The Ting Tings: We Started Nothing




THE TING TINGS
We Started Nothing
Columbia/Sony BMG
Betyg: 4

The Ting Tings låter som namnet på en japansk skämtorkester. Det är det inte. Det är popbandet vilket hundrafemtio icke skämtsamma rockkritiker och skivbolagsmänniskor röstade fram till årets – håll i er – tredje största grej i BBC:s årliga omröstning. Adele, Duffy och gloriösa Glas Vegas kom etta, tvåa och fyra, för er information.
   Bronsmedaljören The Ting Tings vill göra tuggummimusik. Vad du hör är vad du får. Förstår du inte efter en enda lyssning bör du söka upp din lokala doktor för ett intelligentstest. De lyckas riktigt bra, är jag rädd. Åtminstone i tre fall av tio. Resten är nonsens.  
   »Shut Up and Let Me Go« kletar sig ihärdigt fast under skosulor, på trumhinnor, i hjärnan och vägrar lämna ditt liv.
   »Great DJ« tippas göra rent golv i talangtävlingen Musik Direkt.   
   Om fågelinfluensan vore en låt skulle den heta »That’s Not My Name«.
   Jag gillar den redan och jag gillar det inte. The Ting Tings beskriver ju med slående precision hur det lät på Hoxton Bar i början av nollnolltalet. Jag gillade det inte då heller.  
   Sjuttonåriga luggar hoppar möjligen färgglada leggings av sig till det här halva sommaren. Samtidigt vaknar jag ur en kallsvettig mardröm under dygnets tidiga timme. Jagad av The Ting Tings attackpop ber jag en sömnlös bön att jag aldrig lyssnat på »We Started Nothing«. Den där enda gången.   
PER MAGNUSSON
2008-05-27