Daniel Lanois: Here is What is
DANIEL LANOIS
Here is What is
Red Floor/Border
Betyg: 5
Det är ofta frustrerande att lyssna på ett soundtrack.
I och för sig var tanken från början att Daniel Lanois skulle spela in en ny skiva, men han bestämde sig för att tillsammans med fotografen och filmaren Adam Vollick göra en film i stället. »Here is What is« hade premiär på Toronto Film Festival i september förra året, skivan har man kunnat ladda ner från Red Floor Records hemsida i några månader och släpps först nu i vanligt format.
Musiken får mig att känna ett sug efter filmen som främst dokumenterar Lanois i skivstudion, men som även har klipp från konserter och följer med på resor, bland annat till Marocko där producenten befinner sig för att med parhästen Brian Eno jobba med U2:s kommande album. Filosofiskt prat av Lanois och Eno dyker upp några gånger – säkert en viktig del av filmen, dock utan värde på skiva. Låtar med sång blandas med korta instrumentala mellanspel och längre spår där Lanois pedal steel är i centrum.
Lanois rumsliga, typiska sound lämnar mig kluven. Jag gillade första soloplattan »Acadie« när den släpptes 1989, likaså Dylan-albumen han har producerat och en del annat, men kan snabbt bli mätt på den fluffiga ljudbilden. Det är som att vara fastbunden under ett tjockt duntäcke. Och det är musik som ofta trampar vatten – snyggt gjord, visst, men bekväm och utan överraskningar. Han har en något tam sångröst, flera av låtarna hade säkert haft mer nerv om Bob Dylan stått vid mikrofonen.
Det brinner däremot på »This May Be the Last Time« när Brady Blade Sr sjunger en gospel inspelad på Zion Baptist Church i Shreveport, Louisiana. Och min favoritsekvens på hela skivan är Garth Hudsons romantiska improvisationer vid pianot i ett par minuter på »Lovechild«. Jag misstänker att flera av låtarna växer när man ser dem skapas i filmen och i en visuell kontext. Vid stereon är det ingen större lyssningsupplevelse.
PM JÖNSSON
2008-03-18