Benji Hughes: A Love Extreme

BENJI HUGHES
A Love Extreme
New West/Playground
Betyg: 6

Något sticker ut med Benji Hughes.
   Då tänker jag inte på hans rödbruna långskägg som exponeras både på skivomslag och i presstexter om singer-songwritern. Sedan när har det på något sätt, på någon nivå, varit en fördel rent musikaliskt att en artist har stort skägg?
   Nej, det som sticker ut med Hughes och »A Love Extreme« är att en inte helt lättsmält artist i dagens hårda musikklimat får debutera med en dubbelplatta. Att en, för de flesta okänd, låtskrivare får tillstånd av skivbolaget att vräka ut sig över tjugofem låtar. Det är ju kul. Även om det inte innebär att resultatet blir rakt igenom lyckat.
   Den yvigt behårade killen kommer från North Carolina, men debuten är inspelad med rutinerad producent i Kalifornien. Det hörs. Det vilar en slipprig, trögflytande LA-vibb över hela skivan – tänk en blandning av Beck för tio år sedan och Steely Dan för trettiofem. Fast det är att höja upp Hughes i onödan. Så bra är vare sig hans melodier eller känsla för rätt produktion. Än. Förutom skägget är humorn något som märks direkt, allt från den Coltrane-blinkande skivtiteln till sluga ordvändningar. Tyvärr håller inte låten »I Went With Some Friends to See The Flaming Lips« riktigt vad den lovar.
   Avslutningsvis tänker jag inte fälla standardkommentaren om en dubbelplatta, att den hade vunnit på att halveras. Det är som sagt coolt att artisten Hughes får breda ut sig. Däremot gör längden att personen Hughes blir lite svår att ringa in och få grepp om. Mycket på debuten rör sig försiktigt ut åt olika håll, helheten blir mångfacetterad. Eller rörig, med ett annat ord.
   Ändå, håll koll på killen med skägget framöver.
ANDERS DAHLBOM
2008-07-29