Chicken el Diablo: Love It Or Level It
CHICKEN EL DIABLO
Love It Or Level It
Airwaves
Betyg: 8
»Arctic Survival«, »arc003 2001«.
Information tryckt vitt på svart, information som återfinns på vinylsjuan »Das lied der weltsraum«, stockholmskonstellationen Chicken el Diablos första släpp.
2001?!
Skulle du frågat mig hade jag svarat »um, 1997?«. Räknar inte kalendern över ett decennium sedan jag stod där på Tantogården med ett nyinförskaffat exemplar av den skivan och Planktons lysande tiotummare »Pong Kombat« (Stålverk/Lady Godiva Operations) under armen? Sken inte solen? Var vi inte utomhus? Vem spelade?
Tankar i virrvarr, hågkomster lika trögflytande dimma. Minnet mitt sviker och anledningarna stavas »AIR 006« och »Airwaves Music (…) 2008«.
Ty det är information tryckt ljusblått på orange och orange på ljusblått, information som återfinns på CD:n »Love It Or Level It«, Chicken el Diablos andra släpp.
Den som väntar på något gott rör tydligen ofta ihop saker och ting.
I alla fall om den som väntar är jag.
Ovanstående sagt så har jag inte tillbringat de sju senaste åren med att konstant nöta parkett i frustrerat hopp gällande nya Chicken el Diablo-alster. Påstod jag det, min näsa skulle växa. »Das lied der weltsraum« är förvisso en finfin singel och den lovade mycket gott, men klimatet Chicken el Diablo då verkade i kändes »mister du en står dig tusen åter«. I brist på livstecken från dem kunde ju vi avant-rockare dyka ner i inhemska och aktuella plattor med Dialog Cet, Seamonster1, Audionom, Nova Express, Pharadox, Yind, Logcabin, Kid Commando, The Members Of Tinnitus, Fourier, Sickoakes, Sanchez is Driven by Demons, Postcard, The Female Anchor of Sade, Marousch… med flera.
En härlig tid. Som tydligen inträffade åren strax efter millennieskiftet.
Nåväl, för att återgå till »Love It Or Level It« och utveckla förvirringen; när jag först fick den i min hand reagerade jag med sprallig förtjusning. Detta på grund av att jag i teorin verkligen uppskattar band till vänster om mittfåran som vägrar ge sig, som fortsätter göra sin grej trots trendskiftningar och medias förflyttade intressesfärer. Sedan täckte jag mina öron med hörlurar och lyssnade nervöst på verket i fråga.
Upptäckte till oförställd glädje att praktiken även var lysande.
Och min inre klocka sattes alltså ur spel.
Nämligen och tydligen har jag ändå omedvetet gått och längtat efter mer Chicken el Diablo. Den improviserade, till största delen instrumentala och högst egna ljudmassa som är »Love It Or Level It« tänder glöden, drar associationsbanorna i riktning mot Pierre Henry, Bruce Haack, Don Caballero, Can, Kraftwerk (»Kometenmelodie« covras), Velvet Underground (»Ride Into The Sun« likaså) och drygt tjugo fenomen till. Kasten är tvära, melodierna, infallen och de många speldonen stegrar och kränger, inte en död sekund står att finna. Dessutom är allt en temaskiva om Stockholm – konvolutet visar fallande bomber på väg att ödelägga Södermalm, klara intentioner – något jag anser ett plus, trots oförmåga att relatera till 100%.
Klart att man konfronterad med något sådant börjar missa datum.
Hoppas nästa Chicken el Diablo-utgåva anas vid horisonten.
»Airwaves Music (…) 2010«, eller tidigare.
JOHAN JACOBSSON
2008-06-17