Low Low Low La La La Love Love Love: Ends of June

LOW LOW LOW LA LA LA LOVE LOVE LOVE
Ends of June
Other Electricities/Darla/import
Betyg: 7

Någon som fortfarande minns Puffin?

Kommer att tänka på det gamla West Side-bandet när »The Messy One«, tredje låten på andra fullängdaren med Low Low Low La La La Love Love Love, drar i gång. Samma gitarrer, lite jazzigt trumkomp och skönt anonym sång.

Manchestergruppen som för enkelhetens skull oftast kallar sig Low Low har annars inte mycket med norrlandsindie från nittiotalet att göra. Gruppen startade som ett postrockprojekt, transformerades till en folkduo och är i dag en mestadels akustisk kvartett. Kanske skulle det gå att här göra en konstruerad inspirationskoppling till indieallvarliga Low och psychsofta Love, men jag avstår.
När sovrumsinspelade »Ends of June« är som bäst låter det i stället som om The Band, Sam Beam och José González hamnat på samma strömlösa hootenanny. Sångaren och låtskrivaren Kelly Dyson kan konsten att låta konstant intresseväckande, även fast hans musik och stämma ibland förvandlas till ljudet av en postironisk Beck. Fast kanske är det bara jag som hör det sistnämnda. Dyson verkar verkligen mena allvar med sina små sorgsna sånger om porlande vatten och glädjen över en ny dag. »Ends of June« är fullmatad med melodiska och välsvarvade folksånger för alla oss som ännu inte tappat tron på att en schysst akustisk gitarr och smekande stämsång kan förändra världen för ett tag.

Krångligt bandnamn, musik som är enkel att gilla.

ANDERS DAHLBOM

2007-06-08