ASS: My Get Up and Go Just Got Up and Went
ASS
My Get Up and Go Just Got Up and Went
Headspin/Dotshop.se
Betyg: 8
Jag kikar inte på titlarna när Andreas Söderströms andra soloalbum snurrar en första gång på stereon. Den tredje låten sätter sig bums och jag mumlar för mig själv att det är en otroligt suggestiv låt. Att det känns som man hört den förut, någon gång, ett avlägset eko från minnets kammare. Och visst, det är ju temat till John Carpenters stilbildande dystopi »Flykten från New York« (1981). Det är en lysande cover, Söderström plockar bort Carpenters tidstypiska synhtar och spelar melodin med akustisk gitarr, med lite slagverk och klaviatur i bakgrunden.
Många av låtarna väcker visuella tankebanor. Men det är knappast Kurt Russell som springer runt i Andreas Söderströms gitarrmelodier, »Back to the Old Ways« gestaltas snarare av Slas-gubbar som sitter på pinnstolar i gamla kök och filosoferar över tidens förgänglighet. Möjligen är det på grund av att »And Pass it to Each Other« låter snarlikt John Fahey som en skäggig skogshuggarfigur dyker upp framför näthinnan. »It Only Takes Minutes« kunde också vara ett ledmotiv, med rinnande gitarr och en berättande slinga, musik på väg någonstans, människor och miljöer flimrar förbi.
John Fahey och andra fingerplockare är självklara referenser, men Söderström har en eget ton, ett eget sätt att förena komplicerat gitarrspel med pockande popmelodier. En trumpet tittar förbi och skapar en annorlunda stämning, han sjunger på två låtar, jämförelserna med Jim O’Rourke och David Grubbs – som redan märktes i bandet Pallin, där även Tomas Hallonsten från Tape var medlem – finns fortfarande, men inte lika tydligt.
Jag gillade den första ASS-plattan – men allt är bättre på »My Get Up and Go Just Got Up and Went«. Det är mycket fina melodier rakt igenom hela skivan, han spelar gitarr med ett mer självklart flyt, och varierar sig ypperligt.
Andreas Söderström har varit en hjälpande hand till bland andra Jenny Wilson, Blood Music, Tape och Taken By Trees, men det är som soloartist han är mest intressant. Jag har svårt att tänka mig att det kommer att släppas särskilt många lika bra svenska skivor i år.
PM JÖNSSON
08-04-01