Rabbit Season: Slow Math

RABBIT SEASON
Slow Math
Rabbit/import
Betyg: 3

I höstas, i den tänkvärda artikeln »Det teknologiska manifestet«, hävdade science fiction-journalisten Anders Rydell att det från och med nu är teknologin – och inte musiken, politiken, modet eller konsten – som driver populärkulturen framåt.
   Texten, som publicerades i livsstilsmagasinet Bon, talade om den närmaste framtiden och hur roboten kommer att vara den nya hemdatorn, och att datorn, i sin tur, kommer att konkurrera ut människan: »De kommer att komponera dansvänligare hits, skapa intressantare konst och skriva mer nyskapande romaner.«
   Om Rydells framtidsdystopi utspelat sig här och nu hade Toronto tveklöst varit popmusikens självklara huvudstad. Den kanadensiska storstaden – som redan hyser det minutiöst mediokra MSTRKRFT – tycks så gott som veckovis berikats med nykläckta electroakter som ersätter människan med den fabriksinställda maskinen. Den senaste heter Rabbit Season och den utstrålar så många rullande trottoarer, flygande bilar och klonade människor att det instinktivt får mig till att vilja hyra ett rött torp på landet för att omslutas av moder natur.
Men det finns ändå ett litet skäl till att ägna något så dyrbart som tid åt den kanadensiska trions debutalbum.
   Det lilla skälet, som heter »Brink« och som varar i två minuter och fyrtiotre sekunder, är nämligen den mest koncentrerade vansinnesdesperation sedan Liars gav ut »They Threw Us All in a Trench and Stuck a Monument on Top« och fortfarande var en av alla New Yorks lovande punkfunkcombos.
MARCUS JOONS
2008-02-26