Willard Grant Conspiracy: Pilgrim Road

WILLARD GRANT CONSPIRACY
Pilgrim Road
Glitterhouse/Playground
Betyg: 5

Jag sitter och skriver det här med en älg på magen.
   Han – eller hon? – införskaffades för ett antal år sedan på en trång rockklubb i London. Borderline, vill jag minnas. Altcountryamerikanerna Willard Grant Conspiracy stod på den trånga scenen, i merchandisebåset fanns t-shirten med älgen på. Gul och fin var tröjan, jag slog till. På ryggen står följande:

»the grass is green
the sun is shining
the birds are singing
the gears are grinding
everything’s fine«

Ord som ganska bra sammanfattar hur Willard Grant Conspiracy låter. I alla fall förr.
   Robert Fisher använder WGC på samma sätt som Howe Gelb och Kurt Wagner använder Giant Sand respektive Lambchop; en fast centralperson som kombinerar ett hela tiden utbytbart kollektiv. Kvällen jag såg Fisher på Borderline tror jag gruppen bestod av nio personer. Då, runt plattan »Everything’s Fine« från 2000, gjorde Fisher själfull storbandsamericana med stabilt lunk och ganska glatt sinne. Bandet har ofta kallats för gothic folk, men den mörka kopplingen har jag aldrig riktigt förstått. WGC låter i mina öron alldeles för glada i livets misär för det. Grönt gräs och solsken, fågelsång och växellådor som jobbar.
   Inför åttonde ordentliga fullängdaren lämnar Fishers gäng söndagsåkningen på allfartsvägarna och kör in mot närmsta vägkyrka. På »Pilgrim Road« samarbetar Fisher med skotske låtskrivaren Malcolm Lindsay och ett tjugotal gästmusiker dyker upp i studion, bland andra Chris Eckman från Walkabouts och Jackie Leven. Resultatet blir storslaget och romantiskt med stråkar och mycket luft i studion, en American Music Club-cover och Fishers röst som aldrig låtit mer som Nick Cave ger en fingervisning av vart plattan landar.
   Jag är dock inte så säker på att det är här WGC och Fisher ska vara. Skivan är på många ställen stämningsfull och vacker, men förlitar sig för mycket på Fishers baryton som inte riktigt för håller för den musikaliska storbandsomgivningen. Dessutom kan inte tjugo musikergäster sminka över några låtar här som nog borde stannat på idéstadiet.
   »Pilgrim Road« är för mig helt enkelt lite för mycket en graciös svan än en hårt arbetande älg.
ANDERS DAHLBOM
2008-06-10