The Maharajas: In Pure Spite
THE MAHARAJAS
In Pure Spite
Low Impact/Sound Pollution
Betyg: 7
Utrustade med grabbhjärnor som mentalt slutade utvecklas i sextonårsåldern och kroppar som, i flera fall, med stormsteg börjar likna Sven Melanders spelar The Maharajas så övertygande garagerock att få andra just nu existerande band kommer i närheten. Medlemmarna har ett förflutet i briljanta och sorgligt förbisedda akter som Wylde Mammoths, Crimson Shadows och Strollers.
Låtar som »Repo Man« och »One Leg On Each Side« klingar likt Count Bishops (den sättning Mike Spenser ingick i) svettiga pubrock uppblandad med adrenalinstinn garagepunk i stil med den man annars finner på Miracle Workers debutalbum. Det är lätt att dra paralleller till de svängiga partyrockarna Swingin’ Neckbreakers, men Maharajas låter bättre och har mer finess.
Mathias Lilja är den mest begåvade garagerocksångare Sverige fått fram sedan Robert Jelinek i The Creeps eller Sven Köhler från The Sinners. I »Alaska Beach« imponerar han stort. Det är synd att hårdrockbetonad EPA-traktorchaufförsmusik som »Suckerpunch« och »Not a New Sensation« tillåts dra ner helhetsintrycket.
L-P ANDERSON
2007-11-29
