas och din tillvaro berikas.« Så avslutade min kompis hans brandtal för hårdare linjer. Personligen vet jag inte om jag vill gå så långt, men en sak är klar. Mitt (kanske fruktlösa) trettonpunktsprogram för ett återupprättande av Refrigerators ställning i Sverige har börjat.